Hemma igen.

Idag har jag varit ute och farit, riktigt roligt har det varit.
Allt utanför hemmets väggar är roligt just nu, så även ett läkarbesök kändes lockande.

Först var det röntgen som fick besök av mig. Där brukar det vara lång väntetid och personal som inte har rykte om sig att vara av den trevligare sorten.
Men idag kom jag in jätte snabbt, omhändertagen av en pratsam och trevlig röntgensköterska.
Hon skrattade och pratade så det stod härliga till, undrar var dom hittat henne, för några fler av den sorten hade inte suttit fel på den avdelningen.

Sen visade hon mig kortvägen (hm, så värst kort var den inte) upp till ortopeden, där behövde jag inte vänta så värst länge heller.
Läkaren var den samme som tog hand om mig på akuten när jag kom in för att gipsa mig.
En jätte söt, trevlig och go läkare, han var precis lika söt, trevlig och go idag….men han var inte till 100% säker på vad han såg på röntgen bilderna.
Det var ett mörkt fält där brottet hade varit som han ville att en expert skulle titta på.
De skulle ha möte i morgon bitti och efter det skulle doktorn ringa till mig och tala om vad de kommit fram till.
Men till dess  måste jag ha stöveln på….

Blää, men det är som det är, en natt mer eller mindre spelar väl egentligen ingen roll.

Jag var klar på lasarettet nästan innan jag skulle varit där, halv ett hade jag läkartid ( men kom in tidigare)och tjugo i ett var jag färdig. När hände det sist liksom?

Dottern kom och hämtade mig och vi åkte till sonen och och till det yngsta av mina barnbarn, Folke.
Han låg och sov när vi kom och hans pappa höll på att laga mat, ris och en jordnötssås med grönsaker, jätte gott. Vi hann att äta upp innan Folke vakna, pigg och glad.

Dottern hade ju nakenfisarna med sig och dom var ju väldigt populära, han har nämligen nyss lärt sig säga voff, voff.
Vi tjatade på honom i ett, -Vad säger vovven, Folke?
Han sa ingenting,
Vi igen ,- Vad säger vovven Folke?
Han sa ingenting….
Ja så höll vi på, men så kom vi på, han är smart den lille gossen, hundarna sa ju faktiskt ingenting, de låg ju alldeles tysta, så varför höll vi på att tjata om det???

Men efter ett tag, när vi slutat att tjata och fjanta oss, ja då sa han voff, voff, till allas förtjusning.
Fattar ni hur tokig man är egentligen?

Nu ska jag slå mig ner i soffan och vila mig lite efter en härlig dag.
Snart kommer nakenfisarna hit igen, så jag har någon att mysa med i soffan.

Var rädda om er och ha en skön onsdagskväll.
Voff, Voff på er,
Annelie

Nedräkning…

Här händer inte så mycket, den ena dagen är den andra lik.
Inte riktigt sant kanske, för igår var jag och hälsade på min äldsta son och hela hans stora familj.
Det var verkligen roligt, båda tonåringarna var hemma och lillkillarna också naturligtvis.

Elvin tog med sin stora radiostyrda bil till fotbollsplanen utanför deras lägenhet och visade mig hur fort den körde. Han sprang efter bilen som om han jagade den, medan han körde, så han fick lite motion han också.

Nils stod och tittade på med stor förtjusning, en vacker dag får nog han också prova att köra den stora , blåa, snabba och snygga bilen.

Sen åkte vi hem och åt sushi tillsammans med dottern som var här hemma.
Det var riktigt gott.

Idag har jag mina fyrbenta barnbarn på besök, vi har suttit ute i solen och värmen i ett par timmar.
Chester och Freja blev nog lite smått trötta, för nu ligger dom helt utslagna och sover så gott.

I morgon är den stora dagen äntligen kommen, då ska jag till ortopeden och röntgen och förhoppningsvis få höra att benet läkt fint och att jag kan få börja rehabilitera mig. För då är jag snart igång igen, kan börja gå ut och gå och snart vara tillbaka till jobbet.

