Hålet

Ja så där ja, så var den här arbetsdagen över. Kort dag, lite barn , många vuxna..så den var inte så värst arbetsam.
I morgon ska jag ha lite planering tillsammans med två av mina nya arbetskamrater i mitt nya arbetslag. Vi ska vara sex stycken, men en är långtidssjukskriven ( brutet ben) och de andra två tjänsterna är inte tillsatta ännu.
Så vi kan väl inte planera så värst mycket, men ändå, vi ska träffas och prata lite i alla fall.
På onsdag har jag fått klipp tid för min lugg, klockan två.
Jag jobbar då och jag har inte pratat med resten av personalen, men jag sa ja till tiden ändå, det var den enda min frissa hade innan semester.
Jag tar min rast då, tänkte att de andra i arbetslaget har kommit och gått lite som de velat så nu är det min tur att ta mig lite friheter.


Så något helt annat.
För länge sedan, på den tiden jag jobbade som dagmamma, var jag en gång ute och gick med mina härliga dagbarn, precis som vanligt.
En av tjejerna skuttade glatt en liten bit framför mig och tvillingkärran och resten av barnen, på gångvägen framåt.
Rätt vad det var stannade hon, satte sig på huk och tog upp något från marken.
Hela hennes ansikte riktigt strålade av lycka när hon ropade.
– Annelie, Annelie, titta jag har hittat ett hål…
Hon skuttade fram till mig och höll upp sin lilla hand.


Hon hade hittat en liten bricka, men det hon såg var ett hål, en alldeles fantastisk skatt.
Vi tittade på den och lyckligt stoppade hon sitt hål i fickan och vi fortsatte vår färd framåt.
På eftermiddagen när hennes mamma kom för att hämta henne visade hon stolt upp vad hon hittat.
Mamman började – Men det är ju bara…..

Jag skyndade mig att säga – Det är ett alldeles speciellt hål, ett magiskt hål som är väldigt bra att ha, medan jag fångade mammans blick.

Hon nickade och visade sin lilla dotter att hon förstod vad det var för stor skatt som den lilla tösen höll där i sin lilla hand.
Sen den gången kan jag inte se en bricka utan att tänka tanken – Titta där är ett hål.
Tänk er att äga ett sådant magiskt hål, att kunna krypa ner i när det stormar ute, eller runt omkring oss, eller nyfiket titta upp ur när det händer något spännande.
Nu är den lilla tösen 20 år och har tagit studenten och blivit vuxen.
Jag får fortfarande kramar av henne när vi ses, skulle hon gå på andra sidan vägen och får se mig går hon över och ger mig kram och jag känner mig så glad.


Tack för idag, hoppas ni inte regnat bort där ute i ruskvädret
Kram Annelie

Midsommardröm

Drömde så konstigt natten till igår.
Vi skulle få arbetskläder på jobbet ( bara det är ju i sig overkligt)
Men jag var sjukskriven när kläderna skulle delas ut, så när jag kom till chefen gav han mig tre stycken vänster skor och sa åt mig att prova vilka som kändes bäst, och att jag skulle leta reda på högerskon till den jag tyckte kändes skönast.
Den ena var en vit lackstövel, så den gick ju bort direkt, den andra var stor och tung som en pjäxa, så den kasserade jag också.
Den tredje var en duvblå loafers Och jag tänkte att den får väl duga då….


Sen sprang jag runt ute i ett litet samhälle jag inte kände igen och letade efter maken till den skon jag hade,utan att hitta den innan jag vaknade …….
Undrar hur jag ska tyda den drömmen om jag skulle försöka ge mig på det?

Nåja, nu får vi inga vare sig skor eller kläder från vår kommun så jag behöver säkert inte oroa mig för att detta kommer att hända i verkligheten.

Midsommar har varit en väldigt skön och lugn helg.
På midsommaraftons förmiddag åkte vi och plockade lite blommor i solens sken.Sen åkte vi med dem till gravarna och gjorde fint.


Både för våra nära och för våra fina husdjur som vi saknar och som ligger på Blåstjärnans fina minneslund i Borås.

