Frisk och glad.

Nu har jag varit hos doktorn med min svullna onda fot, och fått reda på att jag mår så bra och att det är inget problem.
Bara att träna på för fullt. Börja med att gå på tå och hälar direkt på morgonen. Jag hoppas han menade växelvis, för annars lär jag få problem.

Stå på tå,och på ett ben när jag borstar tänder och hej å hå…..

Inte sitta bara träna, sa läkaren
Nä, mycket sitta blir det ju inte på jobbet, där går, står och småspringer man 8 timmar om dagen…till och med kaffet dricks på stående fot, om man nu till händelsevis hinner ta en kopp…..

– Har du vilovärk, frågade doktorn
– Ja, svarade jag, jag måste ta tabletter för att överhuvudtaget kunna sova.

– Träna och inte ta tabletter varje dag, bara vid behov…svarade läkaren.
Det ser helt normalt ut, men blir det inte bättre så gå till vårdcentralen.


Ibland är det så tröttsamt.
Jag är glad över att jag har frikort och slipper betala för det läkarbesöket åtminstone.
Men nu vet jag att jag mår bra och det jag känner troligtvis bara är inbillning
Alltid lika roligt att få höra hur bra man mår.
Det har nog aldrig funnits en människa på det lasarettet som mått så bra som jag gjorde.

På eftermiddagen ringde käre maken, han skulle åka och lasta på ett ställe i Lerum innan han kom hem, hade jag lust att hänga med?
Eftersom jag mådde så bra, det hade jag ju läkarutlåtande på, så tänkte jag, varför inte, klättra upp och ner på en lastbil kan ju inte skada.


Så jag hängde med så att vi fick några extra timmar tillsammans.


Vi var hemma vid sex och då åt vi middag, sen slappade vi i soffan framför tv.n resten av kvällen.
Jag började jobba klockan sex i morse, då låg käre maken och sov som allra bäst och när jag kom hem hade han gett sig iväg igen. Nu ses vi inte från fredagseftermiddag.
Man hinner inte tröttna på varandra i allafall.

Hörde precis att Björklund säger att bidragsfusk INTE är tillåtet…nej så märkligt, är det inne tillåtet att fuska……
Jaja, det var bara en åsikt som jag reagerade på, som råkade komma med i bloggen, ursäkta om den störde på något vis.

Nu ska jag ta en kopp te, se lite tv och sen blir det sängen. Det blev knappa två timmars sömn i natt( på grund av värk, fast att jag tagit tablett, undrar om den tabletten var vid behov. eller om det var en av de onödiga som förstör mina njurar, som doktorn upplyste mig om)
Mycket sömn blev det inte i vilket fall…så ikväll blir det tidigt i säng.

Kram och tack för era fina kommentarer, dom värmer och gör mig glad.
Annelie

Läcker rumpa…..?

Nu har sommaren verkligen kommit och det är så härligt.
Jag är inte det minsta allergisk och jag älskar värme, så nu njuter jag.
Just nu på balkongen i skuggan….
Det beror mest på min fot, den gillar inte solen just nu, hade det inte varit för att den svullnar upp ännu mer i solens sken så skulle jag nog sitta och svettas på framsidan där solen ligger på…..

Sen har jag hundarna här också och dom ska väl inte vistas allt för mycket i solen när den är som starkast.


Även om vi var och inhandlade en pytteliten pol till dom där de kan svalka av sina små tassar.
Chester tyckte det var helt ok efter en stund, fast att han ser lite skeptisk ut på bilden. Freja nöjde sig med att gå i med framtassarna och förstod inte alls vitsen med det hela…men hon kanske vänjer sig.

I morse skulle jag smörja in Chester med solkräm, han behöver ju det eftersom han inte har nån päls som fångar upp solstrålarna.

Jag stod böjd över honom med rumpan i vädret och huvudet nere vid knäna nån stans. Så där som vi tanter står, som har lite ont i knän och ben och inte längre kan gå ner sådär graciöst på huk som man gjorde förr i tiden..

Då kommer Käre maken ut och ger mig en klapp på rumpan och säger,
– Du har en läcker häck,( trodde jag i allafall.)
-Ja, svarade jag, med ett leende och allt ihop är ditt.

Han såg lite frågande ut, så jag förstod att det inte var det svar han väntar sig. Det visade sig att han inte alls hade sagt att jag hade en läcker häck. Han hade sagt – Du har en fläck där….

Nåja jag fick vara glad en stund i alla fall. Jag frågade om den var stor, och fick svaret. – Det beror på om du menar fläcken eller rumpan.

Fläcken var liten, och ja, rumpan vet jag ju redan att det är stor och bred som en lagårdsdörr.


