Så kom då sommaren.

Gårdagen var ljuvlig, solen sken och fåglarna kvittrade.
Jag och Chester satt ute och solade på förmiddagen och sen tog vi oss en riktigt skön promenad.
Vilken skillnad på hund att vara ute och gå med när det är varmt och skönt.
Då njuter han lika mycket som jag gör.

Här hittar han en liten insekt som brummar väldigt intressant….

Det värsta med den här lilla krabaten är att han är allergisk mot gräs, så efter en sån här promenad gäller det att duscha av honom så att han inte ska klia sönder sig.
Men det är det värt, det tror jag även Chester tycker.

Vi hade en riktigt mysig dag tillsammans.
Idag har vi börjat bra, men i eftermiddag blir det full fart. vi kommer antagligen få två nya familjemedlemmar i morgon på 6 och 7 år och idag ska jag träffa dom för första gången.
Först kommer det socialsekreterare hit för att prata med oss, sen ska jag följa med dit pojkarna är nu och få prata lite med dom så dom (och jag) vet vad vi har att vänta oss i morgon.

Men nu ska jag ut en promenad och rensa mina tankar lite och njuta av sommarens första rosenknoppar, för jag kan anta att mitt liv kommer att gå i hundra knutar ett tag framöver, det kanske behövs för att få fart på gummfläsket.

Ha det fint alla där ute i sommarvärmen.
Kram Annelie

Helgen kom och gick.

Lördag morgon vaknade jag pigg och utvilad, trodde jag….Men när jag skulle kliva upp ur sängen och hoppa in i duschen sa min kropp något helt annat.
Aj, sa jag….
Något hoppade snett i ryggen och jag kunde med nöd och näppe ta mig ut till badrummet och få på mig kläderna.

Vi hade tänkt ta oss en riktigt  långpromenad, Kära maken och jag, men av det blev det intet.Vi bestämde oss för att ta en liten tur ner till samhället istället.

Det var marknad i vårt lilla samhälle  och Käre maken sa att det bästa för ryggen är att röra på sig, och jo det vet jag ju, men ack så ont det gjorde.

Fullproppad med värktabletter och med stöd under armen lunkade jag ner till samhället  för att posta ett paket till en kär vän, och titta in i klädaffären  där kära dottern jobbar,  så att vi i allafall  kom ut lite..

När vi nästan är nere ringer min  telefon:
– Det är Patric från SOS alram ( eller vad han nu sa) om jag säger XXXX vad säger du då?
-Jag säger ZZZZ svarade jag, häpet
-Ja det är rätt sa mannen i andra änden av luren.
Vi har precis fått ett inbrottslarm hemma från er.
– Jaha, säger jag, lite dumt. Vi har precis gått hemifrån, då får vi väl gå hem igen för och se vad det är.
– Ja det vore väl bra om ni kunde göra det, sa han.

Så kläcker jag mig ur mig nåt så dumt som bara jag kan….

– Vad gör vi sen då, ska jag ringa till dig igen???

Mannen i andra änden skrattar lite lätt  ( inte elakt på något sett)och säger
– Ja är tjuven där är det kanske bäst att du ringer polisen….

Jamen, självklar vad tänkte jag med….

Nåja, vi gav oss iväg hem igen  så fort som min rygg och mina ben tillät, för att kolla hur det såg ut hemma hos oss…..Falskt larm som tur var., men larmet uppförde sig lite konstigt, måste ha blivit nåt strul när jag larmade på, innan vi gick.

Sen gav vi oss iväg ner till samhället igen för att göra det som vi hade tänkt från början.
Resten av dagen gjorde jag inte mycket ska jag säga.

Söndag förmiddag gick vi till skogsgläntan och plockade liljekonvaljer till svärmor. Att plocka blommor gick förhållandevis bra , det är lättare att gå böjd, en att stå upprätt och framför allt lättare en att gå.

Svärmor blev glad över besöket och över blommorna, liljekonvaljer är hennes älsklingsblommor.
Efter besöket åkte Käre maken iväg till jobbet och jag fick lunka hemåt i sakta mak.

Resten av dagen har bjudit på regn, regn och åter regn.
Men i morgon är en ny dag och en ny vecka tar sin början.
Låt oss hoppas att den blir alldeles ljuvlig med sol och massor av värme.

