Kanske inte hett, men ett ganska varmt möte.

Värmen har slagit till ordentligt och det har inte känts som första prioritet att sätta sig vid datorn , varken på dag tid eller kvälls tid.
Igår hade jag dessutom riktigt fint besök. Sonen, hans söta flickvän och lille Folke var här under ett par timmar. Det var så mysigt att se honom igen. Det skulle vara väldigt roligt att få visa upp honom här i bloggen och en vacker dag kanske jag får det, vem vet . Men till dess får ni lita på mig när jag säger att han är jätte söt.

Mitt andra lilla barnbarn, det fyrbenta har nu fått ett namn, hon var ingen Saskia, hon var helt enkelt en Freja, det är det namnet hennes husse och matte tycker passar bäst till hennes personlighet och jag kan ju inte säga emot eftersom jag inte träffat henne ännu, så jag får helt enkelt tro på vad dom säger.

Kvällarna är så ljumna och sköna nu så man riktigt längtar till dom under dagen. Att kunna sitta ute sent på kvällen utan att frysa är underbart.

En suddig bild, men jag kunde inte låta bli att föreviga den lille krabaten när jag gick in från balkongen klockan elva i går kväll.  

Klockan tio idag  kom det besök . Min arbetsgivare plus två socialassistenter från kommunen pojkarna tillhör.  Eftersom det var första mötet hemma hos oss sen pojkarna flyttade in för en månad sedan räknade jag naturligtvis med att de skulle ha tolken med sig också. De var ju här för pojkarnas skull.

Och sån som jag nu är så kunde jag  förstås inte låta bli att säga det och fick till svar att de har ju haft tolk med när de träffat föräldrarna,  då har killarna hört  resonemangen  de fört där på sitt hemspråk.

– Ja sa jag, men då har dom hört ett vuxensamtal, dom behöver få prata på sin nivå, ställa de frågor dom har och kanske framföra saker till mig som dom inte kan uttrycka på sin knaggliga engelska.

– Jo men vi fick räkningen från tolken nu i veckan och den var jätte stor, och N satt ju med tolk socialassisten och föräldrar och pratade om sin flytt tillbaka till sitt hemland, så han vet ju…

-Ja , fortsatte jag, men R vet inte, han blir ensam kvar, han måste väl få prata, höra och förstå varför inte han kan få åka hem, och vet dom om varför dom bor här hos, främmande människor  och hur länge dom ska stanna osv…..dom måste ju ha massor av frågor.

Jag såg hur hon drog efter andan……
Men min arbetsgivare sa att hon tyckte det lät som det var väldigt viktigt.

Socialassistenten tittade på henne och ställde den urdumma frågan,
– Kan inte ni fixa fram en tolk?
– Jovisst kan vi det sa, min arbetsgivare, men vi måste förankra det hos er, för det ingår inte i avtalet så räkningen kommer till er.

Hur det gick, jo i morgon klockan elva kommer assistenten och en tolk  så pojkarna får prata.
Härligt, det skulle dom ha haft redan vecka ett…
Sen frågade hon vad vi tänkt göra på semsester.
Ja vi hade ju planerat Kroatien sa jag, men det går ju inte eftersom vi inte får ta med oss R utomlands.
Får ni inte, säger hon då?
Självklart inte, han har ju inget pass, det har ju Migrationsverket, och det får han inte tillbaka från den dagen han utvisas tillsammans med sina föräldrar….
Nog tycker jag hon borde veta det åtminstone.
Men hon trodde mig inte utan vände sig till min arbetsgivare som nickande höll med mig.

Mötet för övrigt gick väl ganska bra, och denna assistent som verkar mer en lovligt virrig kommer att sluta i september, men först ska hon ha fyra veckors semester, sen blir det en annan som verkar mycket mer påläst och strukturerad.
För övrigt har det väl inte hänt så mycket idag, vi har varit nere i byn och postat brev till två av föräldrarna som just nu befinner sig för långt bort för besök, med foton från vår vardag och fina teckningar.

Nu är det dusch dax av två trötta smutsiga små pojkar. Dom har fått kontakt med en tjej här på gården som är nåt år äldre, de skuttar och kråmar sig inför henne så det är härligt att se…

Nu tar jag farväl för idag, mötet och solen har satt sina spår och huvudet känns något lite för litet, trots en mängd av  vatten….

