Torsdag och möte med föräldrarna.

Bamsefar vaknade och var på gott humör, men ack så stirrig och tjatig.
Han ville helst att jag skulle var så nära som det bara går samtidigt som han inte ville ha mig i rummet….hur nu det går ihop.

På något vis fastnade han i mitt namn och tjatade det oavbrutet i ett i ett, med en gnällig liten småbarnsröst.

Till sist kände jag att det bara kokade av irritation inom mig, man får liksom tänka på att jag var alldeles nyvaken och ny uppstigen efter en natt utan jätte bra sömn.

Men tillslut kom han igenom och tittade på mig och sa – Hur många Annelie har vi egentligen, det räcker med en.

Och det kunde jag villigt hålla med om.
Han fortsatte att vara stirrig, plockade med tidningen jag försökte läsa och var allmänt störig med allt.

Han kom iväg till skolan med löfte om att det var säkert att vi skulle hämta honom klockan tolv och åka iväg och träffa mamma och pappa.

Så gjorde vi och mötet gick jättebra. De hade en timma var med honom ( de lever inte ihop) i en lägenhet som socialen i den kommunen hyr.

Vi (Käre maken och jag) satt i köket och höll oss undan där.
Vi hälsade naturligtvis och pratade lite, men vi höll oss i köket för att inte inkräkta på deras tid, men ändå vara en trygghet för Bamsefar att vi fanns där.

Det gick väldigt lugnt, Bamsefar fick deras julklappar och de fikade tillsammans och vi, vi fikade som sagt i köket.

Klockan tre var det dax att ta adjö och åka hemåt, det blev inga protester och bilresan hem var lugn och behaglig.

Vi var hungriga som bara den när vi kom hem så det blev snabbt in i köket och sätta igång.

(Fast det är klart, den här maten bjöds det inte på idag)

Nu bygger Bamsefar lego som han fick, på golvet i sitt rum.
Hoppas den fortsatta kvällen blir lika lugn och att han kan koppla av och sova i kväll.
En så länge är allt frid och fröjd och det är jag tacksam över…

Kram // Annelie

3 thoughts on “Torsdag och möte med föräldrarna.

  1. Det låter ju som om det gick riktigt bra med föräldraträffarna. Skönt att han verkar känna sig så trygg med er. Skönt att han var på bra humör även om han var stirrig, men du visste ju varför iallafall. Även om det kan göra en smått galen det där tjatandet är det ju lättare om man vet vad det beror på. De gånger man inte har en aning blir det ju trots allt ännu jobbigare eftersom ´man då känner att man inte förstår och ehller inte kan hjälpa på samma sätt.Hoppas ni fick en fin kväll, imorgon är det fredag :-)Kram kram och önskar en trevlig helg//Lena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s