Nu är guldet slut…

Nu har jag haft semester i tre dagar, det har varit så skönt, och jag har fått så mycket gjort här hemma.
Det var verkligen välbehövligt.
På söndagen kom äldsta sonen med en del av sin familj på besök. De två äldsta barnen stannade hemma.
Enligt Elvin 4 år, så sov storebror och storasyster skulle måla naglarna….

Jaja, så är det ju, när de blir större finns det alltid roligare saker att hitta på en att hälsa på gamla farmor 😉
Men jag fick njuta av den delen av familjen som kom och de fick njuta av att få en gratis middag i magen.

Nåja, jag skickade med mat till den delen av familjen som inte kom också, inte ska dom behöva bli utan bara för att de har lite annat för sig.

Efter mat, kaffe , lite lek och bus så var det dax för dom att åka hem och jag satt mig framför tv apparaten och kopplade av.

Måndag morgon hade jag massor av energi när jag vaknade, trots huvudvärken. Det blev storstädning på toaletten, dammsugning, golvtvätt, tre maskiner tvätt, och lite annat smått o gott.
Under tisdagen blev det lite mindre gjort, strykning och byte av gardiner i vardagsrum och kök, med tillhörande fönstertvätt.

Solen sken och jag borde nog ha gått ut och njutit av den, men  jag hade ingen som helst lust, varken huvud eller kropp var i form för att gå ut. Fast det vackra syntes genom mina nytvättade fönster.

Nu är det onsdagskväll och i morgon ska jag till jobbet igen, på Halloween fest. Undrar hur det kommer att bli, hörde ryktas om spökvandring nere i källaren…hu, jag tar nog häxhatten och spindelörhängena på mig för säkerhets skull.

Så var det det där med guldet som är slut då, ja alltså inte mitt guld, det lilla jag har, nej jag menar guldet på alla träd. De guldvackra löven har försvunnit och nu står bara de grå kala träden kvar. Novembergrå och tråkiga…

 Men nu är det bara November, December (som är rätt ok) Januari och Februari kvar, sen ni, sen börjar det ljusna igen och vi kan börja hoppas på våren.

Nu ska jag koka mig en kopp te och ta några skorpor, det har varit min huvudsakliga föda de senaste dagarna eftertsom min mage har pajat ihop. Men idag är den bättre en i går, så det går åt rätt håll.

Var rädda om er och kom ihåg, The best things in life aren´t things.
Kram på er // Annelie

Det regnar löv.

Nu har hösten gått in i sin sista fas innan vintern. I fredags när jag satt i klassrummet och tittade ut såg jag hur löven riktigt regnade ner från träden, de föll guldgula mot en alldeles klarblå himmel. Det var så vackert…


Resultatet blev stora lövhögar att sparka omkring i på skolgården och i trappan upp till skolan. Dagen innan hade jag tagit kort på trappan för att visa er trappan till mitt jobb, som i början höll på att knäcka mig, men som jag nu klarar utan att behöva stanna i mitten för att hämta andan.


Nu är den alltså helt täckt med löv, kändes ganska mysigt att gå nedför den i fredags eftermiddag då skolan och jobbet var slut för dagen.
Nästa vecka är det höstlov, då har jag tagit semester, alla dagar utom på torsdag. Då blir det Hallowenfest på fritids och eleven jag har hand om ska komma på den. Då jobbar jag, men resten av veckan är han ledig, då passade jag på att vara ledigt jag också.

Igår var jag och en ”gammal” arbetskompis och hälsade på vårt gamla jobb. Åh vilka mysiga kramar vi fick. En pojke tog mig i handen och sa kom.
Jag följde med honom, och han tog mig till hallen och pekade på korten över alla som jobbar på dagiset. – Där är du, sa han och pekade på kortet på mig som fortfarande satt kvar.
Sen var han nöjd och vi kunde gå ut igen.
Lilla gubben….


Sen gick arbetskompisen ( bästa Christin ) och jag och åt mat. En trerätters med ett gott glas vin till, eller kanske lite till, vi delade på en flaska rött.
Det var så himla gott, och vi hade det jätte mysigt.
Bäst av allt var nog att vi åt på rekvision från kommunen.
Det var vår kulpeng för året, så maten var gratis, bara vinet behövde vi betala själva. För alkoholhaltiga drycker står inte vår kommun för.

