Vardagen är här….

Så var det då skoldags i måndags.
Lillkillen hade väntat och väntat och eftersom han inte riktigt har kläm på det där med dagarna, så har han frågat så gott som varje kväll den sista tiden, om han ska till skolan i morgon.
Men nu var alltså den stora dagen inne.

Mening var ju att vi skulle minglat runt lite föräldrar och barn i förskolan och ettan, med lite kaffe och saft ute på gården.
Men det satte vädret stopp för, så vi fick klämma ihop oss inne i klassrummen i stället.
Det gick alldeles utmärkt.
Barnen skulle gå heldag och det fick jag också lov att göra.

Tänk det var länge sedan man stod i kö till matsalen för att få sig en tallrik med mat.
Det var köttbullar och potatis och jag fick det stora förtroendet att ta mina köttbullar själv, det fick inte barnen.
Massor av sallad fanns det också som man kunde ta och det var inte dyrt, 20 kr fick jag betala och jag hade säkert fått tagit om om jag velat.

När vi ätit färdigt stod andra på kö för att komma in, och i kön stod massor av välbekanta ansikten från dagis, så gissa om jag fick massor av kramar, åhh vad det värmde gott.
Den första tjejen som kramade om mig går nog i tvåan nu och henne hade jag som extra dagbarn när jag jobbade som dagmamma. Tänk att hon fortfarande  ropar på mig och vill ha kram…..

Man kan undra vart kramandet slutar och det bara blir en hälsning. Jag har en kille som började hos mig när han var två år, han har alltid betytt lite extra , de senaste två åren har kramen uteslutits, men han har alltid stannat och hälsat och pratat, även om han har kompisar med sig. Nu är han en tuff kille som började nian i år, i måndags träffade jag honom mitt bland alla hans kompisar, han stannar upp och hälsar och frågar hur jag har det, och vi stod och pratade ett par minuter innan han sa – Ha´re gött…. Det är för härligt, men nån kram fick jag förstås inte. men hans sett värmer lika mycket.

Tisdagen var lite svårare att gå upp , men vi blev klara i tid och kom till skolan som vi skulle.

En bit på vägen stack det till så in i nordens på mitt ena ben…jag hade duschat och snabbrakat benen på morgonen så jag tänkte att det nog bara var något där som kliade och irriterade…och det gick snart över.

Under tisdagen stannade jag fram till vid tio då klassen skulle gå ut i skogen, då gick jag och utförde lite ärenden, gick hem och sov en halvtimma på soffan, åt lite lunch och gick tillbaka till skolan strax innan de slutade. Även nu började det sticksvida på mitt ben, jag rev tillbaka och tänkte inte mer på det.
Det hade gått jätte bra hela dagen.

På eftermiddagen lekte lillkillen med tjejkompisen har bredvid och när kvällen lkom var han trött och somnade före klockan nio.

Så var det då Onsdag, idag alltså….uppe med tuppen och redo att ge sig iväg till skolan.
Vi hade inte bråttom utan tog det lugnt, precis efter gångtunneln kände jag ett välbekant stick,svid på mitt vänstra ben, jag vände mig om och tittade ner, för en tanke slog mig..och vad får jag se, jo en förbaskad, liten brännässla som slängt ut en liten ”gren” precis i lagom höjd och på så bra plats så den strök lite fint på mitt ben varje gång  jag gick förbi….

Men inte nu längre kan jag tala om….Nu är den ned stampad och förgjord.
Inte vet jag om nån såg mig, men det struntar jag i.
Brännässlor ska inte vara utslängda så där och smått kamouflerade  , dom ska man se klart och tydligt så man kan undvika dom.

En sak är i allafall bra med skolstarten, ja det är många saker naturligtvis, men jag ahr fått chans att röra mig lite extra och det tackar jag för.
Först och främst till och från skolan, men nu har jag ju chans att ta mig en långpromenad när jag lämnat av Lillkillen på skolan.
Idag stannade jag bara över samlingen och i morgon kanske jag inte behöver stanna alls. ( fast det skulle i och för sig inte göra något, jag trivs rätt gott bland barnen)

Jag läste ett fint ordspråk idag, det har inte ett dugg med dagens blogg att göra, men jag tyckte om det.
Rött guld finns i övermått, men inte grånade vänner. // Kinesiskt ordspråk

Med det vill jag tacka för mig idag, nu ska jag laga middag och sen blir det nog lite soffhäng, har börjat i en spännande bok och hoppas få fortsätta i den idag.
Må väl alla fina, var rädda om er.
Kram Annelie

17 thoughts on “Vardagen är här….

  1. Vad spännande för lillkillen att börja skolan och det verkar ju som han längtat. Bra att ni får vara med nu de första dagarna.Så fina färgrika bilder du tagit…Och så fin bloggen blivit :-)Ha en skön onsdag !!! Kram Annika

  2. Tack Annika, så glad jag blir att du tycker om bilderna. Ja Lillkillen har längtat till skolan sen han märkte att han kunde göra sig förstådd på svenska.Jag tycker det verkar som om han trivs kanon bra, gruppen verkar vara fin och fröken är toppen.Kram till dig vännen // Annelie