Efter läkarbesöket ska jag hälsa på mitt andra barnbarn, lille Folke, som inte är så liten länge.
Det ser jag fram mot, så dagarna går och som sagt, snart börjar även jag gå och då hoppas jag vi får fart på våren och den härliga tid vi har framför oss.

Jag återkommer i morgon, om tiden räcker till och talar om vad läkaren sa, om nu någon skulle vara intresserad.
Men jag gläds åt att få ta av denna stövel, det känns som om man går och lägger sig med pappas största gummistövlar på, det är inte lätt att sova då minsann.

Kram och le mot någon som behöver.
Annelie

Våren är faktiskt här….

Visst är våren här, men vissa dagar är den här mer en andra.

Natten till idag har varit jätte konstig med massor av mer eller mindre otäcka drömmar.
Men när jag vaknade sken solen för fullt och fåglarna kvittrade utan för mitt fönster.
Arbetarna som håller på att gräva upp runt våra hus för att lägga ner fiber, eller vad det nu är, brötade för fullt.
Jag tänkte slött att nu är det nog dags att gå upp.

Jag tog mig en kopp Gevalia kaffe , som jag först hällt i en liten termos, min bok, mina solglasögon och hoppade ut för att sätta mig och njuta i solen.

Arbetarna hade nog kaffe rast dom också, för det var lugnt och fridfullt ute, fåglarna kvittrade och borta från lekplatsen hördes glada skratt från barnen.
Jag satte mig tillrätta i min stol utanför köksfönstret, slängde upp benen  på stolen bredvid, slog upp mitt kaffe och kände hur härligt det var med solens värme.

Ja, så var arbetarnas kaffe rast färdig, lagom till jag slagit mig till ro och tagit den första goa klunken av kaffet…
Grävskopan satte igång att utföra sitt arbete, arbetarna sprang runt omkring och gjorde vad dom skulle, skratten från lekplatsen hördes inte nämnvärt och fåglarnas sång försvann i motorbullret…

Men solen var varm och Zikoria kom smygandes och ville ha lite sällskap, så jag satt kvar, drack mitt kaffe, läste min bok och kelade med Zikoria. Efter en stund avtog motorljudet då grävskopan kom allt längre bort från vårt hus. Det var bara en arbetare kvar som skulle lägga tillbaka alla stenar på rätt ställe där de hade grävt. Han gick och små sjöng för sig själv och verkade på gott humör.
Zikoria blev lite nyfiken och gick för att undersöka vem det var som stökade runt bland stenarna som hon brukar sitta och spana från.
Men på avstånd naturligtvis, hon är en mycket försiktig liten katt dam.
Arbetaren verkade riktigt glad över att se någon han kunde prata med, så han lockade på Zikoria och pratade med henne en god stund.
Men väluppfostrad som hon är (eller kanske mest rädd) så pratar hon inte med främmande människor, hur snälla de en verkar, så hon höll sig på avstånd och tittade lite misstänksamt på honom, innan hon smet in på tomten igen och satte sig i mitt knä.
Ungefär samtidigt började det blåsa och det dök upp moln både här och där som skymde solen , det var inte lika skönt att sitta ute längre…
Men en snabb kopp kaffe till och ett kapitel i boken blev det innan jag packade ihop och hoppade in.
Zikoria stannade ute….
Vad jag ska göra nu vet jag inte, kanske läsa några bloggar, eller fortsätta med boken, eller rent av förbereda middagen. Käre maken kommer hem i kväll och jag tänkte bjuda honom på stuvad potatis och isterband.
Idag om en vecka, ja nästan på timmen, kommer jag att kunna gå igen, utan kryckor…hoppas jag i allafall.
Det ska bli så skönt, men det bästa kommer nog att bli att få sova utan en stor sko på sig.
Ni kan ju prova att ta på er de största vinterkängorna ni har i familjen, eller en slalompjäxa, krypa ner i sängen och försöka sova med den på, inte det allra lättaste ska jag säga.
Men snart är det över och våren kryper allt närmare, livet är allt rätt bra ändå.
Var rädda om er där ute och le mot någon du möter, så får du med all säkerhet ett leende tillbaka.

Kram Annelie

Ny vecka..

