Helgen som bara försvann…

Lördag morgon packade vi i hop oss och åkte iväg upp till Frövi.
Solen sken och det var ett underbart höstväder, en dag i skogen lockade, men tyvärr stod det annat på agendan.

Vi hade lång väg att köra, bara några km utanför Borås börjades det frågas från baksätet om det var långt kvar…
Och, ja det var det……..

Vi stannade och kissade , åkte lite till och stannade sen för att äta.
Vi hittade ett jätte fint ställe, ja fint och fint, det såg ut som skrutt på utsidan och inredningen var väl inte mycket att skryta med.
Men vilken trevlig personal, vilken god mat och väl tilltagna portioner, dit kommer vi gärna tillbaka.

Sen var det några mil kvar och vi var framme vid vårt mål.

Grått och trist hade det hunnit bli också…
Vi anmälde oss och fick gå in genom grinden, lämna våra legg och låsa in jackor, telefoner och väskor…inget får följa med in.
Som vanligt pep jag när jag gick genom stål bågen..men dessa två kvinnor som tog emot oss förstod att det var min bh och kände bara igenom mig lite sen blev jag in släppt.
Efter det fick vi skriva på ett papper att vi tillät att bli inlåsta.
Sen blev vi hänvisade till ett litet, ganska tråkigt rum, med persiennerna neddragna och extra glas över det, så man inte kunde komma åt att dra upp dom.
Tur att man inte har anlag för klaustrofobi.

Själva mötet blev bra, mamman var glad och Lillkillen var glad…..
Hon var tydligen någon slags matansvarit i köket och hade lagat mat och bakat tårta (väldigt god) i mängder.
Hon trugade och bjöd , vi var ju inte speciellt hungriga efter vår goda middag, men man var liksom tvungen att äta, hon bara lassade upp och förväntade sig att vi skulle äta och äta……

Så fort Lillkillen öppnade munnen stoppade hon en tugga hos honom, och när han inte öppnade munnen så var hon  där iallafall och stoppade in….
Jag såg på honom hur det började ta emot.
Jag talade om för mamman att vi precis ätit middag och att han nog inte var så hungrig…inte hjälpte det.
Då sa jag till Lillkillen att han fick säga nej tack, så att han inte skulle börja må dåligt….inte hjälpte det.

Hon fortsatte att mata honom i ett….
På kvällen på hotellet mådde han inte så bra ska jag säga.

Men hotellet och rummet var helt ok. På morgonen var det fin hotellfrukost och fast vi varit så mätta på kvällen så gick det ner en hel del.

Vi skulle hälsa på hans mamma en timme på söndagen också mellan 11-12 innan vi åkte hem.
Efter frukosten hade vi tid över, då passade jag på att söka upp en FB vän och få en kram av henne.
Det kändes väldigt bra och det blev min ljusglimt den dagen.

Vad tror ni hände under den timman besöket varade under söndagen….Jo det var mängder av hembakad pizza och ny gjord ravioli. Hon stoppade i den stackars killen och lassade upp till oss så magarna stod i fyra hörn.
Jag fick passa på att slänga det mesta av min pizza då hon inte såg…jag fick helt enkelt inte i mig det.
Men lillkillen han åt vartefter mamma stoppade i munnen, jag försökte stoppa och tänkte på hemvägen…men det var lönlöst.
Mycket riktigt, på hemvägen fick vi stanna för att han mådde dåligt, han kräktes akdrig i bilen, men bra nära var det…..
Vi får lov att prata med hennes kontaktperson och be henne att sätta stopp på detta. Hon började redan när vi var där, planera vad hon ska laga nästa gång vi kommer, om en månad.

Men nu är det vardag igen och idag lyser solen mellan alla mörka moln som blåser förbi på himlen och vinden känns höstlig men fin.
Jag är trött som bara den idag, men vad annat kan man vänta sig efter en sån här helg.
Det är ju inget man är så van vid, och det tar mer en vad man tror, både proceduren att komma in och att vara på helspänn under mötet, tänka och prata på engelska och försöka göra sig förstådd och försöka förstå…

Men nu är det gjort för den här gången och det är en månad kvar till nästa gång, då blir det pappa och mamma helgerna efter varandra.

Den sundaste gymnastiska övningen är att i rätt tid resa sig från middagsbordet. // okänd.

Det borde vi ha gjort i helgen, men det var inte så himla lätt i den situationen vi befann oss i, men så dåligt ska vi inte må nån mera gång, det är ett som är säkert.

