Här är jag…..

Jag fick den lilla frågan – Var är du ? idag när jag kollade mailen på telefonen, påväg hem från jobbet.

Ja var är jag egentligen, det har varit smått kaotiskt runt omkring mig och tiden till datorn har haft väldigt låg prioritering.
Torsdagen den 20 September ringde dom från svärmnors boende och sa att nu var det inte så långt kvar.
Jag avslutade mitt jobb och tog första bussen hem, slank in på Ica för att köpa mig något att äta, om det skulle dra ut på tiden.
Det gjorde det, i 26 timmar satt jag vid hennes sida innan hon drog sitt sista andetag, med min hand i sin.

Hon var 90 år och hon önskade själv att få somna in i den eviga vilan, men saknaden blir inte mindre för det.
Veckan efter var det mycket praktiskt som skull ordnas, lägenheten skulle tömmas och städas, det tog rätt mycket på krafterna både för Käre maken och mig. Papper skulle ordnas, samtal ringas och tider bestämmas…..Dottern fyllde år och lille Nils fyllde 2 år och vi skulle vara hundvakter, som vi lovat för länge sedan…..Ja det blev lite mycket ett tag.
Sen kom naturligtvis en rejäl förkylning som ett brev på posten, suck.

Men nu har vi haft begravning och den blev fin på alla sätt och vis, och vardagen har börjat återgå till det normala.
Men nog märker jag att man ligger lite efter, liksom. Trött som bara den och kan sova hur mycket som helst under helgerna,
På jobb fronten är det bara bra, jag trivs fortfarande och hoppas på att få stanna kvar.
På tisdag nästa vecka ska jag gå till doktorn och då ska jag få höra vad de har kommit fram till.

Idag har jag faktiskt varit på besök på mitt gamla jobb och fått lite goa barnkramar.
Det var riktigt mysigt, men jag längtar faktiskt inte alls tillbaka ( mer en till barnen då förstås), men inte till arbetssituationen. Den är för stressig och fysiskt ansträngande för mig och min trötta kropp.

Förra veckan var jag hos sjukgymnasten och gjorde ett test,som försäkringskassan utarbetat, det gick bra och jag klarade av att göra det mesta, i min takt alltså, men ack ack vilken värk jag fick på kvällen, som sen satt i under två dagar innan den började mattas lite….
Jag ringde faktiskt upp sjukgymnasten och talade om resultatet av testet och hon skrev i det i journalen och skulle ta hänsyn till det när hon sammanställde ” hur jag mår ”.
För det är ju det och doktorns ord som avgör hur stor min arbetsförmåga är.
Men i sista änden så är det ju  ändå Försäkringskassan som talar om att jag förmodligen är helt frisk och arbetsför.

Jag ska försöka ta mig i kragen och uppdatera min blogg lite oftare och framförallt försöka orka läsa era andras bloggar igen.
Jag saknar dom och er, men orken har bara inte räckt till.
Tack Monica för att du efterlyste mig, så jag kom igång igen.

Kram till er alla

Lägg din han i min,
så är vi starka tillsammans.
Så är vi svaga tillsammans.
Så är vi tillsammans….
                 Åse-Marie Nesse

5 thoughts on “Här är jag…..

  1. Härligt att "höra" av dig igen. Förstår att du har haft fullt upp… Det gör ont när nagon fattas oss, kram till dig. Var rädd om dig, Tina

  2. Kul att se dig här igen :-)Vad du haft det jobbigt vännen! Sådant tar på och kan nog kännas långt efteråt. När man uppnått en sådan aktningvärd ålder och kroppen börjar ta slut är det nog skönt att få vila i frid för lilla svärmor.Jag håller tummarna att försäkringkassan är förstående att du får jobba med det du orkar i tid.Stora Varma Kramen!/Susanne

  3. Jamen hej! 🙂 Så glad att höra ifrån dig! Men jag är oxå glad att du prioriterar dig själv mitt i allt annat, så vi finns ju kvar och väntar tills du orkar :)Hoppas det går bra med läkare och FK nu, så du får stanna på det jobb du orkar med!Kramar om massa!Nina

  4. Ja det har verkligen hänt en del för dig och din familj men så skönt att det gått bra för er :o))Hoppas det blir ett bra besked när de är klara med bedömningen <3Massa kramar och den fina på kinden <3Maritha

  5. min kära vän, de har varit mycket hos dej ett tag nu . Så de får ta sin tid med allt så är de, Och som du vet vi finns för varann hur som helst.Jag har inte varit så allert jag heller men de kommer bättre dagar som vi vet de är ju detta som är livet. krmar i massor/////annelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s