Jag har ju bytt frisyr och färg på håret sen sist också.
Många har uppmärksammat det och de flesta har varit positiva.
Både arbetskamrater, killar och tjejer på skolan från ettan till sexan har påpekat det och tyckt det blev fint.
En tjej i ettan sa – Jag tycker du blev så fin i håret, med det där röda i, du ser ut som en clown…..
Jo jag tackar ja, det är en komplimang som heter duga.

Med det får det vara slut för denna gången.
Veckan som kommer ska innehålla, sovmorgnar, egentid, träning, tvättstugan , mer egentid och träning. Det låter väl inte så dumt va?

Kram på er och tack för era fina kommentarer, dom gör mig så glad.

Annelie

Jösses vad veckorna går fort….

Dagarna bara rusar iväg….Jag har faktiskt inte nån aning om vart alla dagar tar vägen,
Ena dagen är det måndag så hux flux är det torsdag och bara en arbetsdag kvar i veckan

Jag klagar inte , tro inte det, men lite får vi nog dra i handbromsen, för om det fortsätter så här, kommer jag aldrig att hinna bli färdig med julbestyren innan vi har  midsommaren här igen.

I tisdags var jag alltså på läkarbesök, jag tyckte ju det hade gått riktigt bra för mig när jag var hos sjukgymnasten och gjorde  hennes  test., Men ack vad jag lyckades lura mig själv.

Det såg jag ju när läkaren visade mig resultatet av testet……
Jag var mycket svag, på många delar, svag på resten, utom på en uppgift ( att stå med båda armarna rakt framåtsträckta och rita  två cirklar  på en whiteboard tavla i två minuter ) där hamnade jag på medel.

Läkaren hade tytt mitt test och lagt till vad hon hade fått fram under vårt första möte och kommit fram till att det är ett jobb som elevassistent, eller  som resurs  som jag klarar av.
Jag klarar inte under några omständigheter att jobba inom barnomsorgen, kök eller städ.
Samt att jag behöver vara sjukskriven  25% minst  6-8 månader.

Eftersom det är försäkringskassan som har utformat testet så  hoppas jag att de nöjer sig med detta utan att behöva krångla.

Jag har ett möte med dom i mitten av november, får väl se vad dom tycker och säger.

Att mina chefer, både den förra och min nuvarande känner sig nöjda med lösningen av fallet Annelie, tror jag med alla säkerhet. För jag har inte blivit kallad till något uppföljningsmöte som det var sagt att det skulle bli efter en månad.
Så länge jag är tyst och trivs så verkar dom också vara nöjda.

Och trivs det gör jag, jag är så himla glad över mitt nya jobb och hoppas verkligen att jag blir kvar här länge.

Kanske inte tills det börjar växa mossa på mig…..men i allafall så länge som jag känner att jag har något att ge och och det är lika kul som det är nu.

Nu börjar det dra ihop sig till Halv åtta hos mig och sen blir det Kockarnas kamp, innan det är dags att uppsöka sängen.
Det blir lätt tidiga kvällar när väckarklockan skräller halv fem om morgnarna.

                                                                      

Ha det gott vänner och var rädda om er!!

Stor kram från mig // Annelie

Kalla morgnar

Nu är mitt schema bestämt, äntligen…
Jag kommer jobba 6.30- 13.00 alla dagar i veckan.
Ganska skönt att sluta tidigt alla dagar, men helt skönt är det ju inte att gå hemifrån klockan sex om morgnarna.

De två sista morgnarna har det varit frost och riktigt kallt.
Eller alltså, egentligen är det inte så kallt, inga -15 minus eller så, bara någon minusgrad,klart med stjärnor och måne på en mörk himmel.

Men man har ju inte plockat fram vinterkläderna ännu och är inte så van vid minusgrader.
Och på dagarna har det varit underbart skönt, med sol från klarblå himmel, ljuvligt.