Massor av lite trötta men rätt glada kramar.
Var rädda om er i värmen och njut av kvällaran.
Kram Annelie

Varm , varmare , varmast…

Jag är antagligen inte riktigt klok.
Idag har det varit en av de varmaste dagarna denna sommar, och vad gör jag då….

Sätter mig i skuggan och njuter….? Nej
Uppsöker skogen och svalkan den kan ge…. ? Nej
Sätter mig mitt i värmen och bara njuter..? Nej
Äter en kall glass och pustar lite..? Nej

Vad gör jag då, jo jag sätter igång och bakar på förmiddagen, vinbärs muffins och en riktigt smarrig, fet och kaloririk äppelkaka,
Sen kokar jag het köttfärssoppa till pojkarna ,en favorit som de kan äta hur ofta som helst.
Så även idag fast det var så varmt…

Sen avslutar jag det hela med att vistas tre timmar i tvättstugan, ja inte konstant alltså, men jag sprang ut och in i den nästan bastuvarma tvättstugan.
Sen tog jag och torkade av golven när jag ändå höll på….

Ja, så tillbringade jag denna varma härliga sommardag, inte speciellt smart, nej jag vet…men i morgon, i morgon ska jag varken baka eller tvätta, det är ett som är säkert.
Hoppas det är sol då också.

Vad har pojkarna gjort under dagen då, ja dom har lekt, och lekt och lekt….i sanden , med vatten, på gräsmattan, med plast soldaterna , med legot både ute och inne….en timma mitt på dagen blev det paus med en film.
Vill ni veta vilken film dom valde?? Om ni inte vill får ni hoppa över nästa mening. Dom ville se, Jul i Ankeborg, undrar om dom också tyckte det var lite varmt idag….??

Nu ligger dom till sängs och strax efter nio ska jag gå in och sätta mig hos dom en liten stund.
Den ena säger jag bara godnatt till och ger honom en klapp på kinden, den andra vill att jag ska ”killa” på hans rygg och nacke tills han somnar.

Det har blivit en vana nu och det brukar ta allt från tre minuter till en kvart  innan de sover sött båda två.
Sen har jag en stund för mig själv innan min säng ropar på mig och ikväll kommer den nog att ropa högt, för jag somnade inte innan halv tre natten till idag.
Antagligen för att jag råkade säga att jag sover så himla bra nu för tiden. ;))

Var rädda om er i sommarvärmen, glöm inte att smörja in er med solskyddsfaktor.

Kram alla mina fina besökare. // Annelie

Skogsdag igen.

Pojkarna älskade verkligen skogen och i går tog vi med oss lite förnödenheter så att vi skulle kunna stanna där längre.

Vattenmelon och lite annat smått o gott till pojkarna, och lektyr till mig.
Idag var det inte stenarna som drog mest, idag byggde dom med pinnar och fantiserade ihop massor av leksaker de gjorde av trä, löv, några snören de hittade och lite allt möjligt.
Allt medan jag satt och läste och löste lite korsord.

Fåglarna kvittrade, getingarna surrade och myrorna jobba  allt vad dom förmådde.

Efter några timmar fick vi ett sms, dottern var på väg med Chester och pojkvän. Så vi stannade en stund till och inväntade dom så att Chester skulle få springa omkring och nosa lite.

Här intar han sin ”storavakthundspose…..

En liten parentes bara, idag är Chester uppe i Norrköping och hälsar på sin blivande lillasyster, åtminstone skulle jag tro att det blir så, för det är väldigt svårt att åka och titta på en valp och sen komma hem utan.

Nåja åter till gårdagen, när Chess fått nog av skogen begav vi oss hemåt. Där blev vi bjudna på grillad oxfilé och färskpotatis som Käre maken fixat medan vi förlustade oss i skogen. Han hade hunnit med att vara och storhandla också, ….suck, så skönt.

Medan vi åt kom äldsta sonen och hans dotter på snabbvisit, dom slog sig ner och smakade på maten dom  också, och ändå blev det över en bit oxfile till mig till frukost idag.

Ja, pappa fyller 83 år i dag och jag tyckte det passade bra att fira det med oxfilé frukost.


Vi har varit mest hemma idag, på lekplatsen och sen har vi tagit oss en liten sväng ner till affären för lite glass inköp, det kan behövas i värmen.
Snart blir det lite hamburgare innan duschen, visserligen är de bruna och fina båda pojkarna, men idag misstänker jag att det är en hel del damm och smuts från stora lekplatsen som täcker deras ben, armar och ansikte.

