En vecka avklarad…

Ja nu har en av mina fyra veckors semester gått….det mesta av den har regnat bort, för mig som för så många andra.
Men jag har åtminstone tre veckor kvar att hoppas på värme och sol.
Tänker på de stackare som har haft tidig semester och redan är tillbaka på sina jobb.
Har dom tillbringat semestern här i Sverige så har dom inte haft så värst många soltimmar.

Jag pratade med pappa idag. Han är i deras mysig stuga strax utanför Åtvidaberg.

Det finns inget vatten indraget i stugan och ingen pump ute på gården, så de får ta med sig allt vatten till matlagning och dryck från sin lägenhet. Sen brukar de använda regnvatten till tvätt, disk och vattning av trädgården. Problemet har alltid varit att få vattnet att räcka och ju äldre de har blivit desto svårare har det blivit att få krafterna att räcka till med allt kånkande av vatten.
Men i år, ja i år har dom vatten så att det räcker och har blivit över.

Jag längtar faktiskt till stugan, och till pappa såklart. Det är så lugnt och frid fullt där. man umgås och trivs.
Visserligen tillsamman med massor av knott, myggor och en och annan  fästing…..
men det är mysigt där uppe.

Utsikt från Sveriges mysigaste utedass.                                   

Det får bli ett besök där uppe ganska snart , det känner jag. Det vore väldigt skönt med en ”Pappakram”

Nu ska jag gå och krama svärmor och posta lite kort som ska på lådan.
Önskar att det vore soligt och varmt och att mitt huvud kunde sluta med att envist värka…
Men man kan ju inte få allt, jag har ju semester, och jordgubbar i kylen…..det får jag vara nöjd och belåten med.

Ha en fin sommardag !!
Kramar om er alla, ja som vill ha naturligtvis, inget tvångskramande här inte.

Kram Annelie

Dagar som går…

Några dagar är regnigare en andra, men nån riktig sommar verkar det inte bli.
Igår var det hyfsat bra, och då njöt vi av att kunna sitta ute och äta.

Under de dagarna vi har passat hundarna har det bara vräkt ner en hel dag, de andra dagarna har vi lyckats smita ut mellan regnskurarna, nästan i allafall.


Men när det regnade, då var det ordentligt. Freja såg ut som en liten tvätt-mopp när hon kom in….Chester fick jag bära nästan hela kvällspromenaden, han tyckte väl att nu får det vara nog av regn och elände…..

Morgonen därpå tvärnitade han innan han kom utanför dörren och kikade försiktigt ut för att kolla vilket väder det var. Efter noggrann undersökning gick han med på att följa med på promenaden.
Det gick bra tills vi kom till gräset i skogskanten, det var ju blött!!!
– Mormor, menar du verkligen att jag måste gå i det här….Bär miiig !!


Nu gjorde jag naturligtvis inte det, utan vi stod där, Freja drog framåt, jag i mitten och Chester stretade bakåt…..
Men tillslut kom vi vidare och fick rundan avslutad, så att lilla Chester kunde inta sin favorit ställning i sängen där han hade koll på Ludde som stod i samma rum.


Ludde bor kvar här fortfarande, men i morgon åker han hem till sitt hem, dom längtar nog efter honom.
Han blev kvar lite längre en tänkt eftersom familjen blev sjuk under och efter sin semesterresa.
Men det är så mysigt att ha honom här, så det gör inte det allra minsta.

Nåt mer som har varit mysigt är besöket jag fick idag.
Min kompis från Tranemo kom på besök med sin lilla baby flicka.


Hon heter Nova och är två månader och jätte gullig.
Tänk att det är lite drygt ett år sen Folke var så liten, var har tiden tagit vägen?
Jag är faktiskt glad över vårt beslut att avsluta vårt andra ”jobb” som fosterfamilj, det är skönt att ha fritid när man har fritid och orka vara med de små när man har tid och lust.
Nu har jag ju inte kommit riktigt i kapp ännu, det tar nog sin lilla tid, sista året var mer en lovligt jobbigt.
Men jag stressar inte på, det får ta den tid det tar att bli hel igen.
Till dess får det vara lite damm i hörnen, stryktvätt i hög, oputsade fönster
, och en trött Annelie.

Jaha, nu öser det ner igen…


Men i morgon blir det nog solsken.

Kram alla fina vänner // Annelie

Färdig jobbat….

Ja inte för alltid såklart, men för just nu…..Semestern har börjat och inte kunde den ha börjat bättre.
Visserligen vaknade jag med världens huvudvärk, men sånt finns det tabletter för och visserligen vräker regnet ner, men bakom molnen skiner ju solen….

Men jag fick riktigt fint besök från Norrfjärden, som lyste upp min första semesterdag.


Marianne och hennes fina man Henke kom på besök under eftermiddagen.
Till och med Freja och Chester tyckte det var trevligt med besök. Chester kröp upp i Henkes knä och lade sig tillrätta, precis som om han känt honom i hela sitt liv…….
Ja det besöket var verkligen dagens höjd punkt.
Vilka goa, härliga kramar jag har fått ta emot.


Häromdagen var min käre man och hämtade hem lite sakerna vi har haft i bankfacket. Där låg bland annat två av min mammas smycken, och det brev hon skrev dagen innan hon åkte in till lasarettet, för att inte komma hem nån mer gång. Där stod det vem som skulle ha hennes smycken den dagen hon gick bort. de två som är kvar är de som hon ville mina söner skulle ha, och hon önskade att de skulle få en dotter att ge det till.

När jag läste det lilla brevet, som jag läst många gånger innan kom alla mina tårar, fast det är så länge sedan så berör mammas ord mig så starkt.
Som tur var så fanns min käre make där och han gav mig kram och tårarna fick rinna tills de tog slut för den här gången.
Att man kan sakna någon så starkt, fast det är så länge sedan.


Lilla mamma som bara fick bli 56 år, hon var så fin.

….och helt plötsligt försvann bara inspirationen till att skriva, så jag får väl fortsätta en annan gång.

Var snälla mot varandra och njut mellan regnskurarna, så hörs vi snart igen .

Kram Annelie