Kanske inte hett, men ett ganska varmt möte.

Värmen har slagit till ordentligt och det har inte känts som första prioritet att sätta sig vid datorn , varken på dag tid eller kvälls tid.
Igår hade jag dessutom riktigt fint besök. Sonen, hans söta flickvän och lille Folke var här under ett par timmar. Det var så mysigt att se honom igen. Det skulle vara väldigt roligt att få visa upp honom här i bloggen och en vacker dag kanske jag får det, vem vet . Men till dess får ni lita på mig när jag säger att han är jätte söt.

Mitt andra lilla barnbarn, det fyrbenta har nu fått ett namn, hon var ingen Saskia, hon var helt enkelt en Freja, det är det namnet hennes husse och matte tycker passar bäst till hennes personlighet och jag kan ju inte säga emot eftersom jag inte träffat henne ännu, så jag får helt enkelt tro på vad dom säger.

Kvällarna är så ljumna och sköna nu så man riktigt längtar till dom under dagen. Att kunna sitta ute sent på kvällen utan att frysa är underbart.

En suddig bild, men jag kunde inte låta bli att föreviga den lille krabaten när jag gick in från balkongen klockan elva i går kväll.  

Klockan tio idag  kom det besök . Min arbetsgivare plus två socialassistenter från kommunen pojkarna tillhör.  Eftersom det var första mötet hemma hos oss sen pojkarna flyttade in för en månad sedan räknade jag naturligtvis med att de skulle ha tolken med sig också. De var ju här för pojkarnas skull.

Och sån som jag nu är så kunde jag  förstås inte låta bli att säga det och fick till svar att de har ju haft tolk med när de träffat föräldrarna,  då har killarna hört  resonemangen  de fört där på sitt hemspråk.

– Ja sa jag, men då har dom hört ett vuxensamtal, dom behöver få prata på sin nivå, ställa de frågor dom har och kanske framföra saker till mig som dom inte kan uttrycka på sin knaggliga engelska.

– Jo men vi fick räkningen från tolken nu i veckan och den var jätte stor, och N satt ju med tolk socialassisten och föräldrar och pratade om sin flytt tillbaka till sitt hemland, så han vet ju…

-Ja , fortsatte jag, men R vet inte, han blir ensam kvar, han måste väl få prata, höra och förstå varför inte han kan få åka hem, och vet dom om varför dom bor här hos, främmande människor  och hur länge dom ska stanna osv…..dom måste ju ha massor av frågor.

Jag såg hur hon drog efter andan……
Men min arbetsgivare sa att hon tyckte det lät som det var väldigt viktigt.

Socialassistenten tittade på henne och ställde den urdumma frågan,
– Kan inte ni fixa fram en tolk?
– Jovisst kan vi det sa, min arbetsgivare, men vi måste förankra det hos er, för det ingår inte i avtalet så räkningen kommer till er.

Hur det gick, jo i morgon klockan elva kommer assistenten och en tolk  så pojkarna får prata.
Härligt, det skulle dom ha haft redan vecka ett…
Sen frågade hon vad vi tänkt göra på semsester.
Ja vi hade ju planerat Kroatien sa jag, men det går ju inte eftersom vi inte får ta med oss R utomlands.
Får ni inte, säger hon då?
Självklart inte, han har ju inget pass, det har ju Migrationsverket, och det får han inte tillbaka från den dagen han utvisas tillsammans med sina föräldrar….
Nog tycker jag hon borde veta det åtminstone.
Men hon trodde mig inte utan vände sig till min arbetsgivare som nickande höll med mig.

Mötet för övrigt gick väl ganska bra, och denna assistent som verkar mer en lovligt virrig kommer att sluta i september, men först ska hon ha fyra veckors semester, sen blir det en annan som verkar mycket mer påläst och strukturerad.
För övrigt har det väl inte hänt så mycket idag, vi har varit nere i byn och postat brev till två av föräldrarna som just nu befinner sig för långt bort för besök, med foton från vår vardag och fina teckningar.

Nu är det dusch dax av två trötta smutsiga små pojkar. Dom har fått kontakt med en tjej här på gården som är nåt år äldre, de skuttar och kråmar sig inför henne så det är härligt att se…

Nu tar jag farväl för idag, mötet och solen har satt sina spår och huvudet känns något lite för litet, trots en mängd av  vatten….

Massor av lite trötta men rätt glada kramar.
Var rädda om er i värmen och njut av kvällaran.
Kram Annelie

Varm , varmare , varmast…

Jag är antagligen inte riktigt klok.
Idag har det varit en av de varmaste dagarna denna sommar, och vad gör jag då….