Ja så då var det måndag igen och hela helgen och makens lediga vecka är över och förbi.
Nästa gång han är långledig så är jag av med min stora otympliga stövel.
För nästa vecka ska jag till doktorn, och jag hoppas verkligen inte att han hittar något som läkt  fel.

För nu längtar jag verkligen ut……
Idag lyser solen så förrädiskt vackert, men sticker man näsan utanför dörren så känner man att vinden är iskall och det är inget vidare skönt alls. (jag var faktiskt ute och hämtade tidningen)

Så det får väl bli en dag i soffan, tillsammans med de små fisarna som är här på besök idag.

Jag tänkte jag skulle börja läsa Flickan med snö i håret, av Ninni Schulman (tror jag hon heter)
Den ska vara bra har jag hört från fler håll. Jag hoppas att den kan fånga mitt intresse så att jag får ro att sitta och läsa den.
Egentligen skulle jag vilja ha en kartong med praliner att smaska på medan jag läser, men jag kanske skull ägna mig mer åt ätandet en åt boken, så det är nog lika bra att jag inte har något hemma.
Ett surt grönt äpple får duga.

Igår tvättade Käre maken fönstren och vet ni vad som händer idag…?
Jo vår vaktmästare går runt med en sån där himla blåst och blåser ihop allt grus och sand från gångvägarna, så de kan sopa upp det vid ett senare tillfälle, och ett vitt lager av damm lägger sig så fint på de nyputsade fönstren. Suck……

Jag förstår inte riktigt varför han måste göra det just idag, då det  blåser halv storm ute, redan innan han satte igång sin blåsmaskin.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe till innan jag går in i rummet och sätter mig. När jag är ensam hemma intas flytande drycker vid köks bordet, det är lite svårt att frakta in dom till rummet, hoppandes på kryckor.

Men äpplet stoppar jag i fickan när jag beger mig in till den vid det här laget välbekanta soffan och sjunker ner i den för att läsa  i boken , mumsa på äpplet och längta till nästa vecka.

Kanske tar jag med mig en banan också……

Ha det gott och var rädda om er.
Kram Annelie

Kaffe paus

Det är ju så att jag buzzar
Gevalias nya snabbkaffe, och dom vill gärna att man skriver om det i sin blogg, så nu gör jag det.


Det är faktiskt ett helt okey kaffe, till och med min svärson
som är en riktig kaffe nörd, hade tummen upp och tyckte att det var helt ok, för att vara ett snabbkaffe. Jag tog en bild på honom när han stod och läste om kaffet, men nu hittar jag inte bilden.
Om det beror på ölen och den lilla snapsen jag tog till maten ska jag låta vara osagt, men bilden är i vilket fall som helst borta……

Idag har det varit en grå och ganska kall dag, vi har varit och veckohandlat, eller rättare sagt,,Käre maken har handlat och jag har suttit i bilen och tittat på folk som kommit och gått.
Kanske inget höjdare lördagsnöje, men bättre en att sitta och titta på
väggarna här hemma, för dom rör sig inte alls.

Zikoria håller sig också inomhus idag, hon ligger och kurar ihop med lilla Trind som gärna ställer upp som sällskap då det behövs.


Birgitta undrade om det var gräslök som stack upp i drivbänken på bilden från förra inlägget. Det stämmer bra det, härlig ny och fräsch gräslök, hoppas den växer sig stor och fin till midsommar.
Om några veckor ska vi sätta lite charlottenlök, som vi älskar här hemma, den brukar trivas och växa bra i drivbänken.

Annars blir det nog inte så mycket annat satt här i år. Vi har bestämt oss för att potatis landet skaft vila i år. Jorden behöver ju en vilo paus då och då, precis isom vi människor.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och möjligtvis den där semlan som käre maken köpte….det är allt bra gott, nog ska man väl unna sig det en lördag som denna.
Kram go vänner, var rädda om er!

