Uppdatring…

Fick ett litet sms om att det började bli dags att uppdatera bloggen, och jag kan bara hålla med, det är ett tag sen sist.
Lusten och orken  har inte riktigt velat infinna sig, därav den dåliga uppdateringen.
Det var precis som om all ork bara rann iväg och bort tillsammans med det uteblivna regnet….Jag skulle tro att det är bristen på egen tid som börjar tära på mig.

Dom är ju ganska intensiva de här små gossarna, även om det har blivit jätte stor skillnad sen för en månad sedan.

Igår var käre maken iväg och uppfyllde en dröm han har haft sen han var liten…Han var iväg och körde Lamborghini. Han fick en körning i julklapp av mig, genom liveit.se 

Han tyckte det var en härlig känsla och han verkade vara väldigt nöjd med åkturen.

Under tiden var jag hundvakt till en väldigt söt men tuff liten Freja, hon är verkligen en tuff brud i lyxförpackning. Hon gav inte vika för Chester, det var bara att köra rakt på och busa för allt vad hon var värd.

Idag har vi varit på utflykt Käre maken, pojkarna och jag, vi tog oss en tur till Borås djurpark och det var en lyckad tur. Vi hade tur med vädret, pojkarna fick springa och leka av sig och fick hålla på tills de tröttnade och ville åka hem….de ni, det är inte dåligt för att komma från dom. Fast nu ljuger jag lite, den ene av dom kunde nog ha tänkt sig att stanna en stund till, han ville tillbaka till barnens gård och klappa grisarna en gång till, men det fick bli hemfärd.

Annars går väl dagarna den ena efter den andra…men vi börjar så smått sortera upp pojkarnas saker, för på måndag är det ju meningen att den ene av dom ska ge sig iväg hem till mormor.
Men vi har inte fått något att packa i och killen från Migrationsverket som skulle komma med väskor när han hälsade på N innan resan, han har inte kommit ännu, så nu är det väl bara morgondagen kvar att hoppas på, för fint folk jobbar väl aldrig på helger…eller??

Varje kväll runt klockan tio får jag besök på min balkong, då kommer min lilla husspindel nervfirandes från sitt gömställe från balkongen ovan min. Hon sitter där aldrig halv eller kvart i, men om jag tittar efter henne klockan tio eller där efter så sitter hon så vackert där utanför och tittar på den fina utsikten i väntan på kvällsmaten.
Då går jag ut till henne och pratar en liten stund innan jag går in och gör mig ordning för kvällen.
Hur många av er andra står på balkongen och pratar med en spindel innan ni går till sängs?
Fast jag känner mig inte det minsta knäpp för det….

Jag hoppas hon kommer att bo där hela sommaren……
Nu ska jag njuta av ett glas Sangria på min lilla uteplats tillsammans med käre maken. Pojkaran leker tyst och snällt efter dagens äventyr, så här är fridfullt och lugnt ( en så länge)

Kram på er alla, och var rädda om er, det finns bara en av just dig.
Kram Annelie

14 thoughts on “Uppdatring…

  1. Mysigt att ha en egen spindel att prata med..ha ha ;-)) Jag är också lite prillig och pratar med fjärilar m.m :-)) Vilken kul grej att få köra en sån fin sportbil. Njut av sangrian och lugnet efter en härlig dag :-)Ha de gott !!! Kram Annika

  2. Ja, egen tid är nog så viktigt! Man funkar inte riktigt som man ska annars..Synd att du missade bilfärden, men kul för maken iaf, att det blev lyckat. Vilken fin present!Ja, lite knäpp är du, men nån ska väl gilla dom där krypen med, det vore ju orättvist annars 😉 Fast din makes sällskap verkar betydligt trevligare, om jag får välja.. Särskilt med Sangria! :)Hoppas verkligen det kommer en väska imorrn… Ha en fin kväll och njut så länge lugnet varar <3Kram Nina!

  3. Kan tänka mig ayy det var ett uppskattat besäk för sånt gillar jag också! Har faktiskt varit till Borås djurpark när jag var ca.15 år.Klart att du blir trött av att alltid vara igång med allt som ska skötas med pojkarna, telefonsamtalen och "fint folk" på myndigheter!Skönt att du får njuta makens sällskap i veckan med Sangria och sköna kvällar.Vilken fin julklapp du gav honom, måste ha varit en skön känsla :-))Ha det fint vännen och sköt om dig!Kramen och mjukisen Maritha

  4. Det var ju det jag visste att ditt hjärta är fullt av kärlek för alla – till och med för spindlar! 🙂 Jag känner igen mig från ditt sätt att se på spindeln, för jag kan stå och prata med fjärilar som kommer och hälsar på på balkongen och fåglar får sig också en pratstund. Men spindlar och getingar, de hör mig mest skrika, innan jag försvinner in! 🙂 Många kramar!