Var rädda om varandra go vänner !!
Kram Annelie

Det fina i kråksången…

Onsdags kvällen blev mysig tillsammans med Emma, lite för mycket vin och goda ostar kanske, men det är sånt man får klara av här i livet ;))

Jag hade en läkartid klockan 8.00 på morgonen och jag kände mig väl inte allt för fräsch  när klockan ringde.
Men doktorn log och sa att jag såg ut att må bra, så jag får väl lita på honom.

Ibland får man titta noga för att upptäcka allt…

När jag kom hem drack vi kaffe och åt lite mackor och fortsatte prata där vi slutade kvällen innan och höll på med det tills Emma klev på bussen hem till sig.

När jag kom hem ringde telefonen och jag blev uppbokad på jobb hela vecka 23, ja utom på måndagen då som är röd dag. Det känns jätttebra, och det är på en avdelning jag varit innan och som jag trivs på.

Idag är det regn och solsken om vart annat. Det gäller att passa på att gå ut medan det är uppehåll.
Det gjorde Chester och jag , vi tog den vanliga rundan i ”lillskogen”

När vi kommit en bit in hörde jag en kråka som kraxade så väldigt ihärdigt. När jag kom närmare såg jag var hon satt och hon var verkligen upprörd över något.

Jag fortsatte att gå stigen fram och bakom en liten krök fick jag syn på en liten kråkunge som hoppade kring alldeles vilsen för sig själv.

Nu började mamma kråka bli smått desperat, hon började flyga fram och tillbaka och gjorde små utfall mot mitt huvud.
Jag gick sakta, sakta framåt , medan Chester blev mer och mer ivrig och nyfiken på vad det var som hoppade på stigen framför oss.
Mamma kråka kom närmare och närmare i sina utfall….
Jag tog upp Chester i min famn (så skönt att han inte är en schäfer) och smög mig sakta i en vid båge utanför stigen så jag kom så pass långt från kråkungen så att mamman inte längre såg oss som ett hot.

Men jag hörde henne kraxa långt efter mig…
Åhh vad jag tyckte synd om henne, jag hoppas verkligen den lilla kråkungen fick luft under sina vingar så att den kunde flyga upp till sin oroliga mamma.

Det händer mycket ute i naturen så här års.

Massor av måsten och borden ligger och väntar på mig, men lusten vill inte riktigt infinna sig, och nu vet jag inte om jag ska invänta lusten eller om jag ska bruka våld mot mig själv och tvinga mig till att utföra det som borde göras. Det är en svår nöt att knäcka, jag är ju inte mycket för våld……

Hmmm, jag tar nog och sätter mig och läser de hemlösas tidning Faktum som kommit ut med ett nytt nummer och inväntar lusten.  Så får det bli, det är ju ändå fredag och man ska väl ändå börja en helg fridfullt och lugnt, om man kan.

En finn fredag önskar jag er alla.
Var rädda om varandra och se till att ni inte kommer bort från de som håller av er.

Kram Annelie

En riktig blåsdag idag, som Phu skulle ha sagt.

Jag tror jag blir lite mer blåst en vanligt av alla dessa vinande, kalla vindar som far omkring…

Hela hjärnverksamheten, orken och allt bara liksom blåser iväg.
Eller är det bara nåt som är bra att skylla på för att jag ska få vara lite tokigt slö och gnällig…

Idag har jag iallafall varit och hälsat på min ena son, hans sambo och lilla Folke.
De bjöd på jättegod tomatsoppa och nybakt bröd med hummus.
Folke pratar ( på en tre månaders  babys nivå) och går på  för fullt.
Det är så härligt att se de små liven växa och bli mer och mer medvetna om omvärlden.

Här skulle jag naturligtvis lagt in en liten bild på honom, men eftersom hans föräldrar inte vill ha sitt
barn på internet i alla möjliga och omöjliga sammanhang så har jag lovat en gång för alla att  inte sätta in någon bild utan deras medgivande, så det blir inget foto idag.

Men ni kan få se en bild av min nya tandborste istället…….

Jag har blivit utsedd som Buzzador till Philips sonicare tandborste, en tandborste som lovar vitare tänder inom två veckor. Det ska verkligen bli roligt att få prova den och se om tänderna blir friskare och vitare.