Men jag har accepterat den och sitter ganska bra på den faktiskt. Som jag säkert har skrivit innan hade jag en vän som en gång sa – Jag är som en norsk fjällväg, smal och kurvig, du Annelie, du är som en tysk motorväg, bred och trygg……

Nu börjar det nog bli tid för en liten hundpromenad. Jag ska försöka slita mig från min otroligt sköna balkong.


Det här är utsikten jag sitter och tittar ut över, inte en människa så långt ögat kan nå och massor av fågelsång….så härligt.
Det ända som fattas är en liten sjö att gå ner att svalka sig i.
Men då antar jag att det hade varit fullt av människor på ” min” baksida.
Så jag är nöjd och glad med hur jag har det.

Var rädda om er i värmen, drick mycket, ( helst vatten, i alla fall under dagen)ha på er solhatt och för allt i världen låt inte några djur sitta i bilen medan ni är inne och handlar.
Solkram //Annelie

Dopdag

Ja idag är det alltså den stora dop dagen som hela Sverige förväntas följa.
Dock inte jag, jag sätter mig envist på tvären och vill varken se eller höra, precis som vid bröllopet mellan Estelles föräldrar….Tycker det finns ofantligt mycket bättre projekt att lägga de summorna av våra skattepengar på.

Men allt kan man ju inte riktigt planera här i livet….som radion hos sjukgymnasten tex.
Den bestämmer jag tyvärr inte över, alltså fick jag lyssna på hela dopakten och mellanprat av radiofolket, som viskades fram värdig och lugnt.

Det får jag ju lov att säga, att jag tränar mycket bättre till Rix fm trots att de har reklam i sina program.


Blomman här ovanför fick jag av min chef, som en ”välkommen tillbaka till jobbet blomma” eller som en ” förlåt att jag inte hört av mig under din sjukskrivning blomma”
Jag blev naturligtvis glad, blommor är alltid roligt att få, och den här är jätte fin, men jag hade säkert blivit lika glad över ett samtal där han hade frågat hur jag mått under mina 12 veckor som sjukskriven, men inte ett samtal har jag fått…..
Jag tackade och var glad, men någon tack kram fick han inte, nån måtta får det vara, jag kramar bara dom jag tycker om.


Som min man till exempel….
I förrgår ringde Lillkillen från Ryssland, vi skypade och han var sig lik tyckte jag, men han längtade tillbaka till Sverige och han undrade om jag inte kunde komma och hälsa på honom……Han tyckte det var tråkigt i skolan och ville gå i svensk skola.
Jag lovade att han fick ringa när han ville.

Sen var det det här med Zikoria…


Vi får nog räkna med att hon är borta, jag kommer väl att få mycket skit för det jag skriver nu, men det är inte alls racistiskt på något sett..

Vi har massor av anläggningsarbetare som kör runt här inne på vårt område och utför sitt arbete med att lägga ner fiber runt hela bostadsområdet.
De kör fort och ibland är det så man får dra efter andan, det finns dock väldigt många barn här omkring.
Många av dom kommer från Polen ( ja inte barnen alltså, utan arbetarna) och inte för att det är några större fel på polacker, men det jag tänker är,att de kanske inte har samma relation till sina husdjur…en katt är en katt liksom och katter finns det så många av, så en mer eller mindre har ingen betydelse
( det är kanske bara en fördom jag har, vad vet jag) men jag tänker om Zikoria blev påkörd och dog, så kanske det är mest naturligt för dom att lägga henne i en sopsäck och lägga henne i sopcontainern …..


Ja det är bara en tanke jag har….Zikoria har aldrig någonsin gett sig iväg på upptåg, hon gillat inte andra människor något vidare och hade hon blivit inlåst någonstans så vet jag ( av erfarenhet) att hon jamar väldigt högt och ihållande.Ledsamt är det, att hon är borta i allafall.
Jag låter hennes mat stå framme ett litet tag till, så känns det inte så definitivt.

Nu ska jag ta kväll, umgås med min dotter och de två små fisarna en stund, innan det blir dax för kvällen.
I morgon är det arbetsdag igen.

Kram alla vackra.// Annelie

Ps. Lena, jag läste din kommentar, sen gick det på ett kick, fingret hamnade på fel tangent och jag raderade ut den istället för att publicera den,
FÖRLÅT !!

Yes…..

Äntligen kom solen smygandes, visserligen tog den med sig kall och eländig vind, men sol är ändock sol.