  5. om inte onsdagen var så värst "rolig" så verkade torsdagen dessto bättre! Men det var en himla fin bil som käre maken körde, förstår att han var nöjd! Och att ett besök på Borås Djurpark passade grabbarna tvivlar jag heller inte på, finns det något härligare än att titta på djur?Alltid roligt att läsa din blogg, men det är klart att du ska skriva när du känner för det! Hoppas nu att hemresan för den ene grabben kommer att gå "smärtfritt" (med lådor osv.), förstår att det kommer att kännas i hjärtat när han far!Ha en bra helg!Kramar till er alla/Agneta

  6. Hihi,, ja du min man skulle säkerligen "prata" med denna spindeln med knytnävarna,, då har har en otrolig spindelfobi.. :o))Nä, inte ens med de,, för han skulle ropa på mig att jag ficnge ta bort spindeln.Mysigt med en tur till Borås djurpark, jag tycker det är sååå mysigt med djurparker.Mmm.. verkligen jättesynd att du inte kunde följa med din man och titta när han gjorde det han fick i julklapp av dig.Roligt att du har bildbevis på det i alla fall.Ha en helt underbar dag & helg.. // Stora kramen ❤

  7. Men Nina din lilla knäppfia, inte väljer jag spindeln fram för Käre makens sällskap, han får allt följa med ut på balkongen och Sangrian hann vi ju med innan eftersom spindeln inte kommer fram från klockan tio eller strax efter.Kram Annelie

  8. Så du har vandrat på stigarna runt Borås djurpark i din ungdom du Maritha, ja det är en fin liten park där djuren ser ut att må bra. Björnparet har fått tre små ungar i år och dom var så söta. Pojkarna gillade nog mest lekplatserna, men att få klappa grisarna var en höjdare.Ha det fint du också fina Maritha.Kram Annelie

  9. Myrra, det finns faktiskt några djur som mest hör mig skrika också om jag skulle råka på dom, det är ormar, dom är jag nästan paniskt rädd för. Men spindlar och andra småkryp tycker jag är fascinerande att titta på. Att se en spindel väva sitt nät eller ta hand om sin mat, det är som små mästerverk.Kram du fina

  10. Tack Agneta för att du tycker om att läsa min blogg. Ja Käre maken var väldigt nöjd med sin julklapp, han hade väl velat åka lite längre kanske, men vem vet det kan ju bli flera gånger.Killarna trivdes som fisken i vatten i djurparken, att det sen var dom som bestämde takten gjorde inte saken sämre, ville dom stanna på lekplatsen i en halvtimma så var det okay, ville dom svischa förbi nåt djur var det också okay. Dom fick ta allt i den takt dom ville, tills dom var trötta och ville åka hem.Jag hoppas också att vi får rätsida på packning och allt, det börjar dra ihop sig…Kram till dig // Annelie

  11. Annelie, min man hade också en utvecklad spindelfobi när vi träffades, då var det jag som fick komma springandes och ta bort spindlar som kom i hans väg. Men efter att ha levt med mig i snart trettio år så har han vant sig ;)) Han till och med matar dom med halv döa flugor i bland,( vem som nu kan ha lärt honom det) så spinelfobi går att arbeta bort ;))Jag har inte bara bildbevis på makens körning, dottern spelade också in en liten video snutt där han drar iväg i den gula lilla Lamborghinin.Kram och ha det fint // Annelie

  12. Kul att åka till Borås Djurpark, däer har jag inte varit sen jag var liten. Vi har ju dessutom en annan djurpark så nära.Att inte du känner dig knäpp som pratar med spindeln kan jag ju förstå, men undrar vad grannarna tänker du ;)Den där Annelie…nu är hon igång igen, och byter barn gör hon ju också med jämna mellanrum!!!Och nog behöver man egentid, men det är ju inte så lätt att få till det alla gånger.Stor kram och hoppas att du piggar på dig snart, vi ska ju till Azorerna snart ;)Lena

  13. Nej vet du Lena, mina grannar börjar bli vana vid mig, de lägger knappt märket till allt jag gör nu för tiden :0)De bara ruskar lite på huvudet… Ibland får jag frågan – Är det dina nya barn? Det är en av fördelarna med att vara lite knäpp, folk vänjer sig och förväntar sig inte att man ska uppföra sig normalt.Ja din djurpark har man allt vandrat genom några gånger. De två gångerna jag minns bäst är den gången då jag var 18 år och precis fått veta att jag väntade min äldsta son och den senaste gången då jag brutit benet och åkte rullstol, men både före och där i mellan har det förflutit många gånger. Vem vet när det blir nästa gång.Kram till knasfian nr.2 // Annelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s