I och för sig så gör det inte så mycket om de inte blir vitare, om de blir friska och fina så nöjer jag mig med det.

I kväll får jag besök av fina Emma från Tranemo. Hon är i Göteborg och träffar två av våra nätkompisar just nu, sen svänger hon förbi här på hemväg och sover över till i morgon.

Ja i morgon ja, då ska jag vara hos doktorn klockan åtta, så Emma får väl ta sig sitt frukostkaffe i all ensamhet vid mitt köks bord, förhoppningsvis kommer jag hem lagom till påtåren och kan göra henne sällskap.

Nej nu får jag allt göra lite annat en att sitta och knappa på tangentbordet, det finns ju andra saker att göra här i världen än att sitta fastklistrad framför en dator hela dagarna, har jag hört iallafall…..

Även idag bör ni hålla i hatten och se till att ni inte blåser iväg.
Kram till er alla fina.

Blåseri, blåsera….

Håhåjaja, håhåjaja, se vad det blåser i träna idag……

Jag kan med en gång säga att jag tycker inte om blåst, oavsett om jag är inne eller ute så får jag ont av blåsten. Lederna blir etter värre en vad dom brukar vara och jag blir inte på mitt mest strålande humör.

Idag har jag ju varit ensam här hemma så jag har ju inte haft någon att gnälla på….så jag fick små muttra  lite för mig själv när jag vandrade mellan lägenheten och tvättstugan.

Riktigt sant är det naturligtvis inte, Chester har varit hemma och hållit mig sällskap, men det är svårt att gnälla på någon som tittar kärleksfullt på en och bara vill bli klappad och ge kärlek och värme…..

När tvätten var avklarad satt jag mig faktiskt i soffan, med en filt om mig och läste lite. Chester var inte sen att hoppa upp i mitt knä och låg sen där under filten och värmde mig så gott.

Zikoria där emot, hon hittar sina egna favorit ställen att slumra till på, dom brukar variera från gång till gång. Ibland kan man bli väldigt överraskad när man öppnar en dörr eller drar ut en låda och hittat en yrvaken katt där istället för det man letar efter.

Eller när man ska klä på sig och hittar fullt av katt hår på kläderan som man trodde var rena i garderoben.
Jodå visst vet jag att det går att förhindra allt detta genom att stänga garderobsdörren helt, men vem kommer ihåg det tidigt en morgon när man snabbt ska upp och göra sig ordning….

Ni som undrar hur det går med larmet kan jag meddela att det går alldeles utmärkt. en så länge inga missöden. I början hade jag lite bråttom in för att stänga av larmet, så jag glömde nycklarna i låset ett antal gånger, och sprang och leta efter dom som en tok när jag skulle ut nästa gång. Men  nu tror jag  att jag har fått fason på det också.

I kväll har jag varit på ”återbesök” hos min dotter och fått naglarna fixade igen, så nu är dom så fina, och jag blev  en nöjd och glad mamma.

I morgon ska jag träffa en av mina söner, hans sambo och lille Folke, det ska bli mysigt, så det ser jag fram mot. Sen måste jag få till tid så jag kan träffa mina andra barnbarn, börjar längta riktigt ordentligt efter dom.
Men nu är det dax att uppsöka sängen för mig.
Vi hörs i morgon.
Var rädda om er och le mot någon ni tycker om!
Kram Annelie

Ps. Det blir den lila tapeten, jag ska beställa den i morgon…

Lite av varje…..

Dom lovade sol och vackert väder till helgen, men vad fick vi ??
Halv storm och ösregn, men inte har det gjort speciellt mycket, vi har haft det bra ändå.

Käre maken och jag har hunnit med två riktigt sköna långpromenader mellan skurarna, och jag såg till att få ett rejält skoskav under den sista promenaden. Men det finns ju plåster har jag hört, så det får inte bli en ursäkt för att inte ge mig ut igen…

Annelie Lu. frågade om Chester alltid har kläder på sig, men nej det har han inte, på sommaren brukar han vara nakis och han blir så solbränd, nästan svart. Men om det blåser kallt, är regnigt eller minusgrader ute, då får han allt ta på sig lite kläder. Han har allt mellan fleesfodrad regnoverall till små söta t-shirtar att välja mellan.

Här ligger Chester  alldeles nakis och solar sig och njuter av värmen.