I dag köpte jag vacker ljung och lite annat smått o gott och gjorde lite fint här utanför, satte fram de små lyktorna och tyckte det blev riktigt fint.
Men naturligtvis glömde jag att ta kort på det, får väl bli en annan dag.
Jag glömde bort att tända lyktorna också, när mörkret kom smygandes.

Men så helt plötsligt när jag satt här framför tv apparaten så slog det mig ( inte hårt så det gjorde ont) att det var alldeles mörkt och dystert.
Så upp o hoppa från soffan, fram med värmeljusen och på med te vatten.
Nu har jag det mysigt alldeles för mig själv och känner att jag faktiskt har det riktigt gott.


Nej nu börjar mitt te kallna, och ”halv åtta hos mig” har hållet på ett bra tag.
I morgon är det fredag och helgen nalkas, det ska bli skönt.
För även om jag trivs på jobbet, så är det himla skönt att vara ledig, och få sovmorgon.

Ta hand om er och njut av höstmyset.

Annelie

Här är jag…..

Jag fick den lilla frågan – Var är du ? idag när jag kollade mailen på telefonen, påväg hem från jobbet.

Ja var är jag egentligen, det har varit smått kaotiskt runt omkring mig och tiden till datorn har haft väldigt låg prioritering.
Torsdagen den 20 September ringde dom från svärmnors boende och sa att nu var det inte så långt kvar.
Jag avslutade mitt jobb och tog första bussen hem, slank in på Ica för att köpa mig något att äta, om det skulle dra ut på tiden.
Det gjorde det, i 26 timmar satt jag vid hennes sida innan hon drog sitt sista andetag, med min hand i sin.

Hon var 90 år och hon önskade själv att få somna in i den eviga vilan, men saknaden blir inte mindre för det.
Veckan efter var det mycket praktiskt som skull ordnas, lägenheten skulle tömmas och städas, det tog rätt mycket på krafterna både för Käre maken och mig. Papper skulle ordnas, samtal ringas och tider bestämmas…..Dottern fyllde år och lille Nils fyllde 2 år och vi skulle vara hundvakter, som vi lovat för länge sedan…..Ja det blev lite mycket ett tag.
Sen kom naturligtvis en rejäl förkylning som ett brev på posten, suck.

Men nu har vi haft begravning och den blev fin på alla sätt och vis, och vardagen har börjat återgå till det normala.
Men nog märker jag att man ligger lite efter, liksom. Trött som bara den och kan sova hur mycket som helst under helgerna,
På jobb fronten är det bara bra, jag trivs fortfarande och hoppas på att få stanna kvar.
På tisdag nästa vecka ska jag gå till doktorn och då ska jag få höra vad de har kommit fram till.

Idag har jag faktiskt varit på besök på mitt gamla jobb och fått lite goa barnkramar.
Det var riktigt mysigt, men jag längtar faktiskt inte alls tillbaka ( mer en till barnen då förstås), men inte till arbetssituationen. Den är för stressig och fysiskt ansträngande för mig och min trötta kropp.

Förra veckan var jag hos sjukgymnasten och gjorde ett test,som försäkringskassan utarbetat, det gick bra och jag klarade av att göra det mesta, i min takt alltså, men ack ack vilken värk jag fick på kvällen, som sen satt i under två dagar innan den började mattas lite….
Jag ringde faktiskt upp sjukgymnasten och talade om resultatet av testet och hon skrev i det i journalen och skulle ta hänsyn till det när hon sammanställde ” hur jag mår ”.
För det är ju det och doktorns ord som avgör hur stor min arbetsförmåga är.
Men i sista änden så är det ju  ändå Försäkringskassan som talar om att jag förmodligen är helt frisk och arbetsför.

Jag ska försöka ta mig i kragen och uppdatera min blogg lite oftare och framförallt försöka orka läsa era andras bloggar igen.
Jag saknar dom och er, men orken har bara inte räckt till.
Tack Monica för att du efterlyste mig, så jag kom igång igen.

Kram till er alla

Lägg din han i min,
så är vi starka tillsammans.
Så är vi svaga tillsammans.
Så är vi tillsammans….
                 Åse-Marie Nesse