Skrev jag lugn….?

Jag skulle nog aldrig skrivit inlägget igår, om att vi hade en lugn och skön helg,
det var bara lugnet före stormen, om man säger så, på kvällen brakade ovädret lös med buller och bong.

Det började med att jag sa att kvällsmaten var färdig och det var dax att komma och sätta sig och äta.

Det passade naturligtvis inte herrn, han ville se på tv istället, men han kom och satt sig i allafall.
Yoghurten var äcklig så den ville han inte ha, satt och gjorde kräkljud och tjatade medan han åt med god aptit.
Sen var det smörgåsarnas tur, han satt mest och lekte  och tjatade och tjafsade med mig.

Klockan går, sa jag till honom, snart börjar Djursjukhuset och det vill du väl se?
Han tittade på sin klocka och sa att det börjar snart…

Ja, svarade jag du har tio minuter på dig, så skynda dig nu så vi kan gå in och titta på det.
Men han fortsatte att sitta med smörgåsen och stoppa in den i munnen och dra ut den igen utan att tugga,
fram och tillbaka och gjorde massor av smaskande ljud och försökte kladda ner mig med smör.

Rätt vad det var så hörde han vinjetten på  tv programmet.

Jag ska inte ha någon macka du får slänga den, tyckte han då
Nej kontrade jag, du får äta upp smörgåsen, sen blir det tv.
Då åkte tallrikar och smörgåsar i golvet med dunder och brak, jag plockade upp dem och sa att
mackan ska vara uppäten , sen blir det tv.

En gång till åkte mackan i golvet och han skrek att han inte åt skitig mat…
Då ska du inte slänga den på golvet, sa jag,och plockade upp mackan en gång till, först smörgåsen, sen blir det tv. ( jag hade dammsugit och tvättat golvet precis innan, så det var då rakt ingen fara)Bamsefar blev ursinnig, och ordförrådet lämpar sig inte i skrift.

Jag gick därifrån, och tre brak senare så hade vi inget köksbord  ……

Bordet vilar på stolen längst bort, hade inte den varit så hade bordet gått rakt av i två bitar.
Som tur  var så var Käre maken hemma som kunde sätta ihop det provisoriskt så vi hade någonstans att äta vår frukost i morse.
Idag har han stadgat upp det med vagnsbultar så att det ska hålla tills vi kan köpa ett nytt.
Men det blev kortare en det varit innan,så nu finns där bara plats för fyra stolar istället för sex.
Vi får vänta ett tag med att ha besök….

Ja så blev avslutningen på den lugna helgen.
Idag har jag haft huvudvärk och Bamsefar som känner att han farit lite väl hårt fram svansar runt och vill ha all uppmärksamhet i världen, och jag känner att just nu har jag väldigt lite att ge……..

Kram Annelie

8 thoughts on “Skrev jag lugn….?

  1. Men oj! Undrar om han är van att få precis som han vill om han bråkar lite? Det är ju nästan så att man kan tro det iallafall. Usch vad tråkigt att han tog sönder hela bordet, det är ju inte roligt när sånt händer. Fy…samtidigt kan jag ju inte låta bli att tycka synd om Bamsefar, för något är det ju som inte är bra kan jag tro.Hoppas att han har varit lugnare idag!Kramar om dig din sjuka stackare. Lena

  2. Lena, Jo jag tror faktiskt att han fått nån ide om att han får som han vill om han bråkar, men så är det inte hos oss. Är det ren ilska från hans sida så viker inte jag, raka enkla regler som inte är krångliga att förstå, som att äta först , tv sen tex. Jag tror att han får detta beteende underblåst i skolan, tyvärr. Vill han inte simma, ja då slipper han, vill han inte ha musik, ja då slipper han, vill han inte skriva ja då gör vi något annat…Han har fått den eleven som hade undervisning i samma sal som Bamsefar förflyttad, till en annan elev som verkligen behöver avskildhet och fått det tills nu….Fröken tycker att Bamsefar blir störd och jobbar bättre om han är själv. Jag slår mig i backen på att Bamsefar har medvetet gjort så att de har behövt flytta Xxx.( det var honom han kastade papperskorgar och grejer på i badet)Han har jobbat i grupp innan och det har fungerat ypperligt, men han verkar styra med järnhand nere på skolan.Vi får väl se vad soc säger, just nu är jag mest trött.Kram till dig gumman ❤