Sätter mig i skuggan och njuter….? Nej
Uppsöker skogen och svalkan den kan ge…. ? Nej
Sätter mig mitt i värmen och bara njuter..? Nej
Äter en kall glass och pustar lite..? Nej

Vad gör jag då, jo jag sätter igång och bakar på förmiddagen, vinbärs muffins och en riktigt smarrig, fet och kaloririk äppelkaka,
Sen kokar jag het köttfärssoppa till pojkarna ,en favorit som de kan äta hur ofta som helst.
Så även idag fast det var så varmt…

Sen avslutar jag det hela med att vistas tre timmar i tvättstugan, ja inte konstant alltså, men jag sprang ut och in i den nästan bastuvarma tvättstugan.
Sen tog jag och torkade av golven när jag ändå höll på….

Ja, så tillbringade jag denna varma härliga sommardag, inte speciellt smart, nej jag vet…men i morgon, i morgon ska jag varken baka eller tvätta, det är ett som är säkert.
Hoppas det är sol då också.

Vad har pojkarna gjort under dagen då, ja dom har lekt, och lekt och lekt….i sanden , med vatten, på gräsmattan, med plast soldaterna , med legot både ute och inne….en timma mitt på dagen blev det paus med en film.
Vill ni veta vilken film dom valde?? Om ni inte vill får ni hoppa över nästa mening. Dom ville se, Jul i Ankeborg, undrar om dom också tyckte det var lite varmt idag….??

Nu ligger dom till sängs och strax efter nio ska jag gå in och sätta mig hos dom en liten stund.
Den ena säger jag bara godnatt till och ger honom en klapp på kinden, den andra vill att jag ska ”killa” på hans rygg och nacke tills han somnar.

Det har blivit en vana nu och det brukar ta allt från tre minuter till en kvart  innan de sover sött båda två.
Sen har jag en stund för mig själv innan min säng ropar på mig och ikväll kommer den nog att ropa högt, för jag somnade inte innan halv tre natten till idag.
Antagligen för att jag råkade säga att jag sover så himla bra nu för tiden. ;))

Var rädda om er i sommarvärmen, glöm inte att smörja in er med solskyddsfaktor.

Kram alla mina fina besökare. // Annelie

Skogsdag igen.

Pojkarna älskade verkligen skogen och i går tog vi med oss lite förnödenheter så att vi skulle kunna stanna där längre.

Vattenmelon och lite annat smått o gott till pojkarna, och lektyr till mig.
Idag var det inte stenarna som drog mest, idag byggde dom med pinnar och fantiserade ihop massor av leksaker de gjorde av trä, löv, några snören de hittade och lite allt möjligt.
Allt medan jag satt och läste och löste lite korsord.

Fåglarna kvittrade, getingarna surrade och myrorna jobba  allt vad dom förmådde.

Efter några timmar fick vi ett sms, dottern var på väg med Chester och pojkvän. Så vi stannade en stund till och inväntade dom så att Chester skulle få springa omkring och nosa lite.

Här intar han sin ”storavakthundspose…..

En liten parentes bara, idag är Chester uppe i Norrköping och hälsar på sin blivande lillasyster, åtminstone skulle jag tro att det blir så, för det är väldigt svårt att åka och titta på en valp och sen komma hem utan.

Nåja åter till gårdagen, när Chess fått nog av skogen begav vi oss hemåt. Där blev vi bjudna på grillad oxfilé och färskpotatis som Käre maken fixat medan vi förlustade oss i skogen. Han hade hunnit med att vara och storhandla också, ….suck, så skönt.

Medan vi åt kom äldsta sonen och hans dotter på snabbvisit, dom slog sig ner och smakade på maten dom  också, och ändå blev det över en bit oxfile till mig till frukost idag.

Ja, pappa fyller 83 år i dag och jag tyckte det passade bra att fira det med oxfilé frukost.


Vi har varit mest hemma idag, på lekplatsen och sen har vi tagit oss en liten sväng ner till affären för lite glass inköp, det kan behövas i värmen.
Snart blir det lite hamburgare innan duschen, visserligen är de bruna och fina båda pojkarna, men idag misstänker jag att det är en hel del damm och smuts från stora lekplatsen som täcker deras ben, armar och ansikte.

Jag är lite trött av värmen som varit, har nog inte druckit tillräckligt, så jag får väl se till att få fart på vätskebalansen. En kall öl skulle inte sitta fel, men det känns inte helt rätt en måndagskväll med två små killar som ska tas om hand om….så det får väl bli det gamla vanliga. Ett stort glas med gott Bollebygdsvatten, det är minsann inte fy skam det heller.

Om ni känner nån Leo är det på sin plats att ni förbereder ett litet grattis inför morgondagen, annars är det nog bara att koppla av och ha det skönt.
Många har ju redan börjat njuta av sin semester har jag hört.

Var rädda om er och njut av kvällen,
Kram Annelie 

Äntligen sol.

