Undrens tid är inte över…

I går efter middag fick vi ett telefon samtal från mamma till en av pojkarna.
Hon talade om att N hade blivit storebror till en söt liten syster,
Hon bad mig ( mamman alltså) att jag skulle be socialassistenten som har hand om det hela, skulle komma och hälsa på med henes stora son och ta med en kamera så att de kunde ta kort att skicka till pappan.

Jag hade själv hört att socialassistenten hade lovat, att om hon så skulle göra det på fritiden så skulle hon köra upp med pojken till KK, när väl babyn var född, så han fick träffa henne.

Så jag ringde naturligtvis upp berörd person, men hon var inte där, så jag fick prata med en annan.
Jag framförde mitt ärende och fick till svar,
-Idag går det ju inte, och vi har ingen kamera så något kort kan det i vilket fall inte bli.

-Nä, sa jag, men nu har jag iallafall framfört vad jag har lovat .

Hör och häpna go vänner, klockan halv åtta i morse ringde min telefon och det var socialassistenten som sa att hon kommer om en timma och hämtar upp pojken men det är bråttom  så om jag kan möta upp vid parkeringen med honom.

Självklart, vi skyndade oss med frukost och sen bar det iväg med en glad storebror.
Jag lånade ut min kamera och bad henne ta några bilder, så får vi väl se om jag kan få iväg dom så pappan kan få se sin nyfödda dotter.

Doftnejlikor i mitt lilla land.

Klockan tolv kom kvinnan som pojkarna bodde hos en månad innan,  på besök. Det blev ett trevligt möte med mycket prat och skratt. Hon hade med sig sin lilla hund som genast blev kompis med Chester, det var roligt att se dom busa tillsammans.

Pojkarna tyckte det var roligt att se henne igen och hon hade med sig varsitt litet paket med lego till deras stora glädje.

Efter besöket blev det middag och en tur ut med Chester i lillskogen.
Zikoria följde med och for fram och tillbaka och busade med oss.

Bråttom, bråttom…..       
Och killarna samlade på pinnar som vanligt.

Nu ska jag gå ut och hämta killarna, de är på lekplatsen här utanför och behöver komma in och få sig en rejäl dusch och lite kvällsmat innan film och sov dax.

I morgon ska ju den ena av dom vara färdig och klar för avfärd redan klockan åtta på morgonen….

Ha nu en härlig junikväll, trots kyla, kalla vindar och för en del även regn.
Vi får göra det bästa möjliga av situationen, kramas och hålla värmen.
Kram på er // Annelie

8 thoughts on “Undrens tid är inte över…

  1. Ibland blir man överraskad och ibland blir man helt chockad…tänk att det är möjligt att svara som de gör på det där socialkontoret. Alltså det är ju tur att det inte är jag som jobbar med dem för jag skulle verkligen inte kunna vara tyst och inte säga vad jag tycker. Jag måste beundra dig för att du lyckas bita dig i tungan varje gång.Det var ju tur att hin fick lite dåligt samvete så srorebror fick åka och hälsa på lillasyster. Hoppas att hon börjar använda den där kontorshjärnan snart till lite annat än pappersarbete.Önskar dig och pinnsamlarna en god natts sömn//Kram Lena

  2. Ja du Lena, hon kan ju börja använda sin lilla hjärna till att räkna ut hur många röda respektera gröna karameller det ska vara i burkarna på karamellfabriken….Istället för att bli arg försöker jag påverka med överdriven vänlighet ( ibland) det biter mer, för då kan de inte vända sin ilska mot mig, när de känner att att jag trampar dom på tårna…..Pinnsamlarna är övertrötta och ligger just nu och fnittrar så de nästan kiknar av skratt…vi får väl se om dom hinner (orkar) med någon film idag,Kram och sov gott du med ( helst i tid)

  3. Pojkarna har det så bra hos dig och jag blir så glad i hela hjärtat när jag läser det! Det är så många barn som far illa i dag och att få komma till ett bra hem med ordning och reda och kärlek, det är så värdefullt att inte ord finns! Här är också kyligt, regn och kalla vindar! Men det får gå det med…Många kramar till dig Cikoria!

  4. Så det kan gå………fantastiskt att någon fick igån hjärncellerna!!!!!Hopaps din dag blir bra och att ni sovit gott hela högenramen och en regnvåt på kinden! Maritha

  5. Maritha, ja det var kul att se att det fanns någon hjärnverksamhet där uppe…."ler"Vi har sovit så gott och är nu redo att ta oss ann denna regniga , mulna onsdag.Kram till dig// Annelie

  6. Hej…. :-)Jag är här och läser :-)Full rulle förstår jag!Och hur du orkar med alla telefonsamtal förstår jag INTE! Slut i öronen skulle jag bli och så barnen dessutom liksom.Vilken cirkus det är med soc om allting då! Och snäsiga tanter! Jag förstår att du inte alltid orkar vara trevlig tillbaka.Samtidigt är det så härligt att läsa om er vardag. Påminner så om när jag hade dagbarn. Jag hade en period en liten kille från Irak som inte kunde nån svenska alls. Det var efter att Tjabolina hade fått sin diagnos så vi hade bildschema åt henne hemma. Och jag började visa honom bildschemat också. Så från att han varit jätteledsen och förvirrad blev han trygg och glad! Det var en så härlig förändring!Jag lärde mig några Irakiska ord av honom, men de minns jag förstås inte idag.Härligt med all skogslek också.Kram och ha det så jättebra! Hoppas det får vara lite sol och värme på er.

  7. Hej där Mib,Ja den här cirkusen är värre en vad jag hade tänkt mig att det skulle bli. Dessa telefonsamtal, resor och osmidiga människor, lägg där till två väldigt högljudda pojkar med helt olika behov som är som hund och katt ( fast inte som Zikoria o Chess som tycker om varandra) Nog får man veta att man lever alltid.Bildschema är säkert bra, jag brukar köra med lite ritberättelser om vad som ska hända. De pratar ganska bra engelska så vi kommunicerar ganska bra tycker jag, de gånger det faller dom in att lyssna 😉 Kram till dig också och massor av värme o sol.Annelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s