Jag är lite trött av värmen som varit, har nog inte druckit tillräckligt, så jag får väl se till att få fart på vätskebalansen. En kall öl skulle inte sitta fel, men det känns inte helt rätt en måndagskväll med två små killar som ska tas om hand om….så det får väl bli det gamla vanliga. Ett stort glas med gott Bollebygdsvatten, det är minsann inte fy skam det heller.

Om ni känner nån Leo är det på sin plats att ni förbereder ett litet grattis inför morgondagen, annars är det nog bara att koppla av och ha det skönt.
Många har ju redan börjat njuta av sin semester har jag hört.

Var rädda om er och njut av kvällen,
Kram Annelie 

Äntligen sol.

Midsommar afton blev lång, mörk och regnig.
Vi åt gott och mådde bra inomhus iallafall.
Ska sanningen fram, och varför skulle den inte det, så skulle jag inte sökt upp någon midsommarstång att dansa runt även om vi hade haft strålande sol.

Som liten tog min mamma och pappa med mig till Brunns parken i Söderköping för att dansa runt midsommarstången bland alla andra glada förväntansfulla barn.
Men jag var inte någon av alla dessa barn, jag totalvägrade, inte ens försöken med att muta med glass efter dansen bet på mig.
Jag stod tjurigt kvar bakom min mammas ben och vägrade släppa taget om hennes kjol.

Så har det fortsatt genom åren….nja inte att jag stått kvar bakom mamma och tjurat naturligtvis, men att dansa runt stången tillsammans med massor av okända människor, det har aldrig intresserat mig.

Mina stackars barn har inte upplevt midsommarafton med dans tillsammans med mig. Däremot har jag dansat runt en liten stång, tillsammans med mina  barn ,dagbarn  och kollegor några dagar innan, det har jag gjort.
Mormor tog med sig pojkarna när dom var små och farmor tog dottern till stora midsommarfiranden när hon var liten. Men dom uppskattade det inget vidare dom  heller, dom brås nog på sin mor.

Idag blev det till vår förtjusning sol och pojkarna och jag gav oss iväg till skogen. Vi gick till en ”ny” skog idag. För mig är den inte ny eftersom alla mina barn har lekt där och hur många gånger man varit där med dagbarnen går knappt att räkna.
Det är en underbar skogsglänta med massor av fina stenar att klättra på och leka vid.

En drake som man kan rida på
En trädgunga 
Av någon anledning kallas den här stenen Röda mattan

Nästa gången vi går dit får vi allt ta med oss fika och stanna så gott som hela dagen. Idag ville dom inte gå där i från. Men efter två timmar kändes det som det var dax att gå hem och förbereda dagens mat.

Innan vi gick fick vi besök av en liten söt ekorre, pojkarna blev med ens tysta och följde den med ögonen när den hoppade fram över marken. Sen försvann den upp i ett träd allt medan grabbarna följde efter den och var helt fascinerade.
Nu kokar potatisen och det är dax att börja duka och fixa till lite sallad.
Ha en fortsatt skön helg govänner, oavsett vad ni håller på med.
Kramar till er alla.
 Annelie
 Ps. översta bilden är utsikt från skogsgläntan vi var vid idag.

Denna dag ett liv…..

Nej lite bättre liv en vad denna dagen har varit vill jag nog ha….

Jag vaknade med en huvudvärk som bara blev värre vart efter dagen gick.
Kaffet var beskt och ute var det mulet och regnet hängde i luften.
Vi var ju tvungna att gå ner till samhället och köpa nytt kaffe och jordgubbar till morgondagen.

Så efter frukosten bar det av….och solen var med oss.
Pojkarna skötte sig bra, de sprang bara över vägen en gång, mitt  framför en bil, men en gång är ju ingen gång..eller?
Väl inne i affären flöt det på ganska bra, om man bortser från lite gruff om vem som skulle ta hand om korgen och lite mera gruff om vad vi skulle köpa för godis. Båda vill ju ha olika, men ändå ska inte den ena få köpa något som inte den andra vill ha…..

Nåja , till slut enades de om Kinderägg, tre var. Det är bara så att den ena av dom tycker inte om chokladen utan vill bara ha saken, så han blir ju liksom utan godis, men det är väl en värdslig sak.