  3. Nästan så jag skulle vilja kolla bakom här vad det är mer för gott på bilden :-)) Fint <3Vad härligt att träffa de som varit "dina" ungar och blivit stora! Jag träffade en tjej som sitter i kassan på ICA och frågade "Känner du igen mig Anna"? Oja, svarade hon men jag förstår inte hur ni dagmammor kommer ihåg och känner igen oss dagbarn! Men ni har ju fastnat i våra hjärtan förstår du, sa jag :-))Härligt att lillkillen trivs i skolan och du får lite rast, vila och promenader. Har du slutat vara hunddagmamma nu?Kramen fina Annelie, tänk snart ska jag krama dig!!!Maritha

  4. Ja visst är det så Maritha, att barnen fastnar i hjärtat ❤ Det är underbart att få ha förmånen att jobba med barn.Jag har "semester" från hundpassandet. Eller rättare sagt, deras husse har semester denna veckan ut. Sen har dom varit och tittat på ett hunddagis idag, så vi får väl se hur det blir framöver.Ja tänk du, snart, snart kramas vi på riktigt ;))Vad jag längtar. Kram genom atmosfären så länge. // Annelie

  5. Du är en underbar människa Annelie! <3Vad gott att höra att det ändå verkar gå bra – min son som fyllde nio igår vill ju helst att jag är med honom twentifourseven…. Milt uttryckt påfrestande! Men – man älskar dom, har skapat dom och är redo att göra mer eller mindre vad som helst för dom! På gott och ont… 🙂 All kärlek till Dig! Kram, Anna.

  6. Jag kan se dig framför mig vilt stampandes i buskarna ;)Vad skönt att det funkar bra med skolan så här långt. Så hinner du rasta lite på dagarna, härligt!Det måste vara roligt att träffa barnen som du har jobbat med när dom var små. Det kan jag sakna lite.. Vi flyttade ju innan Sandra föddes, så jag har inte träffat några av barnen från dagistiden. Men några har jag kontakt med på fb, och det är kul :)Ha en fortsatt skön vecka!Kram Nina!

  7. Tack Anna;Ja jag har förstått att du har det jobbigt, men som du skriver, man gör allt man kan för de små liven.Hoppas du finner styrka att orka med din vardag.Kramar och tack // Annelie

  8. Jo du Nina,jag fick ett sms av min dotter alldeles nyss, hon skrev att hon hade fnissat högt när hon läste om hur jag gick där och brände mig gång på gång…skulle tro att hon också såg mig i aktion..Ja skolan är en höjdare, en så länge och jag hoppas att det kommer att fortsätta så.Jag tycker naturligtvis att det är skönt att få gå hem och bli ledig, men samtidigt upptäckte jag att jag trivs riktigt gott där nere bland alla barn…det är nog strax dax att börja jobba igen för fru Lorentzon. Kram till dig vännen/ Annelie

  9. Vad härligt att det går bra i skolan, måste vara skönt för er båda att den har börjat. Mysigt att få kramar och även att dom coola kidsen stannar och pratar ett tag. Du gjorde alldeles rätt i att stampa ihjäl nässlan inte mycket glädje med dom, ha ha!! Peace & Luv!

  10. Jäkla nässlor, så får de ju inte stå ;)Vad kul för lillkillen att börja skolan.. Hoppas det kommer att gå bra och att han kan hitta lite fina vänner med..Kram Mia

  11. Åh, vad jag hoppas att han ska trivas riktigt bra i skolan! Det blir roligt om man får bra kompisar att lita på och som han kan slappna av med. Önskar dig fina höstdagar! Kram!

  12. Jag kan tro att det värmer gott att dina "gamla" dagbarn fortfarande har en sådn go relation till dig, trots att de vuxit upp och blivit tuffa :)Det måste ju betyda att du är en varm och go person som har haft stor betydelse i deras liv. Ett gott betyg i kärlek och omtanke med andra ord!Men det var väl en nedrans nässla att vara dum?!? Tur att du kom på den och kunde ge igen med besked, det kunde den gott ha. Stå och lura på det där viset…nej det var fult gjort.Skönt att det verkar fungera bra för lillkillen med skolstarten.Ha en fin torsdag och akta dig fr de vilda växterna i dikesrenen//Kramar om stort och länge. Lena

  13. Men visst är det så, Helene, att man får trampa ihjäl nässlor??? Lillkillen stannade upp och frågade -Vad gör du? -I kill it, svarade jag utan vidare kommentarer…. Han såg lite undrande ut, jag har ju faktiskt pratat väldigt mycket om att jag inte gillar allt dödande han pratar om. Men med nässlor som är ivägen är det annorlunda.Kramen// Annelie

  14. Tack Mia, ja det verkar som om det kommer att bli toppen bra, och nu när nässlan är borta från skol vägen kan man ju gå säkert till skolan också ;))Kramen // Annelie

  15. Jo så är det nog Lena, att man faktiskt har betytt något för dessa små barnen.Idag kom det fram en kille på skolgården och sa.-Kommer du ihåg en som heter Ludwig ?Jag tittade på honom och sa – Det är klart jag kommer ihåg dig Ludwig…och sen fick jag en bamse kram och han talade om att han faktiskt börjat i trean nu.Det är så underbart med alla dessa stjärnögon, och jag känner hur jag längtar efter att få börja jobba igen. Nässlan är död och borta så den behöver jag inte bekymra mig för längre , men försäkerhets skull så har jag faktiskt tagit på mig långbyxor.Kramen till dig // Annelie

  16. Mib, det tycker Lillkillen med, jag får inte lägga på något överkast på dagarna när han har det här lakanet, han vill kunna se det HELA tiden.Så är det och det kan jag väl unna honom,Kram Annelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s