Sen åkte vi hem och plockade fram sill och alla tillbehör och satte oss ute under markisen, åt gott och lyssnade till regnets stilla dripp, droppande.


Ja sen har det fortsatt att regna och varit halvdant väder……
Men det har ju som sagt varit midsommar, så vad hade man förväntat sig.

Idag har jag haft det riktigt varmt och gott i allafall. När Käre maken gav sig iväg på jobb passade jag på att jobba i tvättstugan, och där var det riktigt varmt och skönt. Det var till och med så jag fick börja klä av mig, bara tröjan, men i alla fall…

I morgon är det jobb igen…hoppas verkligen inte att jag blir erbjuden några skor av chefen..då slänger jag dem efter honom, om det inte skulle visa sig vara ett par sköna Birkenstock eller så förstås.

Var nu rädda om varandra, så ska jag försöka komma ihåg att berätta om ett upphittat hål i morgon.

Kram // Annelie

Kaffet smakar gott igen….

Nu börjar jag bli frisk och kry från min eländiga förkylning.
I morse smakade till och med kaffet gott, det har det inte gjort på hela veckan.
Ja första dagarna drack jag inte ens kaffe, te med massor av honung,det var det som  rann ner genom min torra onda hals…

Men sen kommer ju kaffe suget efter ett par dagar, man känner hur gott det skulle vara med en kopp, häller upp och sätter sig för att njuta…men , nä…man får i sig halva koppen, resten står och blir kallt och får kastas ut. Det smakade inte alls som man tänkt sig.

Men i morse var det så pass gott att jag till och med tog påtår…så nu är jag på bättringsväg, för att inte helt enkelt säga frisk.

Käre maken kom precis hem från jobbet, så nu ska vi sätta igång med middagen. Grillad kattfisk, färspotatis och sallad.
Jag såg att han köpt med sig två små jordgubbs bakelser, som jag förmodar vi ska ta som efterrätt.
Sen kan man ju undra hur det kommer sig att vågen aldrig pekar nedåt utan strävar sakta men säkert uppåt?

I morgon är det midsommar afton, ett tag funderade vi på att åka upp till min pappa och hälsa på, men eftersom Käre maken jobbar så mycket kan det vara skönt för honom att slippa ligga på vägarna när han är ledig.
Han kör ju den vägen fram och tillbaka, en till två gånger varje vecka när han är på väg upp till Kapellskär för att ta färjan över till Finland.

Så det blir nog sill och potatis här hemma, alldeles  ensamma,  bara Käre maken och jag, undrar när det hände senast, om det någonsin har inträffat.
I början av vårt förhållande vet jag att vi firade midsommar utan barn eller någon annan familjemedlem, men då hade vi med oss mina pojkars marsvin som vi passade…så riktigt ensamma var vi ju inte, eller räknas kanske inte ett marsvin….?

Trevlig midsommar på er nu gott folk !!
Ge er hän i det vackra vädret.
Kram Annelie

Snörvel…..

Ja så kom den då, smygandes en försommar kväll i Juni…
Den där väntade ”dagisförkylningen”, men jag höll mig ganska länge ändå, tycker jag.

Det började lite smått på fredagkväll, med skav i halsen och huvudvärk, kroppen värkte efter en veckas arbete, men inget alarmerande som sa att jag snart skulle ligga helt utslagen.
Under lördagen kom Kära dottern på besök, hon fick den stora äran att ge sin mor en välbehövlig massage.

Åhh så ljuvligt det var, det kändes som jag fick en helt ny rygg, den känslan vill jag snart ha igen.
Det var antagligen  massagen som satte igång förkylningen på allvar. Men inte gör det något, för ut skulle den i vilket fall, och bättre att den kom nu en att den väntade och kom närmare min efterlängtade semester. För på den tänker jag inte vara förkyld.
Nu är jag sådär äckligt tjock i både näsan och huvudet, tror nog att en hel bisvärm flyttat in i mitt huvud.

Det ända tråkiga var att jag skulle ha passat Lilla Folke på söndagen, men de betackade sig och tyckte jag skulle behålla mina baciller för mig själv, och det kan jag väl hålla med om.

Här ska jag ligga om några veckor och njuta av lavendel och havs doft.