När vi väl kom hem utan några större misstag lös solen fortfarande, så vi slängde , ja nåja kanske inte slängde, men vi la in det vi köpt, packade ner lite kex och vattenflaskor, satte kopplet på Chester och gav oss iväg till skogen.
Det var nog ett smart drag.
Vi var  inte där speciellt länge men grabbarna lekte för fullt. De lekte stjärnornas krig, det hörde jag för mitt i all armeniska kom det  i bland ett, Anakin, Yoda,och Kenobi….Dom sprang där med sina ”svärd” och lekte så fint, medan Chester sprang omkring i solen och gjorde det han skulle…

Sen började det dra ihop sig till regn, molnen blev mörkare och mörkare och knotten besvärligare och besvärligare, så vi packade ihop oss och gick hem och började laga mat istället.
Fast först hann jag med en kopp riktigt gott kaffe…..

Ja så kom då regnet och det kom inte lite, det har vräkt ner så gott som hela eftermiddagen, så det var en himla tur att vi hann vara i skogen den stunden vi var där.

 Huvudvärken fortsatte, men framåt kvällen lättade den något och regnet med för en stund, så pojkarna hann  ut och smutsa ner sig en gång till i alla härliga vattenpölar och gegga mojja som finns där ute.

Sen ringde en jätte fin vän och förgyllde min kväll, Tack Agneta. Det var ett roligt och överraskande telefonsamtal.

Nu när jag tänker efter så har min dag nog inte varit så dålig,
Så denna dagen ett liv….Ja varför inte.

Kram till er alla mina fina vänner, och förlåt att jag inte orkade svara er alla personligt idag, men det är väl så det är, vissa dagar i livet .

Kram och ha en fin midsommar helg!!
Annelie

Långt ner…

Idag är ingen bra dag.

Regnet har öst ner, och det har inte varit helt enkelt att vara ute. Många klädbyten har det blivit under dagen.
Det var ju tur att jag hade tvätt stugan idag.

Sen ringde min arbetsgivare, hon hade fått telefonsamtal från socialsekreteraren som tyckte att det var väldigt besvärligt med alla resor de  får göra, hon tycker inte dom har resurser till det.
Det var gårdagens besök på KK och dagens föräldrabesök för den ena pojken, det handlade om.

Jag gick naturligtvis till försvar, och sa att jag hade hört att Xxxx hade blivit irriterad men att jag absolut inte tänkte sätta mig 45 min på bussen med båda pojkarna och bara den ena får träffa sina föräldrar medan  den andra bara får vänta och sen sätta sig på bussen i 45 minuter igen.
Det är inte bra för någon.
Min arbetsgivare förstod väll detta, och påpekade att det problemet inte varar så länge till eftersom det bara kommer att bli en pojke att ta hänsyn till framöver.
Men om nu hans föräldrar flyttas långt här i från  och jag ska åka för att träffa dom en gång i veckan fattar jag inte hur jag ska få ihop det.

Jag sa att tyckte dom inte jag utförde mitt uppdrag till belåtenhet så får dom väl leta efter ett nytt familjehem.
Vi ska ha ett möte den 30:e allihopa, vi får väl se hur det blir efter det.
Just nu känner jag mig alldeles under isen, som om dom klubbat ner mig till fotknölarna.

Ja, jag har ett handikapp som jag faktiskt lider av i mellan åt, jag kör inte bil, men jag är ingen dålig människa för det.

Kram alla, nu ska jag krypa upp i soffan och tycka lite synd om mig själv så kommer allt att kännas mycket bättre i morgon. Så är det alltid, efter regn kommer solsken, sen kommer det lite regn och efter det solsken… och så håller det på.
Kram Annelie

Undrens tid är inte över…

I går efter middag fick vi ett telefon samtal från mamma till en av pojkarna.
Hon talade om att N hade blivit storebror till en söt liten syster,
Hon bad mig ( mamman alltså) att jag skulle be socialassistenten som har hand om det hela, skulle komma och hälsa på med henes stora son och ta med en kamera så att de kunde ta kort att skicka till pappan.

Jag hade själv hört att socialassistenten hade lovat, att om hon så skulle göra det på fritiden så skulle hon köra upp med pojken till KK, när väl babyn var född, så han fick träffa henne.