Jag ber tusen gånger om ursäkt om jag skickade iväg Fru Dysterkvist till någon av er , det var verkligen inte min mening.
Kram Annelie

Njutningsdagar

Vilka underbara dagar det varit. Så himla skönt att den där Fru Dysterkvist stack iväg all världens väg. Hoppas det dröjer länge innan hon dyker upp igen……


Maken, jag och hundarna har njutit av vårsolens värme. Här sitter Freja i knät på ”morfar” och myser. Medan Chess ligger å sin favorit plats och bara lapar sol och njuter av livet.
Men när det vankades bulle till kaffet, ja då var naturligtvis Chess framme han också, fast han mycket väl vet att han inget får…men det kan ju ramla ner en smula och är man inte på vakt, ja då missar man ju det hela.

Det var lite vårstädning i drivbänken och ”Morfar” hade hjälp hela tiden av lilla Freja som plockade upp det han slängde i soppåsen.


Här ligger hon och läser om oregano och basilika…

Efter det hjälptes de åt att rensa rent i krukan med lavendeln och smultronen, hon var verkligen arbetssugen, hon fick även tag i lite små knoppar som kommit upp i landet, de måste naturligtvis smakas av.


Allt medan Chester solade och slött tittade på.


Tänk vilken underbar dag vi hade på vår lilla,lilla framsida utan krav eller måsten.

Idag har det varit precis lika skönt och kravlöst, fast utan hundar här hemma.
Vi har istället haft besök av Triss, ja egentligen är det väl Zikoria som haft besök, det är hennes kompis, en katt som bor i huset mitt emot.
Zikoria gillar inte andra katter, men Triss går bra, så länge hon får bestämma vill säga. När hon tycker att han varit här länge nog så skickar hon iväg honom, och han springer så snällt iväg…

Nu är det bara två veckor kvar tills jag får åka till ortopeden och få bort min stövel…det har gått rätt fort ändå, hoppas de här två veckorna inte sniglar sig allt för mycket.
Jag kanske borde läsa den där boken jag tittat på, gång på gång de här veckorna utan att riktigt haft lugnet att komma igång att läsa i.
Ja, i vilket fall som helst så ska jag se på Halv åtta hos mig om en stund.

Hoppas ni mina läsare har det skönt och inte plågas av allt för mycket bekymmer, för nu kommer våren och det är så ljuvligt.

Kram på er!!

Nu har hon gett sig iväg….

Annika kom på vad som var tokigt här hemma hos mig igår.
Det var ju Fru Dysterkvist som var på besök, hon hade varit nere hos Annika i förra veckan. Annika grävde ner henne i snön som kom då….
Men nu när all snö försvunnit, ja då tog hon sig en tur hit till mig.
Men här blev hon inte långrandig, när jag förstod att det var hon som gjort mig på så trist humör, så letade jag rätt på henne och körde henne på porten med omedelbar verkan…

Och kan man tänka sig, när hon var bortkörd såg jag plötsligt att blåsippan slagit ut och stod där så vackert och neg i den svaga vinden.

Det har varit rena rama sommarvädret här idag.
Vi har suttit ute och haft det så skönt, både dotterns små fisar, maken och jag, Zikoria gick till grannens veranda och la sig där och myste.
Himlen är alldeles blå och solen värmer så gott, Chester som älskar solen mer en allt annat i världen, var så nöjd och glad över att kunna ligga ute och sola sig utan att behöva ha kläder på sig.


Snart är han brun som en välgräddad pepparkaka. Freja behöver lite mer sysselsättning, hon är ju inte så gammal ännu, men det löser hon själv, genom att hämta grenar inne i häcken och ligga och gnaga på….


En del av de smala små grenarna var väldigt spretiga och besvärliga att få ordning på……


Förhoppningsvis blir det många härliga dagar framöver, både för mig och vovvarna här utanför, på vår lilla uteplats.
Dagarna går lite fortare när man ser lite folk gå förbi då och då, när man hör fåglarna kvittra och barnens skratt borta från lekplatsen….

Jag tänker inte klaga, absolut inte…


Men det blir lite, lite varmt inne i min ”stövel” skönt att jag slipper lukta på det som finns inuti. Jag får väl ta med mig gasmask till de stackarna som ska ta av mig den när jag ska in till lasarettet nästa gång.
Huva vad det kommer att stinka…..

Nu får ni ha det så bra och jag hoppas att jag inte körde iväg Fru Dysterkvist till någon av er….för hon är inte särskilt rolig att ha hängande i sin närhet.

Kram alla fina !!