Pust……

Idag var det nog den tuffaste morgonen hittills.
Jag gick upp vanlig tid, men tänkte att Bamsefar gott kunde sova lite längre eftersom vi har gott om tid på morgonen innan skolskjutsen kommer.

Så jag bäddade rent i sängarna innan jag gick upp på övervåningen och började stöka lite i köket för att väcka Bamsefar lite försiktigt.

Och vaknade det gjorde han, han började göra oljud, högre och högre tills han så gott som gallskrek.
Eftersom vi har grannar och det var ganska tidigt på morgonen kändes det inte alls ok.

Sen började han kasta saker både riktat rakt på mig och ner i golvet och kalla mig för allt elakt han kunde komma på.
Det var en hel del av hans leksaker som gick sönder under den här morgonen.
Yoghurt åkte i golvet (som han sen fick torka upp själv)

Det lugnade ner sig lite för att sen ta ny fart och stegrade igen för att sen plana ut.

Under tiden han var lite lugnare lyckades jag få i honom medicinen och det kändes åtminstone skönt.

Man borde kanske ha haft en stor och respektingivande man som hjälpt till idag.

Ja vad gör man, så småningom kom lugnet och ångern, man får trösta fast man själv nästan är i upplösnings tillstånd.

Påklädning och frukost klarades av på nolltid och Bamsefar stod redo och klar när skoltaxin kom körandedes som om ingenting hade hänt.

Nu har jag tvättstugan och jag tänker faktiskt inte ta mig för så mycket mer under dagen, för dammsugit upp alla flisor av hans söndriga leksaker och torkat golven efter morgonens strapatser det har jag redan gjort.

Nu är det kaffekoppen och tystnaden som gäller till nästa maskin är färdig.

Kram Annelie

8 thoughts on “Pust……

  1. Usch, såna dagar är inte kul 😦 Tur det inte är så varje dag… Förstår precis hur du känner dig.Hjälper medicinen till nåt där? Blir det jobbigare för honom när någon är nära? Så funkar Sandra iaf. Nog för hon kan få utbrott alldeles för sig själv med, men det blir alltid värre om vi kommer för nära när hon är skör.Jag tänkte om han kan ta medicinen själv? Innan nån går in till honom? Men det kanske kvittar. Det var bara en tanke, utifall medicinen lugnar honom sen…Sandra är ju känslig för det där med blodsockret har vi just kommit på. Det hjälper inte alltid, men har iaf blivit bättre sen jag ställer in ett glas juice på morgnarna, och sen bara går ut så hon är själv tills hon fått i sig juicen.Hoppas det dröjer länge till nästa "sån morgon" och hoppas du hinner ladda batterierna under skoldagen <3Styrkekramar!Nina

  2. Nina, tack för tipsen, men jag tror inte jag skulle våga sätta in ett glas med någonting överhuvudtaget på morgonen inne hos Bamnsefar. Jag vet inte riktigt hur han vill ha det, (och det vet nog inte han heller just då) det är varken bra när man är nära eller långt borta, vilket det en är så blir det fel. Medicinen vill han för det mesta inte ta, så det går nog inte att överlåta det åt honom själv, tyvärr…Vi hoppas ju på att han ska få en medicin som varar längre, som det är nu går den ur kroppen vid fyra på eftermiddagen och när han vaknar finns det inte tillstymmelse till medicin kvar i kroppen och det skulle nog behövas lite för att lugna.Tack för dina kramar, de värmer.

  3. Jag tänkte på en annan sak…dt finnds ju en typ av väckarklockor som tänds lite sakta och ökar i styrka efter hand som är som dagsljus i. Vet inte vart man köper dem eller om de är dyra, men det kanske skulle vara bra, så slipper du gå in. Jag har skaffat en väckarklocka till Junior så jag slipper gå in på morgonen, det var inte roligt innan, men nu finkar det mycket bättre. Så kan man gå in efter en stund och säga gomorron till gosedjuret och busa lite med det kanske?Det har iallfall funkat här och är kanske värt ett försök?Annars är det inte lätt för man måste ju upp på morgonen oavsett humör och ibland tror jag inte det spelar någón roll vad man gör eller hur. Humöret kan ju komma från en dröm t e x . Bara att hålla sig ur vägen och prata så lite som möjligt. Sen är det ju märkligt för när det gått över är det ju som om inget hänt för dem, men själv har man kvar allt i kroppen, det är väl bl a det man blir så trött av och som tar så mycket av ens energi!Hoppas på en bättre eftermiddag och kväll//Kram

  4. Åh, det läste jag i nåns blogg… Tror det var Mias universum, kanske (osäker) men att medicinen gick ur kroppen iaf, så dom hade pratat med läkaren och skulle jämna ut dosen över dagen. Alltså ta medicin en gång på em oxå, för att slippa det där. Kanske går det att göra så för Bamsefar med? *hoppas*Kramen igen ❤

  5. Tack Lena, Vi gör lite olika här, och trevar oss fram, ibland gör jag som idag och bara småstökar lite lugnt i köket så han får vakna till det, ibland sticker jag bara in huvudet i dörren och säger godmorgon, andra morgnar tänder jag fönsterbelysningen samtidigt som jag säger godmorgon. Inget fungerar bättre en det andra, allt beror på vilket humör han vaknar på. En väckarklocka skull säkert fungera de gånger han vaknar på inte allt för dåligt humör, andra morgnar skulle den med all säkerhet flyga ut genom dörren i världens fart och kraft för att kraschlanda i köket….. Det är som du säger, på oss sitter det kvar i kroppen, länge, medan det verkar som det är helt borta på ett par sekunder hos dom….Nu blir det nya tag och jag ska försöka hitta lite glädje så fortsättningen på dagen blir bra.Kram

  6. Det låter som en tuff morgon!!! Måste vara jobbigt när det blir så?Hur är det när han kommer hem från skolan efter en sådan morgon. Är han trött? På bra humör? Vicki

  7. Oj vilken morgon du fick……Vad bra att de här andra har erfarenhet och kan tipsa och ge råd, fast du verkar klara mycket du också!Hoppas din dag blev bra vännen!Kram Maritha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s