Så jag ringde naturligtvis upp berörd person, men hon var inte där, så jag fick prata med en annan.
Jag framförde mitt ärende och fick till svar,
-Idag går det ju inte, och vi har ingen kamera så något kort kan det i vilket fall inte bli.

-Nä, sa jag, men nu har jag iallafall framfört vad jag har lovat .

Hör och häpna go vänner, klockan halv åtta i morse ringde min telefon och det var socialassistenten som sa att hon kommer om en timma och hämtar upp pojken men det är bråttom  så om jag kan möta upp vid parkeringen med honom.

Självklart, vi skyndade oss med frukost och sen bar det iväg med en glad storebror.
Jag lånade ut min kamera och bad henne ta några bilder, så får vi väl se om jag kan få iväg dom så pappan kan få se sin nyfödda dotter.

Doftnejlikor i mitt lilla land.

Klockan tolv kom kvinnan som pojkarna bodde hos en månad innan,  på besök. Det blev ett trevligt möte med mycket prat och skratt. Hon hade med sig sin lilla hund som genast blev kompis med Chester, det var roligt att se dom busa tillsammans.

Pojkarna tyckte det var roligt att se henne igen och hon hade med sig varsitt litet paket med lego till deras stora glädje.

Efter besöket blev det middag och en tur ut med Chester i lillskogen.
Zikoria följde med och for fram och tillbaka och busade med oss.

Bråttom, bråttom…..       
Och killarna samlade på pinnar som vanligt.

Nu ska jag gå ut och hämta killarna, de är på lekplatsen här utanför och behöver komma in och få sig en rejäl dusch och lite kvällsmat innan film och sov dax.

I morgon ska ju den ena av dom vara färdig och klar för avfärd redan klockan åtta på morgonen….

Ha nu en härlig junikväll, trots kyla, kalla vindar och för en del även regn.
Vi får göra det bästa möjliga av situationen, kramas och hålla värmen.
Kram på er // Annelie

Lugn helg- irriterande måndag

Helgen har förflutit lugnt, helt fantastiskt, faktiskt.
Pojkarna har lekt och lekt och lekt…ja verkligen lekt, inte bara tjoat och fart runt, utan lekt inomhus lugnt och fint…

Det har ju regnat nästan hela helgen ( utom på lördag förmiddag) så jag är tacksam och glad för att det fungerat så fint.
Hela lördagen förflöt utan något bråk överhuvud taget.

Det var extra skönt, för våra kära grannar gifte sig och hade fullt av främmande hemma hos sig. Det hade känts jobbigt om det varit mycket skrik och bråk här hemma hos oss då.

Utsikt från pappas stuga 

Söndagen öste regnet ner, vi hade tänkt oss Borås Djurpark, men det var bara att tänka om.
Pojkarna lekte så fint inne på sitt rum och var sams.
Vi hade tänkt försöka  storhandla som idag, men ändrade planerna och sa att vi försöker ta grabbarna med oss. Är det så det skiter sig så får väl en av oss gå tillbaka till bilen med dom och sätta sig.

Så vi åkte iväg.
Pojkarna  hade lite egna pengar med sig och hade bestämt sig för att köpa lego.
Hör och häpna, vi kunde handla precis allt som stod på listan ( och det var inte lite) utan någon stress.
Grabbarna skötte sig exemplariskt ,så exemplariskt man kan begära av två killar på sex år. De fick köpt sitt lego och var på strålande humör.

På kvällen rökt dom tyvärr ihop, men man kan ju inte få allt här i världen.

Fick precis ett telefon samtal från soc. Vet ni vad hon bad mig om  nu?? Att jag skulle ta med pojkarna till föräldrarna själv och överlämna dom. Dom sitter ju där dom sitter och det är en procedur att komma in där. Hon sa att dom hade så mycket att göra på kontoret och det var kort vecka och hon skulle vara ledig onsdag torsdag…..suck.
Men jag sa nej, det känns inte alls bra för mig sa jag, det är inte mitt jobb.

Jag sa att det bästa för pojkarna vore att ni kom och hämta dom och körde dom fram och tillbaka, men det kan jag förstå att du inte vill.

Men det handlade inte om vilja, dom hade så mycket att göra och försökte vinna tid….suck igen.

Den ena av mammorna åkte in till BB idag på morgonen så det var väldigt osäkert om den  grabben kunde få träffa sin mamma. .

