Sol och sand.

Gårdagen blev totalt hopplös, telefonen började ringa redan klockan tio. Det var den ena pojkens mamma som var så orolig över hur hennes son mådde…

Det är bara det att hon hade tillåtelse att ringa varje dag förra veckan klockan halv fyra.
Efter förra besöket skulle vi dra ut på samtalen lite till varannan dag, eftersom pojken blir helt upp och ner efter samtalen. Vad händer, jo hon ringer två gånger om dagen i stället.
Dessutom är det något fel på deras telefon så det bryts så gott som hela tiden, så på ett samtal på 15-20 minuter blir det en fem sex uppringningar, jag är snart allergisk mot våren telefonsignal.

Sen ska ju naturligtvis den andra mamman ringa också (från samma dålig telefon) och en eller två gånger per dag ringer en orolig mormor. Men hon är det minsta problemet. Hon är väldigt trevlig och fall pojken leker vill hon inte störa utan pratar med mig istället, vilket i och för sig tar tid från det som ska göras.Igår tog middagslagningen väldigt lång tid kan jag upplysa……

   Så idag tog jag med mig en bok, lite kaffe, saft, mariekex och äpplen, sen gick vi till stora lekplatsen , pojkarna och jag.

Där tillbringade vi ett par timmar, jag med min bok, pojkarna tillsammans med varandra och lite halvt om halvt med de barnen som var där.

Så himla skönt det var att bara sitta där, med barnens skratt och skrik runt omkring, men ändå få tid för mig själv  och min bok i solen.

När det var dax att börja med middagen packade vi ihop och begav oss hemåt.

Två stycken av oss var definitivt mycket smutsigare än den tredje, men som tur är så finns det tvål och vatten.

Jag har haft så många dagbarn springandes här under årens lopp, men jag tror aldrig jag har haft det så smutsigt som just nu.
Dessa två killar vägrar att ha skor, de springer barfota från morgon till kväll fram och tillbaka från lekplatsen som är full av sand och en hel del ramlar av här inne. När de tvättar sig torkar de inte händerna utan det blir sjöblött inne i badrummet där de trampar kring med sina små fötter, ut genom hallen och till sandlådan igen…..
Bara när de är nyduschade och ska sova då vill dom ha strumpor på…jag fattar inget alls….

 Nåja, smutsen går att få väck, dom leker och har roligt , det går inte att undgå att se och idag har dom inte slagits någon gång  (ännu)

Så var det då Lilltösen, så roligt det var att ha henne här på besök, hon och kompisen stannade till klockan halv åtta på kvällen, de åt mat här och duschade och kände sig som hemma verkade det som.
Hennes mamma ringde och pratade och hon pratade i en och en halvtimma, snacka om att vara pratsugen.
Men jag tar det som ett gott erkännande, hon pratade om hur de har det, hur svårt hon tycker att det är att vara tonårsmamma, hur hon förstår hur vi hade det sista tiden här hemma när lilltösen bodde hos oss, hon har blivit så förståndig och resonerar så förnuftigt. Jag sa det till henne, att det är så gott att höra att hon blivit så ansvarstagande.

Det samtalet var långt, och på svenska, lägg sen till alla andra telefonsamtal ( på knagglig engelska) under dagen, inte underligt att jag var trött i örat (och huvudet).

I morgon åker Käre maken iväg och jobbar igen och jag blir ensam om ansvaret här hemma, det är bara att hålla tummarna för att det ska flyta på bra.
Det jag har ågren för är att jag måste åka buss med pojkarna på torsdag då de ska in och hälsa på sina föräldrar.
Men vi tar en dag i taget.
Massor av soliga goa kramar.
Ta hand om er där ute, i fall ni inte har någon annan som gör det åt er.

Kram Annelie
                                                                                                                     

6 thoughts on “Sol och sand.

  1. Det låter skönt du Annelie att kunna sitta där i lekparken med en bok och njuta i solen. Såna enkla saker som en annan aldrig har kunnat göra…Bra att de inte har varit i luven på varandra idag då :)Men ska de hålla på att ringa så där mycket varje dag i flera månader? Hua, jag hade nog blivit mer eller mindre galen tror jag.Ha en fin kväll!Kram, Lena

  2. Men snälla nån! Lägg av den förbaskade telefonluren! Dina vänner kan använda mobilen…Hoppas allt går bra nu, med mammor, buss, ensam ansvar och smutsiga föttter!Kram Nina!

  3. Ja du, Lena, det är en skön upplevelse att kunna sitta och njuta av en bok mitt i allt liv….När barnen var små kunde man ju aldrig göra det och aldrig när man jobbat som dagmamma, jag förstår att inte du kan det heller, du får vänta tills Junior är lite mer vuxen, fast då kanske det inte känns okay att sitta alldeles ensam på en lekplats…..Ha en fin dag vännen.Kram

  4. Nina,du kommer nog med den bästa lösningen,tills jag pratat med berörd personal som är med föräldrarna. Är en sak bestämd ska det hållas oavsett om mammorna tjatar , gråter och vill….Till mobilen blir det för dyrt för dom så jag håller mig hemifrån och låter bli att svara förutom på den tiden de har tillåtelse att ringa naturligtvis.Massor av kramar till dig Ninagumman

  5. Missade den här…….. när du skrev den!vad bra att ni hade väder att vara ute och slippa telefonen hela tiden, hoppas de börjar hålla det som är bestämt.Så mysigt att lill tösen var hos dig och att du fick ett fint samtal med hennes mamma, även om du var less på telefonen :-))Kram govännen!Maritha

  6. Maritha, jag är så glad över lilltösens besök så det kan du inte ana, det betyder jättemycket. Att hennes mamma sen ringer och diskuterar problem och ber om råd och bara små pratar där i mellan, det är verkligen stort, om man tänker på den relation vi har haft under åren som gått.Kram vännen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s