Mörker och trötthet

Nu har terminen satt igång igen och alla barnen är tillbaka i klassrummet på gott och ont.
Nej inte på ont förresten, de är glada att vara tillbaka och det var så mysigt att träffa dom igen.
De hade fått en läxa över höstlovet, barnen skulle ge någon en komplimang, och sen tala om för fröken hur det kändes att ge komplimangen och hur den som fick komplimangen reagerade.

Fröken frågade i måndags om det var någon som kom ihåg vad de hade för läxa, en pojke räckte snabbt upp handen och svarade – Vi skulle ge någon ett abonnemang …..
Nåja, han hade gett en komplimang så han hade fattat vad han skulle göra, även om han satte fel ord på det.


Jag mådde riktigt bra av att vara ledig och få sova ut lite, men det går nog inte att lagra sömn, för nu om kvällarna är jag lika trött som innan, plus att det blir mörkt så fort så man tror att klockan är mycket mer en vad den är.

Jag tror inte jag skulle ha några problem att lägga mig klockan sju och sova tills det var dax att gå upp 4.30.

Det kan ju ha med min fibro att göra, att jag aldrig är riktigt utsövd. Jag kommer ju sällan eller aldrig ner i djupsömnen.
Nästa vecka ska jag till doktorn igen och jag hoppas att jag får byta medicin.
Det finns en som den läkaren som gjorde utredningen på mig rekommenderade, som hon säger är väldigt bra för fibropatienter, men läkarna på min vårdcentral är inte så villiga att skriva ut den…..
Men jag gör ett försök till, lyckas jag inte övertyga dom den här gången heller, så får jag lov att be personalchefen i vår kommun att få gå till läkaren som gjorde min utredning.


Det är ju kommunen som i så fall får betala för det besöket, så det är inte bara att knalla dit och be om ett besök och ” rätt” medicinering.

Sen ska jag till min handläggare på försäkringskassan nästa vecka också och prata för min sak och förhoppningsvis få medhåll om att jag bör få fortsätta vara sjukskriven 25% ett tag till.

Annars har jag väl inte så värst mycket mer att skriva om, dagarna knallar på och jag trivs rätt bra med dom och dom med mig, hoppas jag….

Jo förresten, pappa, han mår riktigt bra nu, han går på promenad med sin rullator varje dag, de åker ner till sin underbara stuga och håller på liten trädgården och höststädar de dagarna vädret tillåter.
Han är pigg och glad och det känns så skönt att känna igen honom igen.
Jag är inte van vid att han är sjuk och mår dåligt.
Men nu är ordningen återställd igen.


Jamen då säger vi väl det då, vi hörs snart igen om ni vill och har lust.

Kram / Annelie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s