Midsommar afton blev lång, mörk och regnig.
Vi åt gott och mådde bra inomhus iallafall.
Ska sanningen fram, och varför skulle den inte det, så skulle jag inte sökt upp någon midsommarstång att dansa runt även om vi hade haft strålande sol.

Som liten tog min mamma och pappa med mig till Brunns parken i Söderköping för att dansa runt midsommarstången bland alla andra glada förväntansfulla barn.
Men jag var inte någon av alla dessa barn, jag totalvägrade, inte ens försöken med att muta med glass efter dansen bet på mig.
Jag stod tjurigt kvar bakom min mammas ben och vägrade släppa taget om hennes kjol.

Så har det fortsatt genom åren….nja inte att jag stått kvar bakom mamma och tjurat naturligtvis, men att dansa runt stången tillsammans med massor av okända människor, det har aldrig intresserat mig.

Mina stackars barn har inte upplevt midsommarafton med dans tillsammans med mig. Däremot har jag dansat runt en liten stång, tillsammans med mina  barn ,dagbarn  och kollegor några dagar innan, det har jag gjort.
Mormor tog med sig pojkarna när dom var små och farmor tog dottern till stora midsommarfiranden när hon var liten. Men dom uppskattade det inget vidare dom  heller, dom brås nog på sin mor.

Idag blev det till vår förtjusning sol och pojkarna och jag gav oss iväg till skogen. Vi gick till en ”ny” skog idag. För mig är den inte ny eftersom alla mina barn har lekt där och hur många gånger man varit där med dagbarnen går knappt att räkna.
Det är en underbar skogsglänta med massor av fina stenar att klättra på och leka vid.

En drake som man kan rida på
En trädgunga 
Av någon anledning kallas den här stenen Röda mattan

Nästa gången vi går dit får vi allt ta med oss fika och stanna så gott som hela dagen. Idag ville dom inte gå där i från. Men efter två timmar kändes det som det var dax att gå hem och förbereda dagens mat.

Innan vi gick fick vi besök av en liten söt ekorre, pojkarna blev med ens tysta och följde den med ögonen när den hoppade fram över marken. Sen försvann den upp i ett träd allt medan grabbarna följde efter den och var helt fascinerade.
Nu kokar potatisen och det är dax att börja duka och fixa till lite sallad.
Ha en fortsatt skön helg govänner, oavsett vad ni håller på med.
Kramar till er alla.
 Annelie
 Ps. översta bilden är utsikt från skogsgläntan vi var vid idag.

Denna dag ett liv…..

Nej lite bättre liv en vad denna dagen har varit vill jag nog ha….

Jag vaknade med en huvudvärk som bara blev värre vart efter dagen gick.
Kaffet var beskt och ute var det mulet och regnet hängde i luften.
Vi var ju tvungna att gå ner till samhället och köpa nytt kaffe och jordgubbar till morgondagen.

Så efter frukosten bar det av….och solen var med oss.
Pojkarna skötte sig bra, de sprang bara över vägen en gång, mitt  framför en bil, men en gång är ju ingen gång..eller?
Väl inne i affären flöt det på ganska bra, om man bortser från lite gruff om vem som skulle ta hand om korgen och lite mera gruff om vad vi skulle köpa för godis. Båda vill ju ha olika, men ändå ska inte den ena få köpa något som inte den andra vill ha…..

Nåja , till slut enades de om Kinderägg, tre var. Det är bara så att den ena av dom tycker inte om chokladen utan vill bara ha saken, så han blir ju liksom utan godis, men det är väl en värdslig sak.

När vi väl kom hem utan några större misstag lös solen fortfarande, så vi slängde , ja nåja kanske inte slängde, men vi la in det vi köpt, packade ner lite kex och vattenflaskor, satte kopplet på Chester och gav oss iväg till skogen.
Det var nog ett smart drag.
Vi var  inte där speciellt länge men grabbarna lekte för fullt. De lekte stjärnornas krig, det hörde jag för mitt i all armeniska kom det  i bland ett, Anakin, Yoda,och Kenobi….Dom sprang där med sina ”svärd” och lekte så fint, medan Chester sprang omkring i solen och gjorde det han skulle…

Sen började det dra ihop sig till regn, molnen blev mörkare och mörkare och knotten besvärligare och besvärligare, så vi packade ihop oss och gick hem och började laga mat istället.
Fast först hann jag med en kopp riktigt gott kaffe…..

Ja så kom då regnet och det kom inte lite, det har vräkt ner så gott som hela eftermiddagen, så det var en himla tur att vi hann vara i skogen den stunden vi var där.

 Huvudvärken fortsatte, men framåt kvällen lättade den något och regnet med för en stund, så pojkarna hann  ut och smutsa ner sig en gång till i alla härliga vattenpölar och gegga mojja som finns där ute.

Sen ringde en jätte fin vän och förgyllde min kväll, Tack Agneta. Det var ett roligt och överraskande telefonsamtal.