  3. Men gumman…Jag förstår verkligen din frustation,, å jag tycker du/ni är otroligt starka som orkar att stå emot fast ni har bestämt er att Bamsefar ska flytta från er.. Bra jobbat..!!Men, fruktansvärt synd att han ska lyckas att ha sönder saker för er,, får ni pengar av soc för såna saker eller får ni plocka ur egen ficka..??Försök att ha det så bra som du kan ha det.. // Varm kram ❤

  4. Hej kära Annelie!Tusen tack för Din långa och fina kommentar hos mig, det värmde! 🙂 Och visst är det en svår, för att inte säga omöjlig, fråga – vara utan syn eller hörsel.. Jag kan absolut hålla med Dig i stort, bortsett från att jag saknar min självständighet i form av att själv kunna köra bil och ta mig fram hur- och närsomhelst. Men i övrigt klarar jag mig utmärkt – det som är tyngst att leva med är alla smärtor, något som även Du har inblick i förstår jag.Låter som att även Du/Ni har en mycket turbulent vardag – men stor eloge till Dig som har styrkan och orken att ta Dig an Bamsefar – för till stor del är det nog oftast just det som våra älskade barn och ungdomar söker; kärlek, trygghet och inte minst vår närvaro! Men visst tar orken slut stundtals.. ´Nu ska även jag läsa mera hos Dig, hoppas att lugnet återvänt hos Dig och att Du får en riktigt bra dag! :-)Kramar,Anna.

  5. Nina, tack för din kloka kommentar, tyvärr läste jag den på min iphon och raderade den istället för att publicera….förlåt, när du skrivit så mycket och så bra.Jag håller helt och fullt med dig om att det är bättre att ta konflikten direkt och de få reglerna är klara och tydliga. Jag tror faktiskt det har varit så i Bamsefars värld på de flesta ställen han har varit på och vi har gjort så sen dag ett.Förut var det inte så stora problem som det är nu och jag misstänker som sagt och märker att hans fröken följer hans minsta vilja mer och mer oavsett om det drabbar någon annan i förlängningen. Hon vill ha lugn, hon vill bara ha en "snäll" relation med Bamsefar, Han får som han vill helt enkelt i alla lägen och då blir det väldigt svårt för Bamsefar när det sätts gränser här hemma, det blir svårt att klara av, men jag varken vill eller kan låta honom ta över helt här hemma….Tack för din kommentar en en gång och ett jag är verkligen ledsen över att jag tryckte bort den.,… kram

  6. Haha, ja iPhone.. har snudd på hänt mig med, så jag vågar inte publicera via den längre 🙂 Tur du hann läsa iaf, det var ju det viktigaste.Dåligt att läraren tycker jag! För den enklaste vägen är ju inte så enkel i längden. Skulle vi, eller personalen, göra så med Sandra skulle hon tillslut bli så stressad att ingenting funkade nånstans :(Tur ni har tydliga regler hemma, men läraren behöver ändra sin uppfattning på vad som är den bästa vägen att gå! Hoppas ni kan prata med henne om det..Kramar om!Just det… Får ni ersättning för det som går sönder?Hoppas ni orkar..

  7. Men milde himmel vad han kan gå lös på grejerna :-(( Undrar också……får ni ersättning?Jag beundrar dig/er som orkar men du kanske ser ljuset i tunneln, hoppas han kommer dit där han inte får allt enligt minsta motståndets lag för det kan inte gynna honom i längden.Styrkekramar Maritha

  8. Inte för att det är en merit…. Men jag har oxå pajat ett köksbord när jag var omhändertagen o var 15 o frustrerad….. Välte det så det pajade ugnsluckan på spisen och ett ben på bordet gick sönder…. Fast var ju lite annat än macka det gällde, men än då…. Frustrationen förstår jag… Men sammanhanget var ju inte det samma… Men visst…. Jag förstår ändå, sen betyder det ju inte att det är ok…. KRAM

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s