– Så du menar att jag ska först åka buss i 45 min sen gå på stan med honom i en timma,utan att han får träffa sin mamma, det är ju inte rätt mot honom.
– Ja  men så får det ju bli.
– Kan inte Xxxxx ta med honom upp till BB då den timman? Du lovade ju  honom faktisk att du skulle se till att han fick träffa sin lillebror/syster. ´Det är ju inte bra för honom att  R får träffa sim mamma och han inte får det. Vi ska ju tänka på barnens bästa, eller hur?

-Det går väl att ordna, snäste det till i luren, jag riktigt hörde hur illa hon tyckte om mig just då.
– Jag ringer upp när jag vet mera, hej då, sen la hon på.

Fem minuter senare,

– Ja  det var jag igen, nu blir det så att Xxx kommer klockan åtta på onsdag morgon och hämtar R så han får komma in och hälsa på sin mamma, annars förstör det hela hennes planering för dagen.

-Jättebra, sa jag ( det hör till att jag innan sagt att det inte kunde bli nån tidig morgontid, beroende på busstider och sånt)
– Ja, så tar hon med sig påsen med kläder också.
– Toppen, det blir jätte bra, då får du ha en trevlig midsommar om vi inte hörs mer innan dess, hej då.
Sa jag med ett äckligt påklistrat leende och överdriven vänlighet…

Bläää, ibland blir jag så trött på sådana som inte hinner göra sina jobb. Har man så mycket att göra på jobbet så ska man kanske inte ta ledigt flera dagar i veckan. Under den tiden pojkarna bott här har hon tagit ut semesterdagar  under alla tre veckorna, plus att hon har en ledig dag i veckan inplanerad.
Undrar just hur det skulle se ut om alla gjorde så??

Måste lugna ner mig med en bild från paradiset.

Nu är det väl bara att ta itu med resten av dagen, lite irritation ska väl inte få förstöra den, men jag tror att det finns en till, en  som är mer irriterad en vad jag är just nu.( men det kan hon gott ha)

Hon tycker nog jag är lika tråkig att jobba tillsammans med, som jag tycker det är att jobba tillsammans med den här kommunen.
Tur att man fått uppleva att det faktiskt finns kommuner som sköter sitt uppdrag till full belåtenhet och lite till.
Nu blir det en liten hund kisse tur, så jag får lufta huvudet lite, sen kommer käre maken hem ( med sushi).

Hoppas ni kan hitta på något mysigt medan regnet faller där ute.
Jag vet en som inte kommer att bli glad när jag plockar fram kopplet iallafall 😉

 Kramaromeralla // Annelie

Vissa dagar borde inte….

Gårdagskvällen blev sen, pojkarna hade svårt att koppla av och sömnen ville inte infinna sig.
Först klockan elva slog de ihop sina ögon och föll i sömn.
Nåja tänkte jag, då blir det ju lite sovmorgon i morgon bitti.

Icke sa Nicke..klockan sju var det full fart.
Min huvudvärk blev värre i samma takt som ljudnivån höjdes..
Det är otroligt hur två killar kan väsnas nåt så enormt, jag tror aldrig jag varit med om dess like…
Nåja, framåt tolv blev det uppehåll så då tog vi oss en liten tur.
Till den ena grabben hittade jag regn kläder, men till den andra finns inga. Han fick bli blöt istället, och det hade han inga som helst bekymmer med.

Tjolahopp tjolahej, tjolahoppsansa…    

Även om det inte kom något regn uppifrån så såg killarna till att träden släppte från sig det som fanns kvar bland löven genom att skaka varje liten stam de gick förbi.

Sen var det middagsdax och idag blev det bara falukorv och makaroner, det var väl ungefär vad mitt huvud orkade fundera ut.

Efter maten var det telefonsamtal  som vanligt, nu har mammorna ringt och det är bara mormor kvar för idag.
För socialen har naturligtvis inte hört av sig och nu är ju klockan halv fem så nu har dom väl slutat för dagen , det är ju fredag….

Ett telefonsamtal bara till mig, för min skull har jag hunnit med också. Jag ringde till min kära pappa och pratade både med honom och hans fina sambo. Hon ramlade ju och bröt lårbenet för en tid sedan. Så deras sommar blev liksom vår inte alls vad dom hade tänkt sig.
Hon kan inte vara ute i deras paradis, inte ännu i varje fall. Bara lite under dagarna men hon klarar inte att sova över där ännu. Dom brukar ju flytta ut i början av Maj och bo där till Oktober. Hoppas de klara av sommaren utan att bli allt för deprimerade.

