Soc besök,

Bamsefar vaknade på något sånär bra humör i går morse, men det vände sakta men säkert.
Jag märkte på den stängda dörren in till hans rum att han inte var på topp,
på de yviga och häftiga rörelserna när han kom ut ut rummet.

Jag tänkte att det nog var oron sen kvällen innan som satt i, men ju längre det gick på dagen, desto mer förstod jag vad det var som oroade.

Det var det väntade besöket från socialen som ställde till problem. Det märktes tydligt när tiden närmade sig för besöket.
De var två som kom, två mycket trevliga, lättpratade om fina människor.
Den ena, en manlig som har varit med Bamsefar i ett par år och de känner varandra ganska väl.
Den andra en kvinna som är ganska ny för Bamsefar.

Den manliga som vi kan kalla Pelle försökte knacka på hos Bamsefar och ta lite kontakt, han åkte ut med buller och bång.
Bamsefar, slog, sparkade och skrek massor med fula ord.

Tyvärr, utav en anledning jag inte förstår, fortsatte Pelle att knacka på och prata med Bamsefar gång efter gång, med samma resultat.
Det var en väldigt märklig och svår situation, Pelle känner ju Bamsefar bättre en vad jag gör, så det var svårt för mig att gå in och bryta och tala om att jag tyckte det var nog.
Fast helst hade jag velat skrika :
– Sluta, låt honom vara i fred, så kommer han snart lugna sig och komma ut!!!

Min tanke är att Pelle kanske kände att han ville nå Bamsefar, och på något sett visa att han fortfarande var den som står honom nära, fast jag vet inte.

Bamsefars reaktion kan jag också bara spekulera i, kanske blev han rädd för att bli hämtad här i från. Pelle är den som varit med vid alla andra flyttningar som Bamsefar varit med om.

När det var tid för besökarna att åka sin väg, så kom det ett telefonsamtal som på beställning.
Bamsefars älsklings fröken från han gamla korttids ringde och eftersom jag såg på telefonen att det var hon så fick Bamsefar svara själv.

Efter det samtalet var han lugn och fin igen och dagen fortsatte med mat och bibliotekbesök, en lugn kväll, visserligen var det svårt att koppla av så sömnen och vilan kom inte från klockan var halv elva, men det var lugnt

I morse var han trött, vilket jag väl förstår.
Allt som kan krångla gjorde det och vi var väl inte de bästa vänner precis.
Jag lyckades lirka i honom medicinen iallafall, men nu sitter han med stäng dörr in till sitt rum efter att ha kastat en bok mot mig och kallat mig för något inte tänker skriva här.
Jag sitter här ute i köket och väntar på att han öppnar dörren, för det kommer han göra och vara en go kille som är sugen på lite tomtegröt för att sen börja sin dag.

Det har kommit mer snö inatt, så vi kommer nog gå ut och skotta lite, sen får det bli en lång promenad, mycket utevistelse under dagen tror jag nog att det blir. Men först en kopp kaffe.

Ha en fin dag alla vänner och tack för era fina kommentarer.

Kram Annelie

5 thoughts on “Soc besök,

  1. Åh, lilla gubben! Så mycket känslor i honom som han inte kan hantera. Sån tur att han har kommit till ett tryggt hem, men människor som kan läsa av, och lixom har rätt tänk!För även om Pelle känner honom, verkar han sakna det där tänket som är så nödvändigt. Han känner honom inte på riktigt, liksom, för då skulle han inte ha stått där och knackat på Bamsefars revir! Blir lite arg… Men skönt att han landade sen, efter talefonsamtalet.Önskar er en fin dag!Kram Nina!

  2. Nej det var nog inte så konstit att han stängde in sig på rummet igår. Han var som du misstänker säkert livrädd att behöva flytta igen. Stackars Bamsefar! Han har verkligen tur som hamnat hos er, ni verkar verkligen ta det hela på rätt sätt och med ro. Det verkar ju som om han trivs jättebra och känner sig trygg hos er. Jag är verkligen imponerad av dig som gör ett sådant fantastiskt "jobb". Du hade nog helt rätt i dina känslor, du skulle nog ha sagt åt Pelle att låta Bamsefar vara ifred, för även om Pelle känt honom länge är det ju inte säkert att han kan läsa honom för det…Intutionen brukar vara rätt, så följ ditt hjärta som är stort och varmt//Kramar om dig du goa fina medmänniska, Lena

  3. Ja anser nog att en person som håller på med detta från Soc inte ska tvinga sig på barnet… ,åter så konstigt men han ville väl kanske visa eller rättare sagt bevisa något. Trist att de ska bli så. Hade du kunnat förbereda honom på något sätt? Att mötet inte handlade om att bli hämtad utan att de handlade om att få veta att han ahr de bra? svåra situationer och man vet ju inte alls hur han tänker och HUR de varit de andra gångerna de varit på besök.Ångest ja… rädsla och skräck över att få magsjuka då jag inte klarar av de. Ren skär skräck och de är tufft. Lugnande innan jag kom vidare och sedan har jag mått hemskt i flera dagar. Ångesten växer med massa annat som jag känner att jag ska klara fast jag inte gör detta.Tack för din omtanke…

  4. Vad svårt det blev för Bamsefar, han trodde kanske att han inte skulle få stanna hos goa Annelie. Pelle känner nog inte honom så bra som du gör.Hoppas dagen blev bra för er!Kram Maritha

  5. Vet inte alls hur bakgrunden varit och hur det sett ut tidigare för Bamsefar men i mina ögon så trodde han säkert att Pelle skulle hämta honom. Tänk så många människor han försökt lite på genom sina år och sen av någon anledning måste lämna.Det måste vara tufft för er Alla Kul att få vara med och läsa om er vardagKram Rosie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s