I arla morgonstund…

I morse skulle Kära maken iväg och jobba , han skulle åka hemifrån halv sju sa han.
Jag tänkte att jag skulle gå upp samtidigt som honom så att vi skulle få morgonen tillsammans innan han åkte iväg. När hans  väckarklockan ringde tittade jag på  min och såg att den bara var halv fem. Då missuppfattade jag nog vad han sa igår kväll, tänkte jag, han var nog tvungen att åka från åkeriet halv sju. Nja då ligger jag nog kvar i allafall…

Efter en liten stund kom han tillbaka ner till sovrummet.
– Var du uppe lite förtidigt frågade jag?
Och så var det ju , han hade sett fel på klockan när han satte den igår kväll.
Han kröp ner i sängen igen och vi låg och småpratade och hade det mysigt tills det var dax att gå upp på riktigt.

Pojkarna och jag tog oss lite senare en förmiddags promenad med Chester och plockade lite blommor.
Jag fick hjälp av båda två med plockandet.
Sen tillbringade vi en stund på lekplatsen innan det var tid att gå hem och laga mat.
Idag blev det en soppa som jag fått receptet på från mormodern nere i Armenien. Hon har förklarat att hennes barnbarn tycker väldigt mycket om just denna soppa och har förklarat för mig hur jag skulle göra.
Tydligen lyckades jag för pojkarna åt under glada tillrop…massor.

Lite senare tog vi en promenad till skogen och klättrade i träd och samlade massor av pinnar.
Ja alltså det var pojkarna som klättrade i träden och slet och drog med pinnarna. Jag slogs mest med myggen som envisades att flyga runt mitt huvud.

Killarna gillade verkligen den här skogsgläntan som är gjord lite som en hinderbana för barn. Dit går vi garanterat fler gånger, troligtvis redan i morgon. Men tillslut blev myggen för besvärliga även för två små glada sex åringar och vi fick bege oss hem för att äta lite korv med bröd.

När vi kom hem till vår gård blev det rusning till gungorna, eller rättare sagt en gunga, den bästa och slagsmålet var ett faktum. Jag gick i mellan och som tack fick jag ett par nävar sand släng på mig…
Jag tog grabben i fråga under ena armen, med Chester hoppandes runt mina ben lyckades jag låsa upp dörren och bära  in grabben, vilt sparkandes, på rummet, stängde dörren om honom  och sa att han fick stanna där tills han var lugn.
Det tog en 15-20 minuter sen hörde jag honom ropa -Sorry och han kom ut lugn som en filbunke.

Nu är dom ute en sväng till, men snart är det dax att komma in och städa, duscha och krypa i säng.
Det känns som om vi börjar få till rätt bra rutiner.

Jag fick efter mycket om och men tag i socialsekreteraren och hon lovade ringa och tala med personalen om alla telefonsamtal. Så nu kommer det förhoppningsvis bli varannan dag, fast för mig/ oss blir det ju varje, för ena dagen ska den ena ringa och andra dagen den andra.
Men det blir ändå en klar förbättring.

Nu ni, nu ska jag stöka runt lite här hemma och se till att allt är i ordning till killarna ska sova så jag får lite härlig fritid ( på ca en timma) när pojkarna väl har somnat.

Som vanligt, var rädda om varandra och ha det fint.
Kramar till alla som vill ni andra slipper.
Kram Annelie

6 thoughts on “I arla morgonstund…

  1. Jag vill ha kramar, jag vill ha kramar!!!Tack Annelie ;)Ja sommar, sol och mysiga skogsgläntor i all ära, men de där sa*ans myggen kan ju göra vem som helst galen. Skönt att du börjar få till rutinerna, de är ju så skönt när sånt fungerar eftersom alla vet vad som gäller och har lättare att förhålla sig till den vardagslunk som blir.Räcker det inte med att grabbaran stökar runt, gör du också det? hi hi hi!!!Det låter ju skönt om du slipper lite av alla dessa samtal varje dag, det måste ju ta massor med tid annars. Hoppas att det fungerar bra med det nu då.Jag skickar några kramar i retur, inte reklamationer utan nya tillbaka till dig!Ha en fin stund för dig själv när grabbarna somnat//Lena

  2. Låt dem slippa de som av nån anledning inte vill ha en kram, men jag vill då :-)) Myggen har verkligen fått liv och kan förstöra humöret på den gladaste :-((Hoppas du fick en skön stund när det lugnat sig!Kram Maritha

  3. Tack för returkramarna,Lena, jag är alltid kramsugen. Rutinerna är nog mest jag som börjar få, pojkarna lyssnar inte speciellt noga på vad som gäller, men vi tar små steg framåt…Jag tycker det skulle vara väldigt orättvist om det bara vore dom som får stöka runt, jag vill väl ha lite kul jag också ;)) och orättvisor är något jag tycker väldigt illa om.Kramar i mängd

  4. Maritha, om mygg och knott tycker jag INTE…men dom finns där ju så det är bara att vifta, klia och försöka hålla dom på avstånd så gott man kan. Pojkarna såg på en film i sängen och somnade 2 minuter efter filmens slut, då var klockan nio. så jag fick en skön kväll tillsammans med min dotter och lilla Chester.Ha en fin dag och massor av kramar

  5. Jag vill också ha kramar! Skönt att du kan få fina och sköna avslutningar på dagarna, det är myckert värt det! Det är klart att det inte är så lätt för grabbarna att "inordna" sig till andras vanor när de kanske inte haft så bestämda regler. Men bra för dem att det börjar infinna sig lite rutiner i deras liv, du gör ett kanonjobb! Kram Agneta

  6. Kramar kommer det Agneta, i stora lass…Oftast somnar ju pojkarna inte fråns framåt tio, halv elva, de har koll på att klockan ska vara nio när de lägger sig, sen ska de se en film innan det är dax att sluta de bruna vackra ögonen.Men nu har jag börjat sätta fram köks klockan en halv timma på kvällen och det fungerar tydligen rätt bra.I går kväll var de så trötta så de somnade faktiskt strax efter nio och jag fick en skön kväll med kära dottern.Kram fina du ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s