Och solen den lyser..

Dagarna fungerar ganska bra tycker jag, inga större utbrott eller bråk.
Det som är annorlunda och lite smått jobbigt är Bamsefars inre oro och rastlöshet.
Den övergår till tjat och ständiga ljud från honom när han inte finner ro att sätta sig med något.

Tex, som han höll på med allt detta tejpande och pysslande innan, det är inget sådant, inget lego bygg, inget att sitta och se på en film, bara ett rastlöst fladdrande från det ena till det andra samtidigt som munnen går i ett.
I väntan på att det ska bli middag, att det ska bli kvällsmat, att det ska bli  Halvåtta hos mig , alla de där fasta punkterna som infinner sig på eftermiddagen.

Har någon nån ide vad jag kan göra åt situationen…?

Jag räcker liksom inte till och blir smått irriterad över det ständiga tjattret som är. Jag får inte läsa tidningen, inte sitta vid datorn, inte prata med någon annan för då ser han till att störa och så han får hela uppmärksamheten, vi kan inte ens se på Halvåtta hos mig längre utan att han pratar sönder det…..

Det är lika dant i skolan säger hans fröken, hon får inte göra något annat en att vara med Bamsefar utan att han ropar och påkallar all hennes uppmärksamhet.

Vet inte om jag tycker det här är så mycket bättre en innan han fick sin nya medicin , jo, det värsta av hans aggressivitet är borta och det är jätte skönt, han är lugnare vid läggdags och somnar fortare, men tiden där i mellan är nästan svårare att hantera, eller om det bara är ovanan att se honom så här.

Doktorn säger att det tar sin tid innan medicinen har full verkan, så vi får väl avvakta och se.

Idag är jag hundvakt och ska så vara tre dagar i veckan i tre månader framåt, det blir mysigt. Vi har varit ute på en 45 minuter lång morgonpromenad och snart är det dax för en liten middagsprommenad.
Solen lyser och det är riktigt härligt (fast lite kallt) men nu kan jag inte skylla på något, nu måste jag ut på promenader på dagarna och det är helt klart bra för mig.

I morgon kommer Bamsefars lillebror hit och hälsar på med sin fosterfamilj, det känns lite pirrigt, men det kommer säkert gå jätte bra.

Nej nu ska jag dricka upp mitt kaffe, dra på mig långkalsonger och ge mig ut i solen.
Hoppas ni hittar era guldkorn under dagen.
Kram Annelie

9 thoughts on “Och solen den lyser..

  1. Jag hoppas det finns någon som kan ge dig råd ang. Bamsefar, jag har ingen erfarenhet.Så mysigt att ha dessa små "nakna" som ska sporra dig till promenader under våren.Hoppas du fick en skön promenad!Kram Maritha

  2. Hejsan….!Jag önskar att du själv hittat en guldkorn, kanske ute i solen vad vet jag ;)Och att du har en fin dag.Jag vet vad du menar med att han inte hittar ro riktigt. Svårt att säga vad man ska hitta på för att bryta det. Det kommer och går i perioder skulle jag vilja säga. I alla fall hos oss med Anton. Jag kan bara hoppas och önska att det snart blir lite lugn och att du hittar nåt som ger en liten glädje kick i din dag. Små små saker som gör att man orkar med lite bättre.Kramar från mig till digLinda

  3. Oj! Ja det kan jag förstå att det känns lite konstigt att en främmande familj kommer och hälsar på. Men så roligt för Bamsefar iallafall.Nej, den där oron är hopplös. Jag har iallafall inga bra tips. Det enda som fungerar här hemma är att sysselsätta till 100% och själv vara med hela tiden. Allra bäst brukar det vara om man är ute…Hoppas att någon annan har några bra tips till dig.Kramar om och blir lite avundsjuk, jag skulle också behöva en hund eller två för att komma mig för att gå en promenad ;-)LatLena

  4. Ja du Maritha, jag är så glad över att få vara hundvakt till de här små guldklimparna, dom är så goa.Linda, tack, mina guldkorn just nu är nog dessa varma fina små varelserna som ger mig så mycket kärlek under dagarna och att min dotter kommit in på utbildningen och klara av att ta sig dit.Lena, visst blir det kul för Bamsefar att träffa sin lillebror, de är uppvuxna med varandra men har inte setts på ca 4 månader nu, så de längtar nog båda två. Ska bli spännande att se hur de fungerar ihop.Jo vi försöker allt vara ute så mycket som möjligt och jag försöker vara med till åtminstone 99% men det vill sig inte riktigt ändå…hoppas det ger med sig.Tack för era kloka ord, ni fina ❤ Kramar

  5. Skönt att ha dessa små "nakenfisar" runt dig, de är väl en källa av glädje!? Och så kommer du ut fler gånger, det är inte heller fel. Det är väl inte så länge sedan Bamsefar fick ändrade mediciner, så det kan säkert bero på att de inte "ställt in" sig eller också så "passar" de inte honom. Det blir säkert ett bra möte med lillebror och hans familj, så oroa dig inte för det. Du är fantastisk och fixar det mesta (allt)! Kram Agneta

  6. Agneta, ja jag är så glad över att få ta hand om Lincoln och Chester om dagarna, de ger så mycket kärlek. Bamsefars morgon medicin har halverats och Stratteran har han ju inte haft så länge så det är säkert den som spökar.Morgon dagen blir säkert spännande men jag kommer antagligen vara trött efteråt.Tack snäll för dina fina ord // Kram

  7. Tyvärr har jag ingen erfarenhet av autism, så inte vet jag hur det ska lösas men jobbigt för er när det är så här. Hoppas att medicinen snart gör det bättre och bamsefar blir lugnare. Bra att han inte är så arg mer iaf…Ha en skön promenad och en fin dag med Bamsefar !!! Många kramar, Annika

  8. Sitter här och klurar… Har ni schema till honom så han har struktur även hemma? Jag tycker att Tjabolinas schema här hemma hjälper mig också för då vet jag vad hon klarar själv och vad jag måste hjälpa till med. Därmed kan jag också planera min dag och tänka ut stunder som jag kan få "vara ifred". Jag har varit lite fräck också under årens lopp för om hon kommit och frågat saker som jag tror att hon egentligen själv vet svaret på så har jag inte gett henne svaret utan sagt "Vad tror du själv?" och när hon sen sagt vad hon tror så har jag berömt henne och det har stärkt så till slut har hon slutat fråga. Vet inte om nåt av detta funkar men hoppas också att medicinen funkar snart.Kram!

  9. Hejsan Mib,Nej vi har inget schema till honom här hemma,han har aldrig haft det, men vi blev lovade att få hjälp om vi ville komma igång med det. Det blev aldrig någon hjälp och vi har haft så fullt upp sen Bamsefar flyttade in så vi har varken haft orken eller tiden att själva försöka fixa till ett, tyvärr.Nu har vi ju bestämt oss för att vi inte kan fortsätta uppdraget utan att själva gå under, så nu känns det inte så angeläget att försöka komma i gång med ett heller. Ledsamt att det blev som det blev, men det var mycket som blev fel från allra första början som inte går att göra så mycket åt nu och vi är ju bara människor…..tack för alla dina fina kommentarer. Kram Annelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s