Då var det måndag igen…

Helgen har varit lugn och bra.
På lördagen gick Käre maken upp och tog morgonbestyren och jag skulle få ligga kvar och ta det lugnt, hinna med att ta en skön morgondusch som jag älskar, men som det inte blivit så mycket av den sista tiden.

De senaste månaderna har det mest blivit en snabb dusch på kvällen istället så man har det gjort när man är tvungen att rusa upp på morgonen när Bamsefar tycker det är dax att gå upp.

Men i lördags skulle jag alltså få (och fick) min långa sköna morgondusch, det var bara det att jag vaknade med migrän….

Illamåendet sköljde över mig och jag mådde inte ett dugg bra, och inga tabletter fanns det hemma.
Jag brukar alltid köpa nya när jag tagit de sista, för att aldrig vara utan när jag vaknar med denna hemska huvudvärk.

Men inte den här gången….troligtvis för att allt är ganska rörig intensivt runt omkring oss , jag glömde helt enkelt bort det.
Nåja det blev en promenad ner till apoteket och det kändes bra med frisk luft för huvudet, men när jag kom hem tog jag tabletterna och kröp ner under en filt i soffan och sov i ett par timmar.
Åhh vad jag var glad över att maken var hemma så jag fick möjlighet till denna välbehövliga sömn.

Maken ordnade med mat och Bamsefar spelade Xbox, dagen gick om än knackigt, huvudet var tungt och jag var inget vidare trevligt sällskap.

På söndagen mådde jag mycket bättre, men då var det dax för maken att åka iväg och jobba…

Bamsefar och jag blev ensamma hemma,han spelade på Xboxen och jag städade ur lite skåp.
Efter maten tog vi oss en långpromenad på 90 minuter, det kändes gott när vi kom hem och landade i soffan med lite popcorn och melodifestivalen som vi spelade in på lördagkväll.

Kvällen gick med sina vanliga rutiner och Bamsefar somnade gott vid nio tiden och jag gick till sängs en timma senare.
I morse var första morgonen på två veckor som jag och Bamsefar var ensamma hemma, vecka 7 var maken ledig och åkte först på tisdag vecka 8, då kom dottern hem och sov här till fredag morgon och på lördag var ju käre maken hemma igen och morgnarna har flutit på ganska bra, visst det har varit tjafs och lite högljudda och ibland väldigt tjatiga morgnar, men det har flutit på.

Och….ja i morse var bråket igång igen, han gick på mig,  gapade, härjade och var hotfull, bankade i dörren och sparkade på garderoben…..Vad är detta, hur kommer det sig att han håller sig och  ”sköter” sig hyfsat när någon annan är hemma men försöker ge sig på mig och bråka med mig när vi är ensamma hemma….?

Är det mig det är fel på, jag tycker jag har samma rutiner på morgonen oavsett om någon annan ligger och sover i lägenheten eller inte…?
Men något måste det ju vara. När han lugnat sig ber han om förlåt men säger samtidigt att jag inte får tala om det för någon.

Suck, jag vet faktiskt inte hur jag ska lösa detta, det verkar som om han   känner ett övertag eller åtminstone vill känna ett övertag över mig.

Jag har hört och läst från hans tidigare placeringar att han har en kvinnosyn som inte är den bästa, och att han helst tyr sig till män, men i början märkte jag inget av det, undrar om det är det här dom menar..?
Nog om det, nu ska jag ge mig ut på en långpromenad och lufta huvudet så jag är pigg och har ork när Bamsefar kommer hem från skolan igen.

Ha det gott mina vänner, ta vara på dagen, den kommer inte igen. // Kram Annelie

6 thoughts on “Då var det måndag igen…

  1. Det verkar underligt att det bara är du som får morgon bråken……vad skulle han säga om du sa att din man visst måste få reda på det?Skönt att du får härliga promenader nu när våren är på väg.Kram Maritha

  2. Maritha, jodå, jag brukar allt berätta och det säger jag till Bamsefar också, det är olika från gång till gång hur han reagerar, ibland ska han döda den jag berättar det för, ibland skriker han ännu mer på mig och ibland lugnar han sig och går sin väg….I förra veckan kom han troligtvis inte ihåg att Lanny var hemma, han bråkade och skrek inne i sitt rum, sen slängde han upp dörren och man hörde på hans sett att slita upp den och hur han gick att han inte var rolig att ha att göra med, men det första han ser när han öppnade dörren är Lanny i köket och genast stängde han dörren och lugnade sig.Hade jag varit ensam hemma hade han kommit ut för att bråka med mig, jag vet faktiskt inte vad det här beror på, jag har inget svar alls.Tack för din kommentar Maritha, blir alltid så glad av dom. Kram Annelie

  3. Hej Annelie Om du visste vad jag beundrar dig ,att du orkar fullfölja detta.Måste vara frustrerande att det är dig han ska ge sig på.Jag undrar ibland om du blir rädd när han gör så här.För han är säkert stark också.Eller är det ingen fara så.Han kanske har dåliga erfarenheter av kvinnor.Var hans mamma svår mot honom Du behöver bara svara på det du vill.Jag tänker på dig ,och det jättejobb du har ännu.Kram Monica

  4. Tack Monica,Jo visst händer det att jag blir lite rädd ibland, men det är ju inget man får visa. Han är inte så stor så jag har nog övertaget om det skulle behövas.Han har inte vuxit upp med sin mamma , bara första året, men hans fostermamma har inte varit snäll mot honom, det vet jag med bestämdhet. Det finns dokumenterat, så visst sånt kan ha betydelse, det har jag faktiskt inte tänkt på.Tack och kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s