Fortfarande trött…

Nu har det gått några dagar, tisdag och onsdag helt lediga utan några tider att passa.
Igår morse provade jag med att sätta på radion under frukosten, jag klarade inte att lyssna så lång stund innan jag stängde av den och njöt av tystnaden.

Men jag kan sätta på den och lyssna när jag vill, det är gott nog.

I tisdags fyllde alltså min svärmor år, hon blev 89 år i år.
Det hade aldrig någon kunnat tro, hon hade TBC som ung och var väldigt dålig.
Läkarna sa, att skulle hon leva tills hon var 40 år skulle hon vara glad.
Där ser man, läkarna kunde ha fel redan på den tiden…

Hon satt och sov så gott i soffan i dagrummet när jag kom. Jag hade köpt med mig vetebröd som är hennes favorit. Naturligtvis hade jag tänkt mig att jag skulle ha bakat bullar till henne, men orken räckte inte till denna gången, så det fick bli två stora festkransar, och dom smakade jätte gott.

Personalen frågade om jag ville stanna över fikat som var klockan tre, och jag kände hur kroppen spändes och jag var beredd på att säga,
-Nej tack det går faktiskt inte.

Men så kom jag på, jag har ju faktiskt ingen tid att passa…så jag tackade ja och stannade och fikade med de boende och fick mig en lugn och trevlig stund. Det kändes faktiskt jätte bra.

En av personalen kände jag lite sen innan, jag var resurs till hennes son på dagis för två år sedan. Hon har ju träffat Bamsefar när vi varit uppe och hälsat på innan.
Nu berättade hon att hennes son precis fått diagnosen ADHD och hon tyckte det var jätte jobbigt.

Jag berättade för henne om den slutna sidan på fb om npf som jag hade blivit inbjuden till när Bamsefar flyttade in till oss, jag sa att den hade gett mig massor av erfarenhet och hjälp.
När jag sa att den var sluten såg jag hur hennes blick slocknade, men jag skyndade mig att säga att jag kunde bjuda in henne.
Tänk att så lite kan göra någon så glad.

Sen gick jag hem i hällande regn, tog ut hundarna på en mycket ovillig promenad, sen bestämde vi oss för att krypa upp i soffan och bara ha det mysigt resten av dagen och kvällen .

Natten till onsdag sov jag hyfsat, men långt ifrån bra. Fast morgonen kändes ljuvlig, när jag kom underfund med att jag inte behövde smyga på tå och försöka undvika att Bamsefar vakande av nåt ljud som han inte tyckte om så att det skulle bli en morgon med ilska….

Jag lär mig nog koppla av så småningom.

Onsdagen var det ett besök hos frissan som var inplanerat, jag planerar inte in så värst mycket utan låter dagen bli som den blir, iallafall den här veckan.

Jag blev nöjd med håret och när jag gick där i från fick jag ett sms från svärdottern om vi var hemma runt sex, för de hade tänkt titta förbi.

Det var verkligen en glad överraskning.

Hannah och Elvin myser i soffan.

Det var verkligen mysigt att få träffas och mysa en helt vanlig onsdagskväll.

Natten till idag har varit hemsk, halv tre låg jag fortfarande och vände och vred på mig och när klockan ringde sju kändes det inte alls bra att gå upp.
Det får nog bli en liten tupplur efter tvättstugan idag.

Ha det fint alla och Sanny och Micke jag passar gärna era små trollungar ;))
Kram Annelie

5 thoughts on “Fortfarande trött…

  1. Att din kropp reagerar som den gör bevisar ju att det var ett omänskligt uppdrag ni fick. Men det går snart över ska du se, att dina söta barn och barnbarn kommer på besök gör ju livet bara underbart.Så bra att du kunde tipsa kvinnan om gruppen på Fb så hon får stödet hon behöver.Ha en skön dag, nu ska jag gå och ta en liten lur!Kram Maritha

  2. Men gud vad jag känner igen det där du beskriver, att man liksom måste påminna sig om att man inte har nån tid att passa, eller att man inte måste smyga… Precis så var det för oss i början när vi hade korttids. Men sen vande vi oss och lärde oss slappna av och njuta av ledigheten. Du kommer också dit snart :)Härligt att umgår med nära och kära utan att behöva ha tankar pch psyke på annat håll hela tiden. Fina är dom, era barn och barnbarn, och svärmor med, förstås!Kramen resten av dagen!Nina

  3. Vilken gullig svärmor, det är nåt speciellt med de som börjar bli så pass gamla, de har något fint i blicken som inte andra har. Likadant med min mormor som fyllde 91 för en tid sedan. Det lyser värme omkring dem på nåt vis. Jag kan tro att det tar tid att vänja sig av med att smyga på tå, lyssna och vara på spänn. Det är inte gjort i en handväning, men det kommer ska du se ;)Skönt att du kan njuta av tystnaden, bara att hoppas att du kan sova också. MEn det är väl många tankar som snurrar i huvudet kan jag tro efter den tid som varit.Ha det så gott nu och busa med barnbarnen…härligt!!Kram vännen//Lena

  4. Ja, det är härligt med de riktigt gamla……och så barnen förstås! Det finns väl inget som kan ge så mycket energi som barn, speciellt de små "oskyldiga". Var ålder har förstås sin tjusning tycker jag. Ta hand om dig så kommer du allt att bli samma "gamla" Annelie som du varit! Kram Agneta

  5. Så härligt att få bli så gammal trots allt. Och så mysigt att du kunde stanna kvar en stund extra.Den där sidan på fb…! Den pratar alla om, är det bara jag som inte har vetat om att den finns..?Kram Linda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s