Käre maken kom hem från jobbet i går lördag, han var sugen på rabarberkräm efter middagen.
Så han gick ner till landet och tog upp lite…


Vi har tre stora rabarberstånd så det är bara att plocka så mycket man vill och har lust med.
Kroppen mådde väl inget vidare, men käre maken sköljde och skar så det blev inte så värst mycket extra arbete för mig.
När vi var färdiga undrade han om vi inte kunde baka en rabarberkaka också, det är ju så gott.
Visst, inga problem det är lätt fixat….
Hämta ägg, vispa ihop dem med socker, i med lite smält smör och mjöl och så på med lite rabarber och sjuss in i ugnen……

När jag plockat undan efter mig kom jag på att jag skulle ha lite socker ovanpå rabarber krämen, som min mamma lärde mig som liten, så att den inte får ett segt skinn på sig, då den svalnat.
Ut med sockret igen från skafferiet strö lite på krämen och in i skåpet med det igen….splasch, ja riktigt så sa det nog inte, men jag hade ställt det på trekvarts ( bråttom som man har) och allt ihop rann ut i en strid ström ner på hyllorna och ut på hela golvet.

Strösocker överallt…..
Tur att jag har en rätt bra dammsugare som behöver komma ut och rastas då och då.


Men kakan blev god….

Idag har solen tagit ännu ett kliv framåt, varmt och gott utan tillstymmelse till vind…så skönt, så skönt.

Just nu sitter vi på balkongen,solen håller på att gå ner bakom skogen, fåglarna kvittrar och vi har var sitt glas Sangria att smutta på….kan det bli en mycket skönare avslutning på helgen.

I morgon är det jobb för min del och ledig dag för Käre makens del.
Jag jobbar mellan 9.00 – 17.30, det återstår att se vad foten tycker om det arbetspasset.


Hoppas ni också har haft en underbar helg och att arbetsveckan kommer att bli bra.

Nu ska jag njuta av det sista i glaset och fåglarnas sång innan det är dax att gå in för kvällen.

Kram alla vackra och tack för era fina och värmande kommentarer, ni gör mig så glad ska ni vet ❤
Annelie

Undrar vart den tar vägen………?

Energin alltså, undrar var den tar vägen, tänk om man kunde hitta var någonstans den rinner ut, då skulle man kunna hämta silvertejp och tejpa igen stället så man kan få stopp på flödet som bara tycks bli större och större.

Idag är en sån dag, vaknade vid nio och Käre maken och jag låg och pratade en stund innan vi gick upp.
Jag är ju alltid stel och har ont på morgnarna, allt var som vanligt även denna morgon, med skillnad att värken blev värre och stelheten inte gav med sig…..inte ens en riktigt varm dusch hjälpte.
Jag tog en kopp kaffe, gjorde ordningen matsäcken till Käre maken innan han skulle iväg och jobba. När han hade åkt iväg satte jag mig och såg på Uppdrag granskning och Kalla fakta som jag spelade in i går kväll.
Jag somnade innan Kalla fakta var slut, sen sov jag i drygt två timmar på soffan….och mådde inte ett dugg bättre en innan jag somnade.
Alltså är det bara en sån dag, igen. Det är då en evinnerlig tur att jag är helt ledig idag. Det jag hade tänkt göra får helt enkelt vänta, det är ju inte så svårt när inga måsten är överhängande.

Jag får rikta in mig på morgondagen helt enkelt, jag är ju ledig i morgon också , så det är helt ok.
Men tänk om jag kunde tejpa igen det där stället där energin rinner ut och värken kliver in, så skönt det skulle vara, så mycket enklare dagarna skulle bli.
Men nu är den här dagen snart slut och kan läggas till handlingarna.
Sen är det det här med Zikoria. Ibland hör jag hur det slår i kattluckan, jag kan se något i ögonvrån som får mig att haja till, både här inne och när jag är ute. Igår hörde jag tydligt någon som jamade när jag jag gick ut i köket, men det är bara i min hjärna allt detta händer. I verkligheten har vi inte fått ett endaste livstecken från henne. Hennes torrfoder står orört och inget litet svartvitt knyte hoppar upp i mitt knä och spinner.

Nu ska jag koka mig en kopp te, varmt, starkt och sött och njuta av det framför tv:n insvept i en filt, kanske jag ska ta värmekudden också och gosa till det riktigt ordentligt, det tror jag min kropp skulle tycka om.
Hoppas jag kan erbjuda lite roligare läsning nästa gång, men idag är det som det är……
Bakom molnen är himlen alltid blå.
Danskt ordspråk.
Jag har hört att värkens färg är blå…undrar om det är så?
Jag har ju mycket värk och jag gillar ju blått……
Ha det nu gott mina finaste läsare och tack snälla för era fina kommentarer, de gör mig verkligen väldigt glad.
Kram Annelie

Städdag….