Här har han letat upp varmaste platsen tidigt i våras för att börja förbättra sin solbränna lite, med en tunn T-shirt på.

Idag har Käre maken och jag varit inne i stora staden och besiktat bilen, den mådde bra, och handlat lite.
Bland annat fick jag äntligen köpt min fönster putsar skrapa. Den har varit slut i den affären som hade tillhanda höll den billigast.
Dessutom fick jag tag i nya gardiner och prydnadskuddar till vårt extra rum till en billig penning.

  Vi tittade på tapeter till köket, eller rättare sagt till en vägg i köket, vid matplatsen ska vi ha något enfärgat, men på den här väggen som omges av alla vita köksluckor har vi tänkt oss något färgglatt, eller något som verkligen bryter av lite, (eller mycket)

Vad tror ni om de här, är vi alldeles tokiga eller…?

Egentligen hade vi nog tänkt oss lite 60 tal i starkt orange, lite brunt eller nåt sånt, men det lutar nog just nu åt det lila hållet….

Nu ska vi ge oss ut och slänga lite skräp, sen blir det nog kväll för vår del.

,…..och jo, vi har bestämt oss, vi testar på det här halvåret med Gryning och känna efter hur det känns. Då har vi iallafall provat och behöver inte undra hur det skulle ha varit.

Jag ska ringa till min arbetsgivare i morgon så får vi se vad han säger. Jag hoppas att jag kommer att få jobba som sjukvikarie på timmar så att det kommer in lite pengar, anars kommer det nog att bli lite tufft ekonomiskt.
Men vad sjutton, ibland måste man chansa…..

Sol och bullbak

Kvällspromenaden i går var helt underbar. Göken gol så vackert,det doftade  en föraning om sommaren under hela promenaden, liljekonvaljerna bugade så fint med sina små klockor så jag kunde faktiskt inte låta bli att plocka en liten bukett.

Nu var väl inte Chester så där jätte förtjust i att plocka blommor, han ville stanna där han ville, där det doftar gott för små hundnosar, inte där ”mormor” envisas att stanna vid några blommor som inte doftar ett dugg intressant.

Men han fann sig i sin lott och jag fick mina liljekonvaljer och han  fick snosa på det han ville under resten av promenaden.

Sen gick vi och la oss, båda två i min säng Jag har frusit lite de senaste nätterna, eftersom jag äntligen (enligt andra) lagt undan mitt älskade duntäcke. Men i natt, oj så varm han var den lille kaminen, jag var till och med tvungen att stoppa ut fötterna utanför täcket.

Men han får gärna sova över fler gånger, vi har det mysigt tillsammans den lille nakenfisen och jag.

Idag har jag bakat bullar, bara en liten sats, men så att det finns i frysen i allafall. Det har varit rätt tomt på just bullar i min frys de senaste månaderna.

Gryning har ringt idag igen, så nu får vi sätta oss ner och tänka tillsammans, Käre maken och jag över helgen. Väga för och emot och se vad vi kommer fram till i slutänden.
Han kommer hem i morgon, så ikväll får jag tänka för mig själv….

Jag har märkt att jag är väldigt dålig på att svara på frågor som jag får….för att få bukt med det har jag funderat på om jag ska börja svara personligt direkt på komentarena, som  Lena gör i sin blogg VITAVOX
Jag får se om jag fixar det.

Som svar på de två sista frågorna jag fått, så Ja Annelie, jag har självfall, det har jag fått på gamla dar, Förr j brukade jag alltid säga att jag är född med självstripigt hår, min bror hade nämligen väldigt fint lockigt hår,(och jag var lite avundsjuk) men nu förtiden så har alltså håret ändrat form, och jag är både förvånad och glad.

Nina, ja vi har larm med åtgärder och även överfallslarm. Alla larm går till SOS. Det är rörelsedetektorer och den ena av dom har även kamera så de kan se vem som är i huset vid ett larm. Brandvarnare som är direktkopplad till SOS också. Det känns tryckt, och en så länge har jag klarat att göra rätt.

 Kram på er alla fina, nu ska jag sadla min cykel och ge mig iväg på en liten  träff med dottern på hennes lunchrast. Hon har sen lunch idag men det passar mig fint, då har jag hunnit med det jag tänkt mig.

Njut av dagen, den kommer inte igen !!

Kram Annelie