Flytt i flygande fläng…

Jag är väldigt glad över att vi har ett Nintendo DS liggandes i lådan här i köket, det kommer till användning både nu och då.

I går morse var jag väldigt glad över det.
Vi packade ihop Bamsefars Xbok och tv på söndagskvällen när det var dax att sova.
Bamsefar fick en dos med natt medicin för att komma till ro och kunna somna utan allt för mycket stress så där dagen före flytt.

Han sov till halvsju vilket är helt ok, men eftersom han är så snabb på morgonen och är både påklädd och sängen bäddad redan fem minuter senare, så blir väntan på skoltaxin lång, eftersom den kommer halv nio.

I vanliga fall brukar Bamsefar ägna sig åt en film på sitt rum så dax på morgonen i väntan på frukost och taxin, men det gick ju inte idag.

Bamsefar var givetvis uppe i varv och satte igång med tjat tekniken, när inte den hjälpte så var det massor av ljud och småbråk för att försöka få all uppmärksamhet från mig.
Jag fixade frukosten i ett huj och satte fram till honom.

Under hela frukosten som tog ca en halvtimma så tjatade han -Är jag dum ? Är din mamma död? Var du ledsen då? Bor du här? Vad gör du? Dricker du te? Nu kommer taxin!! Klockan är nio …osv. osv i all oändlighet.

Man hinner inte svara innan han säger va och fortsätter med nästa fråga, men han måste se att man lyssnar,och att man försöker få in ett svar, annars blir det etter värre…

När han inte tjatade gjorde han ljud, med munnen, trummade på bordet, stampade med fötterna osv.

Efter frukosten dukade han av och gick ut och borstade tänderna, stoppade ner tandborsten i necessären och så, ja så var han klar.

Jag tittade på klockan det var ca en timma kvar till taxin skulle komma.
Bamsefar vandrade fram och tillbaka från sitt rum ut i köket med bestämde steg.
Jag bad honom marschera ute i hallen istället och det gjorde han.
Men snart var det också tråkigt, det var då Nintendot kom fram.
Bamsefar satte sig på sin älskade kontorsstol, satte på sig hörlurarna och satt där i sin egen värld och blev lugn av spelet.

…och jag andades en stund.

Halv ett kom Bamsefar hem från skolan, klockan ett kom socialsekreteraren som skulle köra Bamsefar och klockan halv två var dom iväg…Det är nog den snabbaste flytt jag varit med om.
Bamsefar var så ivrig att få komma till sin älskade korttidsfröken , men vi han att få varsin kram innan han åkte iallafall.

Så stod vi där och jag försökte känna hur lugnet kom, men det gjorde det inte, hela eftermiddagen gick huvudet på högvarv och det var svårt att koppla av.

Jag skulle tro att det är runt klockan tre i eftermiddag, då han skulle ha kommit hem från skolan som jag känner att det är på riktigt.

På kvällen ringde korttids fröken, allt hade gott bra, men hon blev alldeles förstummad när hon hörde att vi inte fått någon som helst avlastning under den här tiden.
– Det var vi väldigt tydliga med, sa hon, att det behövs från dag ett, annars orkar ingen.

Hon talade om att innan, när Bamsefar var placerad på det här sättet med korttidspersonal ( perioden innan han flyttade hem till oss) så var dom tre stycken som turades om. Men det blev för ansträngde, de hann inte vila upp sig mellan passen så den här gången är det mer personal inblandad som turas om att ta hand om Bamsefar.
Och det satte dom oss på, mig ensam största delen i veckorna och utan någon som helst avlastning, undrar hur de trodde det skulle fungera…?

Igår var allt frid och fröjd i allafall, Bamsefar var nöjd med arrangemanget, egen lägenhet med sin kära fröken, men troligtvis blir det inte lika glatt i kväll när en annan personal möter upp från skolan och Xxx har gått hem till sin familj.
Men som korttidsfröken sa, den smällen får både den personalen och Bamsefar ta….

Efter hennes samtal kändes det faktiskt bra, jag har gjort precis allt jag kunnat,men vi fick aldrig rätt förutsättningar för att klara av uppdraget.
Jag tror inte vi hade klarat det även om vi fått avlastning, för så pass krävande var det, men vi hade definitivt mått bättre.

Idag fyller svärmor år, så jag ska gå upp till henne med en blomma och något som hon kan bjuda de andra boende på, på sin stora dag.

Sen ska jag nog bar vila mellan promenaderna med nakenfisarna, för natten har inte varit god, hjärnan har jobbat för full och allt har handlat om Bamsefar.

Må väl alla fina.
Kram Annelie

7 thoughts on “Flytt i flygande fläng…

  1. Ja, jag säger då det… Så klart skulle ni mått bättre med avlastning och det är ju rent förskräckligt hur illa både ni och Bamsefar har farit av alltihop. Ja, Bamsefar har nog säkert mått bra hos er, men jag menar hela hans situation.Ett boende är nog det enda rätta för honom! Och personalen… Hoppas han får ha det bra nu.Och jag är såå glad för att ni har vardagen tillbaks igen, även om det tar ett tag att fatta det, och komma ikapp med orken igen.Kramar om finaste fina!Nina

  2. Så skönt och bra att få telefonsamtal från korttidsfröken! Tänk att de inte lyssnade på personalen (expertisen)innan han flyttade till er, men tyvärr är det ofta så i verkliga livet! Hoppas de lyssnat och tagit till sig det NI haft att säga, så att det blir bra för Bamsefar till slut! Nu menar jag inte att det inte var bra hos er, för bättre hade han inte kunnat ha! Men man måste ju orka också och då behöver det finnas fler som får ta "smällarna"! Du får ha det så bra och ta hand om dig, vännen! Önskar också Bamsefar lycka till på färden och hoppas det blir bra för honom <3Kram Agneta

  3. Förundras över hur de fungerar, instanserna som ska hjälpa barn. Ibland gör de ingenting innan det är försent och sedan skyller de ifrån sig. Ibland gör de något förhastat som är helt uppåt väggarna fel och skyller ifrån sig. Ibland tror de att en enda familj ska klara något som inte tre människor som arbetar i pass med vila emellan klarar av, men vem tar ansvaret och känner samvetet när det inte fungerar? Svinaktigt. Är det konstigt att alla blir sig själv närmast så till den milda grad när det bara går åt helvete och man blir trampad på om man försöker hjälpa till? Fast om ni får lite ork över kan ni gärna låna våra små en eftermiddag. De är bara normalbesvärliga… ;)Kram!

  4. Jag blir förstummad och tårögd över hur ni har fått ha det under tiden med Bamsefar, så fullständigt idiotiskt av dem att ni fått ta ansvaret helt enssam!Hoppas det går väl för grabben och nu vill jag att du får komma tillbaka till verkligheten och känna dig som människa igen!Många varma kramar Maritha

  5. Ni kan få låna vår lille kamrat med. Och till bror, det är aldrig ett alternativ att bli sig själv närmast. Då blir det aldrig bättre. Däremot skall man aldrig låta sig bli trampad på. Skönt att allt ordnade sig i alla fall. Jag gillade bamsefar, men som sagt det är inte meningen att du skall slitas ut på ett jobb som är för flera personer. På mitt jobb är vi tolv som turas om på fyra brukare med autism. Vi kan byta brukare om det är för mycket en dag. Vi har en timmes rast så vi kan vila oss. Vi går hem efter dagen slut och kan koppla av. Så borde det vara upplagt för bamsefar med. Så borde du haft det. Nu sova.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s