Nu när jag tänker efter så har min dag nog inte varit så dålig,
Så denna dagen ett liv….Ja varför inte.

Kram till er alla mina fina vänner, och förlåt att jag inte orkade svara er alla personligt idag, men det är väl så det är, vissa dagar i livet .

Kram och ha en fin midsommar helg!!
Annelie

Långt ner…

Idag är ingen bra dag.

Regnet har öst ner, och det har inte varit helt enkelt att vara ute. Många klädbyten har det blivit under dagen.
Det var ju tur att jag hade tvätt stugan idag.

Sen ringde min arbetsgivare, hon hade fått telefonsamtal från socialsekreteraren som tyckte att det var väldigt besvärligt med alla resor de  får göra, hon tycker inte dom har resurser till det.
Det var gårdagens besök på KK och dagens föräldrabesök för den ena pojken, det handlade om.

Jag gick naturligtvis till försvar, och sa att jag hade hört att Xxxx hade blivit irriterad men att jag absolut inte tänkte sätta mig 45 min på bussen med båda pojkarna och bara den ena får träffa sina föräldrar medan  den andra bara får vänta och sen sätta sig på bussen i 45 minuter igen.
Det är inte bra för någon.
Min arbetsgivare förstod väll detta, och påpekade att det problemet inte varar så länge till eftersom det bara kommer att bli en pojke att ta hänsyn till framöver.
Men om nu hans föräldrar flyttas långt här i från  och jag ska åka för att träffa dom en gång i veckan fattar jag inte hur jag ska få ihop det.

Jag sa att tyckte dom inte jag utförde mitt uppdrag till belåtenhet så får dom väl leta efter ett nytt familjehem.
Vi ska ha ett möte den 30:e allihopa, vi får väl se hur det blir efter det.
Just nu känner jag mig alldeles under isen, som om dom klubbat ner mig till fotknölarna.

Ja, jag har ett handikapp som jag faktiskt lider av i mellan åt, jag kör inte bil, men jag är ingen dålig människa för det.

Kram alla, nu ska jag krypa upp i soffan och tycka lite synd om mig själv så kommer allt att kännas mycket bättre i morgon. Så är det alltid, efter regn kommer solsken, sen kommer det lite regn och efter det solsken… och så håller det på.
Kram Annelie

Undrens tid är inte över…

I går efter middag fick vi ett telefon samtal från mamma till en av pojkarna.
Hon talade om att N hade blivit storebror till en söt liten syster,
Hon bad mig ( mamman alltså) att jag skulle be socialassistenten som har hand om det hela, skulle komma och hälsa på med henes stora son och ta med en kamera så att de kunde ta kort att skicka till pappan.

Jag hade själv hört att socialassistenten hade lovat, att om hon så skulle göra det på fritiden så skulle hon köra upp med pojken till KK, när väl babyn var född, så han fick träffa henne.

Så jag ringde naturligtvis upp berörd person, men hon var inte där, så jag fick prata med en annan.
Jag framförde mitt ärende och fick till svar,
-Idag går det ju inte, och vi har ingen kamera så något kort kan det i vilket fall inte bli.

-Nä, sa jag, men nu har jag iallafall framfört vad jag har lovat .

Hör och häpna go vänner, klockan halv åtta i morse ringde min telefon och det var socialassistenten som sa att hon kommer om en timma och hämtar upp pojken men det är bråttom  så om jag kan möta upp vid parkeringen med honom.

Självklart, vi skyndade oss med frukost och sen bar det iväg med en glad storebror.
Jag lånade ut min kamera och bad henne ta några bilder, så får vi väl se om jag kan få iväg dom så pappan kan få se sin nyfödda dotter.

Doftnejlikor i mitt lilla land.

Klockan tolv kom kvinnan som pojkarna bodde hos en månad innan,  på besök. Det blev ett trevligt möte med mycket prat och skratt. Hon hade med sig sin lilla hund som genast blev kompis med Chester, det var roligt att se dom busa tillsammans.

Pojkarna tyckte det var roligt att se henne igen och hon hade med sig varsitt litet paket med lego till deras stora glädje.

Efter besöket blev det middag och en tur ut med Chester i lillskogen.
Zikoria följde med och for fram och tillbaka och busade med oss.

Bråttom, bråttom…..       
Och killarna samlade på pinnar som vanligt.

Nu ska jag gå ut och hämta killarna, de är på lekplatsen här utanför och behöver komma in och få sig en rejäl dusch och lite kvällsmat innan film och sov dax.

I morgon ska ju den ena av dom vara färdig och klar för avfärd redan klockan åtta på morgonen….

Ha nu en härlig junikväll, trots kyla, kalla vindar och för en del även regn.
Vi får göra det bästa möjliga av situationen, kramas och hålla värmen.
Kram på er // Annelie