Nu har jag varit hemma från jobbet måndag och tisdag och det lutar nog åt att det blir onsdag också.
Med den ljudnivån och den stressen som är på jobbet och med åtanke på att jag har lång dag, så känns det inte helt bra, även om jag är feberfri idag.
På torsdag öppnar jag och har kort dag, kanske ska sikta in mig på den och sen ta midsommarledigt.

Jag har ändå haft besök, igår kom Chester och Freja och gjorde mig sällskap i soffan.

                                                                                                                                                                                                                                                Freja hade lite bus för sig när jag och Chester tog oss en liten tupplur.
Jag satt och såg på tv med Chess i knät, då jag råkade somna en stund, vakande av ett ljud jag inte riktigt kunde placera…Jag gick upp och ut i hallen, där kom en glatt skuttande Freja ut från lekrummet och hälsade på mig…
Jag anade oro och kikade försiktigt in i rummet…där låg ”morfars” Alf helt massakrerad, undrar vad han säger när han kommer hem och upptäcker det?

Hon hade ju roligt en stund i allafall, den lilla rackarhunden, men Alf, han blir aldrig mer sig lik.

Nu ska jag leta upp nässprayen och rensa rent lite så att jag kan andas, sen får jag allt ta och ringa till jobbet så de vet hur det blir i morgon.
Ha det gott och var rädda om er.
Kram Annelie

Lite glömska här o där….

Jag har jobbat 75% fram till förste Juni då jag började jobba heltid.
Innan har jag jobbat fyra dagar i veckan och haft tisdagarna ledigt.
Så är ju inte fallet nu.

Jag har oftast haft ett schema som legat på tidig, sen, tidig….
Så har jag öppnat klockan sex ena dagen så stänger jag dagen därpå.

Det är så inrutat så det tänker man inte på längre, det är liksom så det är, utom tisdagar då, som har varit min lediga dag.

Igår öppnade jag och slutade klockan 13.30 jätte skönt.
Men sen var det kvällsmöte mellan 16.30 – 19.00, så det var bara hem och vila en stund och ta det lugnt, trodde jag.


Men jag hade glömt bort kvällsmötet när jag bokade tvättstugan, så den hade jag mellan 14.00-17.00 så jag fick försöka klämma in det också……Tvätta hann jag men jag fick ta in det mesta och hänga i lägenheten för att få det torrt.

Lite stressigt blev det, men det gick bra.
Efter mötet sa vi hej då, ses i morgon i vanlig ordning.
Jag cyklade hem och rasade ner i soffan…såg lite på tv, kollade fb och bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt.

Sov lite oroligt, men ändå helt ok, hade god tid på mig på morgonen då jag började klockan 9.00, trodde jag……..

Jag läste tidningen, drack kaffe, käre maken ringde, så vi pratade en stund.
– När börjar du idag, frågade han.- Nio sa jag, så jag ska väl börja göra mig ordning och sticka iväg om en stund.
Så la vi på och jag skulle skriva klart kommentaren på fb som jag höll på med.

Mitt i slår slår det mig….Men det är ju tisdag idag….Hjälp jag börjar ju halv åtta. ( klockan var då tjugo över åtta)
För tisdagarna är ju ny inlagda för mig, då går jag en mellan tur,den tiden där jag behövs som bäst…..

Gissa om jag fick fart, upp på cykeln och iväg.


Nu var där en extra personal redan eftersom vi har en personal som går utöver denna veckan, så ingen hade saknat mig…vilken tur.
Jag har komptimmar att ta ut så det är inte hela världen.

Men inte nog med det, jag gick hem en halvtimma för tidigt också….(Det vet ingen om ännu)
Varannan tisdag jobbar jag till halv fyra och varannan till fyra.
Idag gick jag hem halv, men när jag kom hem och tittade i almanackan så skulle jag ha jobbat till fyra….
Snacka om glömsk och tokig dag…..

Men jag har haft det rätt skön idag, då jag ägnat mig åt några få barn och haft tid att göra det utan att någon haft ont av det.
Jag tror det är bra både för mig och barnen som fått min tid.