Pappa lovade att plocka lite Fläderblommor till oss och lägga i frysen till vi kan komma upp. De blommar ju nu och just nu är det ju inte riktigt läge för oss att sätta oss i en bil och köra i flera timmar. Det känns inte det minsta lockande. Inte tror jag att pappa och Ulla skulle orka med de två  busarna som bor hos oss just nu heller för den delen, det skulle nog bli lite för mycket för även för dom har jag på känn.
Men jag är så jätte glad över att han erbjöd sig att plocka, för att ha Fläder saft under vintern är minsann inte fy skam.

Nej nu låter det som om dom håller på att slå ihjäl varandra där inne, bäst att dra på sig lite kläder och ge sig ut en sväng till.

Hoppas ni har det lugnt och skönt, om ni har det så NJUT!!!!

Kramar om er alla. // Annelie

Trött men glad.

Vi skulle vara i stora staden klockan ett, för att komma i tid skulle jag behöva ta en buss som innebar en timmas väntan inne på busstorget…
Nu var min dotter så snäll så hon erbjöd sig att komma och hämta oss och köra oss in ( i utbyte mot lite bensin) Det tackar jag naturligtvis inte nej till, då blev det ju bara en buss tur och det kan kanske räcka på en dag.

När vi mötte upp socialsekreteraren sa hon  att hon hade med sig en påse med kläder och skor till pojkarna.
– Fast vi ska ju ta bussen hem, sa jag.
Det känns liksom att det räcker att ha två virvelvindar att hålla reda på.
-Men den är inte så tung, tyckte hon, jag kände på den innan och den är bussvänlig.

Jag såg påsen i baksätet på hennes bil, en stor Ullaredskasse fullproppad….

.
Jaja, tänkte jag, vi får väl se hur det blir…
Pojkarna  träffade sina föräldrar ensamma så jag fick en timmas ”rast”
Men klockan två var jag tillbaka och fick prata med en kille från Migrationsverket som kommer att ha hand om flytten av grabben  som ska hem till sitt hemland.

Han trodde det skulle ta ca tre veckor, vi får väl se hur det blir med det.

När vi var färdiga skulle socialsekreteraren skjutsa oss till busstorget så jag slapp gå genom staden med pojkarna. Men hon sa att hon hade en del som måste ordnas och det skulle ta en stund, så kunde jag tänka mig att gå till bussen genom staden  med pojkarna?

– Jo det kunde jag väl…
– Vänta då så ska jag bara springa ut till  bilen och hämta  kassen med kläderna , sa hon då.
-Nej den tar jag inte , sa jag det räcker att ta grabbarna, jag tänker inte riskera deras säkerhet genom att bära en stor kasse.
– Nähä, svarade hon, hur gör vi då, dom kanske behöver käderna.
– Dom får klara sig utan dom tills ni kommer den 30:e för jag tar den inte.

Då kom hon på att hon skulle visst ha vägarna förbi här i morgon, hon kanske skulle kunna svänga in och lämna den då.
Jaja, men hon skulle ju också kunnat ha sagt – Jag har lite mer saker som ska ordnas, har du tid att vänta en stund så kan jag köra er hem sen, så kan vi prata lite om hur det går… (önske tänkande bara).

Men pojkarna skötte sig alldeles utmärkt och resan hem gick bra. Det märktes att de var trötta när vi klev av bussen och började gå hemåt.
Men jag beställde en pizza till dom ( en sallad till mig) per telefon  som vi hämtade upp på hemvägen.
Det var skönt att bara sätta sig ner och äta när vi kom hem och pojkarna var väldigt nöjda.
Det var första gången de fick pizza sen de kom hit.
Vi hann även handla en ny film inne i staden som dom ska få se i kväll när det är läggdax, det ser dom fram mot. Vem vet, de kanske kommer i säng riktigt tidigt….

Nu stack dom iväg till lekplatsen, och jag njuter en liten stund av tystnaden innan  kvälls bestyren  tar vid.
I morgon blir det nog skogen igen och vet ni vad, värmen har kommit tillbaka , så underbart skönt.

Var rädda om varandra alla vackra människor, hoppas ni hittar någon att le mot.
 Kram på och om er !!