Upp som en sol ner som en pannkaka…

Vilken underbar söndag det blev. Solen den lyste, det var varmt och härligt.
Barnen och barnbarnen droppade in runt klockan ett.
Det var så mysigt att ha dom här allesammans.

Alla mina fem underbara barnbarn var här samtidigt och mina två lika älskade söner med deras fina livskamrater. Det var bara vår vackra dottern och svärsonen som fattades, men de fick tyvärr annat för sig som var tvunget att göras, det är ju så det är ibland.

När alla hade åkt hem, kände jag väl att jag ägnat mig väldigt mycket tid åt det lilla yrvädret Elvin och låtit de andra sysselsätta sig själva rätt mycket.

Jodå, jag pratade med dem, gullade med både, Nils och Folke , men sen försvann jag nog ut och fastnade där, eftersom inte Elvin ville gå in.
Jag kan väl inte heller förneka att jag tyckte att det var roligt att vara ute med honom.
Hoppas de andra har förståelse och hade trevligt tillsammans utan mig den stunden.

 Elvin och Farfar drar ut farliga spikar ur plankor som låg och skräpade i buskarna.

Som sen lastades från grävskopan till lastbilen, för att så småningom köras till papperskorgen där de slutligen slängdes.

Så var det det där med, ner som en pannkaka, för säg den glädje som varar för evigt…
Jag sov ganska dåligt under natten, men jag hade ätit alldeles för mycket godsaker under dagen så det var väl inte konstigt att magen krångla och kändes lite uppkörd.
Men….vid fem på måndagsmorgonen sate det igång, magsjuka (eller matförgiftning, vad vet jag ) det kom från alla håll, ja nu ska vi inte prata mer om  det för det är minsann inga trevligheter. Feber fick jag också, den låg runt 39 grader under både måndagen och tisdagen.

Jag har knappt kommit ur sängen, jag har varit helt utslagen, det var länge sedan jag var så sjuk.
Inte ens idag , onsdag har jag någon ork.
Igår fick jag i mig en rostad macka och på kvällen åt jag en potatis och tre små fiskbullar + några mariekex som fått smälta i munnen, det är i stort sett allt jag ätit sen i söndags.
 Jag känner ingen hunger bara en enorm trötthet och huvudvärk, som väl har med vätskeförlusten att göra.

 Jag har ju lilla Chester här, det är tur att han inte kräver så mycket den lille godingen, han ligger så nöjd och belåten hos mig och gör mig sällskap. En liten, liten tur till skogsdungen här precis bredvid orkade vi ( jag ) med nöd och näppe ut på. Där hittade vi vitsippor som slagit ut under de här dagarna jag tillbringat i sängen.
Det gjorde mig glad.
Ja, några påsk förberedelser har det inte blivit och inte lär det bli det heller, men påsken kommer väl och far förbi i år också oavsett hur det ser ut hemma hos mig.

Jag är påväg att bli bra och våren är här och  käre maken kommer snart  hem, det är gott nog.
Var rädda om er go vänner!!
Kram Annelie

3 tankar på “Upp som en sol ner som en pannkaka…

  1. Men oj gumman, har du varit så sjuk!!! Stackare, den sjukan är INTE rolig. Skönt att du är på bättringsvägen nudå. Vilekn härlig söndag du haft med alla barnbarnen ute i sandlådan ;)Kram på dig vännen, jag har saknat dig här…Vila nu så du kommer igen till Påskhelgen och kan hitta på nåt trevligt.Lena

  2. Men lilla vännen så dålig du har varit 😦 Var det bara du som blev sjuk? Nåja, det spelar väl ingen större roll, du mår ju varken bättre eller sämre av att veta orsaken..Men vilken tur ändå, att du hann få en sån fin söndag med dina nära och kära :)Ta det nu lugnt så ska du se att orken återvänder.Kram Nina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s