Men i morgon är det fullt ös igen, och jag börjar klockan sex, det har jag kollat upp riktigt ordentligt.
Ha det fint där ute i stora vida världen.
Kram Annelie

Sköna söndag

Igår var jag tingad som barnvakt till minstingen i familjeklanen.
Folke och hans föräldrar har köpt hus ute på landet och i går skulle det stora flyttlasset gå.
Folke som inte är tillräckligt stor för att bära och hjälpa till och jag som är lite lat av mig, vi skulle fördriva dagen tillsammans.


Vi var ute på promenad och plaskade i små vattenpölar, vi hälsade på hästarna,


Blåste lite blåsbubblor, tittade på vackra blommor, sjöng för skogssniglarna,


Och bara njöt av allt det fina som finns att upptäcka på landet.


Vi hade det så mysigt tillsammans medan föräldrarna kämpade med möbler och lådor.


Huset ligger för sig självt, mitt ute i den vackra naturen, med ängar och skog runt omkring sig. Där kommer dom att trivas som hästen i hagen….

Idag har det varit jobb igen och det är inget vidare roligt, kan inte förstå vart glädjen över jobbet har tagit vägen. Jag önskar att den skulle komma tillbaka, men tyvärr känns det inte som det är på väg åt det hållet.

Det kanske var det som den där skruven jag tappade var till, det var kanske den som gjorde att jag höll ihop…nu börjar jag liksom falla ihop, det roliga är borta och stressen har tagit över.

Den som lever får se vad livet har i beredskap, vem vet, jag kanske vinner ett par miljoner, eller åtminstone en miljon, så jag kan ägna mig åt mig själv och mina laster…..


Jag följer vägen framåt och ser vad den har i beredskap åt mig.
Men först blir det lite fotboll…..på tv alltså.
Och en kopp te kanske, det vore nog gott så här på kvälls kvisten.
Var rädda om er oavsett om ni ska se på fotboll, rensa ogräs eller vad ni tänkt göra.
Kram Annelie

Lite oro, men mest bara fint…..

Vinden är kall och inte det minsta behaglig, var tog den sköna sommaren vägen?
Vi hade bestämt oss för att ta in lite rabarber och frysa in idag, för att ha kommande höst och vinter.


Det blev närmare 6 kg i frysen, en skål med rabarber till kvällen och en rabarberkaka till kaffet. Ändå finns det mängder kvar i landet.


Vår lilla trädgårds lott ligger väldigt nära vår lägenhet. Huset till höger, högst upp på bilden,hörnlägenheten, nedervåningen och första balkongen, det är vår lägenhet sedd från baksidan.
Vi har en suteräng lägenhet, så framsidans entreplan ligger på andra våning, sedd från den här bilden.
Den andra balkongen ovanför vår, tillhör vår fina granne, Farbror Lennart.


Det är en liten underbar oas, där det känns som om man var på landet.


Rabarbern ser nästan ut som marsipangodis…….
Men naturligtvis föredrar jag den sura goda rabarbersmaken före den sliskigt söta marsipansmaken……tror jag i allafall.

Sen var det dax att ta itu med tvätten, det var väldigt skönt, för där inne i tvättstugan där rådde rena rama sommarvärmen.
Men…vad hittade jag väl där, om inte en en lös SKRUV…..!!
Den bara låg där bland all tvätt och glänste.


Den var längre en den jag hittade i sängen och jag var inte helt säker på att den kom från mig…men säker var jag ju inte,
Men så kom Käre maken ut och tittade på den och lugnade mig.
– Den där tillhör inte oss, sa han.
Ja, han borde ju veta, så jag pustade ut och släppte min oro över att ha förlorat ännu en skruv.

I morgon är det åter jobb och jag ska ha medarbetarsamtal med min chef, känns sådär, jag har ju en hel del på hjärtat, men jag får väl se hur pass mycket som kommer ut. Om jag kan hålla mig någorlunda lugn eller om jag flippar över och säger både det ena och andra som kanske borde få bli osagt…….


Nu ni, nu ska jag slänga mig i soffan, mysa med Käre maken och koppla av och njuta av de sista timmarna av denna helgen.

Var rädda om er och njut av solen om ni hittar den.
Kram Annelie