Var rädda om er och ha en fin måndag, snart är det helg igen.
Kram Annelie

15 thoughts on “Helgen som bara försvann…

  1. Oj då…det blev lite väl mycket av det goda, men det är ju samtidigt lätt tt fösrtå henne. Det är ju det enda hon har att erbjuda då ni kommer :/Så höstfint du gjort här…visst är det härligt med höst 🙂 Alla dessa fantastiska färger och blå himmel. Kul att träffa en nätvänn IRL, det är verkligen speciellt eftersom man vet så mycket om varandra och ändå har man aldrig träffats…Hoppas att du får tid att ta det lite lugnt i veckan när Lillkillen är i skolan.Ha det så gott, kram kram kram//Aspiggan

  2. Är väl en sorts tröst för mamman att laga mat till sin son, kanske.. Men hoppas hon lyssnar till nästa gång så han slipper kräkas då..Snart är det min + några fleras tur att få krama om dig =DKram Mia

  3. Åh milde tid, det växer nästan i mun på mig när du beskriver…….då kan de inte hunnit prata så mycket när lill killen tuggade och tuggade :-)) Så kan det ju inte vara!Vad härligt att du fick träffa vår vän och förtidskramas lite :-))Förstår om du var trött efter helgen och hoppas du får vila utan värk i veckan!Kram och en morgon mjuk på kinden // Maritha

  4. Jamen jösses 😦 Nån slags skuldkänsla hos mamman där, tror jag… Så fel det kan bli. Hoppas kontaktpersonen kan få henne på bättre tankar.Hur länge ska lillkillen bo hos er?Hoppas ni mår bra och får en fin dag!Kram Nina!

  5. Idag svarar jag er alla fyra här ovanför tillsammans eftersom ni skrivit ungefär om samma sak.Jo jag förstår också att det är mammans sätt att visa sin kärlek och visa sin omsorg med all denna maten och tacksamhet till oss som tar hand om hennes son, men som sagt, Lillkillen hann ju inte prata så mycket med all mat i munnen, och vi åt konstant den tiden vi var där.Jag hade tyckt det hade varit bättre om hon försökt avskärma sig från oss lite grann och ägnat all sin tid till prat, kel, sång och mys med sin son…men det är ju jag det. Vi har olika kulturer och olika sätt att se på saker. Hon skickade med oss all mat som blev över (massor) att ta hem, och det känns ju inte helt rätt det heller. Att bära iväg med massor av mat som borde ha ätits upp av de boende på stället…Men det är som det är och vi får väl försöka göra det bästa möjliga av det. Nina, du frågade hur länge Lillkillen ska bo här. Han flyttar någon gång i slutet av december om allt går som det är tänkt.Kram på er alla.// Annelie

  6. Stackars pojke att nästan bli tvingad att äta mer fast han inte orkade. Förstår att det inte kunde bli prat med all mat i munnen. Hoppas att kontakten får henne att förstå.Mysigt med kramen kan jag tänka…Snart så :-)Massor av kramar !!! Annika

  7. Jaa du Annelie, snart blir det kramkalas och du ska få en stor, stor kram av mig ❤ ( eller så många som du vill ha)Till dess får du nöja dig med en genom atmosfären.Kramilikram

  8. ..kanske ville hon bara väl med allt gott..men det låter hemskt att bara truga i han allt..vilken lång resa det blev..men att sova på hotell måste väl lillkillen tycka vara spännande..Stor kram

  9. Ja du mamma Zoffe, visst ville hon väl, men det blev lite för bra…Lillkillen tyckte om att sova på hotell, det var första gången för honom så visst var det spännande. Han tyckte rummet var jätte fint och stooort…Kram till dig med // Annelie

  10. Ojojoj,, tur inte jag satt där med all den maten.. :o//Hur äré rent ekonomiskt när ni får flacka och fara så,, med hotellövernattningar osv..??Får ni personligen stå för sånt eller äré sociala som betalar sånt eftersom ni är en kontaktfamilj (eller vad det nu kallas),, obs, nu svarar du endast om du VILL, bara jag som är nyfiken på hur det fungerar.Önskar jag också finge krama dig, men NÅN gång hoppas jag vågar vägar möts.. // Varm kram Annelie

  11. Nej fy sjutton Annelie, man hamnar i en sits där man har ganska små möjligheter att säga nej, när det liksom inte lyssnas på…..Vi ligger lite i strid just nu med pengarna, vi har ju omkostnadsersättning, men den räcker ju inte på långa vägar till bensin och hotell övernattning. Då får man välja på det eller mat och kläder…så det är nog pågång att vi ska få lite mera, just nu ligger vi back.Det är ca 31 mil upp till mamman , det slukar en hel del bensin och hotellet går på en liten bit över 1000kr. Du kommer att få krama mig nån gång Annelie, det är jag övertygad om <3Till dess Kraaam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s