Solen lyser för fullt och det ser verkligen härligt ut där utanför fönstret.
Det inte bara ser härligt ut, det är det också.
Jag tog mitt morgon kaffe och läste tidningen där ute, så jag vet.

Men av någon väldigt konstig anledning vann städningen över njutningen idag.
I ärlighetens namn så tyckte jag faktiskt att det var riktigt roligt att städa.
Nåja, jag ska väl inte ta i allt för mycket, det är ju bara övervåningen som blivit städad.
Så så himla kul var det kanske inte….
Övervåningen hos oss är där vi har vår entré och där vi vistas vår mesta tid.
På undervåningen har vi sovrummet och ett träningsrum (under uppbyggnad)

Jag hade tänkt att bara ta golven, för dom behövdes verkligen ses över….
Men så fick jag för mig att byta gardiner i köket, det blev ett par ljusa skira som släppte in allt det härliga solskenet, en nyköpt duk på bordet och sen var städlusten i full gång. 

Jag har plockat,styrt och ställt, tvättat två maskiner som hängts upp och det har känts så bra allt medan musiken har skrålat för fullt hus, (så även jag allt i mellan åt)

Men nu får jag ta och försöka hejda mig…jag vet ju att det lätt kommer bakslag efter sådana här dagar och i morgon ska jag börja jobba igen efter 12 veckors sjukskrivning.
Det vore ju bra om jag hade lite ork till det.

Tänker nog ta mig en kopp kaffe och en bit försommarkaka som jag bakade igår.
Halva kakan åt vi upp när den var nygräddad, en stor bit gick jag upp med till vår granne ”Farbror Lennart” idag, och en skål med rabarberkräm (Men en liten lagom bit finns det kvar till mig.)

Förr hade han ett eget land där han odlade rabarber och potatis, men nu mera orkar han inte, så jag brukar försöka dela med mig lite till honom  då och då.
Han får mat från hemtjänsten, men ibland kan det nog vara gott med lite hemkokt rabarberkräm eller vad det nu kan vara.

Nej go vänner, kaffe var det ju, kanske jag hinner njuta av solen en liten stund innan det blir för kallt i luften.
Annars stannar jag här inne och fortsätter att lyssna på musik…det är inte dumt det heller.
Solen kan jag njuta av i morgon, på jobbet, hoppas jag.

Försoning 
Speciellt handlar det om försoning med sig själv,
att man blev den man blev och är den man är.
Att man inte är speciellt märkvärdig,
men att man duger…
  
                                 Christina Halldorf

 Kram Annelie 

Hur funkar man….

När jag hade min stora klumpstövel på, riktigt längtade jag till att få dammsuga och tvätta golven.
Det kändes nästan som om jag hade abstinens efter just de sysslorna.

När stöveln åkte av försvann helt plötsligt min längtan efter dammsugaren och moppen…..
Nu känns det som om jag MÅSTE ta fram dem ur städskåpet, för det behövs verkligen, men var tog lusten och glädjen över att kunna göra detta utan problem vägen??

Ja inte vet jag, kanske jag får ta på mig stöveln en stund ( för ja, jag har den kvar, den står i hallen och väntar på att få komma till ortopeden, så någon annan stackare kan få låna den) och se om lusten kommer tillbaka.

Natten har varit rätt eländig, jag hittade ingen sovställning som kroppen ville acceptera utan att värka, så jag snodde runt , runt, runt i all oändlighet kändes det som….
Men till slut måste jag väl ha somnat, för när jag stängt av väckar klockan tittade min Kära make på mig och skrattade.
–  Du kan göra två saker samtidigt du, sa han med ett leende.
– Va, sa jag, lätt yrvaken
– Snarka och stänga av väckar klockan samtidigt, fick jag till svar och en liten puss på kinden.

Ja så var det kanske, jag tror till och med att jag viftade på tårna lite grann……

Nu har jag varit nere hos sjukgymnasten och gjort mina övningar, det känns , men det är nog mest träningsvärk, musklerna runt foten har ju inte direkt ansträngt sig något de senaste 12 veckorna.

Nu ska jag börja planera middagen, undrar om jag ska ta fisk idag, känner mig ganska sugen på det faktiskt.
Förra veckan åt vi ju en underbar fisk soppa i Grebbestad, en sån vågar jag mig kanske inte på, men lite lax kanske det kan bli, eller varför inte stekt sill och löksås…..det var länge sen.

Vem vet, jag kanske kan locka hem en liten Zikoria med fiskdoft….för än har vi inte sett till henne 😦

Var rädda om er och ha en fin helg, oavsett väder och vind.

Kram Annelie