Det börjar ljusna.

Jag har inte skrivit på länge, lusten, orken och tiden har helt enkelt inte funnits. Inte bara för bloggen, nej då, FB har också legat mer eller mindre nere.

Datorn har helt enkelt inte lockat mig det minsta.

Att det börjar ljusna kan ju verka lite märkligt, så här i slutet av november, för ute är det mörkt sen nästan två timmar, fast att klockan bara är strax efter sex.

Men för mig börjar det kännas ljusare. Jag har ätit min nya medicin i ca två veckor nu, första veckan mådde jag skit……

Jag hade ont i huvudet, jag var illamående och magen värkte som i kramper.

Jag sov inte fast att jag var jätte trött.

Men nu en vecka senare börjar jag känna effekten, alla biverkningar har gått över och jag behöver inte längre börja dagen med en värktablett, som jag gjort så länge så jag tappat räkningen på åren.

Jag är inte värkfri, nej då, inte alls, men det är på en nivå som jag klarar av, bara det är underbart.

Läkaren ringde idag och gjorde en återkoppling för att höra hur det var, och till min stora glädje kunde jag säga att,  – Jag mår bra.

Läkaren trodde att tabletten kommer att göra ännu mer verkan om ett tag, det tar visst upp till två månader för att få full effekt av den. Tänk om jag kommer att få må ännu bättre?? Hoppas kan man ju alltid göra.

Nu har jag fått tid på rehab badet också och ska börja träna där en dag i veckan till att börja med, jag får se hur jag gör sedan, om jag fortsätter en dag hos vanliga sjukgymnasten och en dag i badet, eller om jag tar badet två gånger i veckan istället.

Meningen är att jag ska bli starkare i benen och lite av det känner jag redan, på väg upp till jobbet.

Det är 67  ( räknade dom i morse) branta trappsteg upp till skolan från vägen. I början fick jag stanna till lite då och då på väg upp och kunde knappast andas när jag väl var uppe.

Nu går det mycket lättare, det är bara de fem sista trappstegen som känns lite för mycket. Men jag kan andas när jag kommer upp och innan december månads utgång ska nog de sista trappstegen gå utan problem de också.

Nu ska jag ta mig något gott att dricka, en eller kanske två knäckemackor och sätta mig framför dumburken ett litet slag.

Sen blir det väl kväll i vanlig ordning för att man ska orka upp i morgonbitti då väckar klockan ringer. Men det är roligt att gå till jobbet och det är jag väldigt tacksam för.

På torsdag ska jag vara barnvakt till två av mina småtroll till barnbarn, det ska bli kul. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på, men vi kommer nog på något.

Ta hand om er nu och se till att ha regnkläder eller paraply till hands. Om det här regnandet fortsätter behöver vi nog snart dra på oss både simfötter och cyklop när vi ska ge oss ut.

Det är så kallt och regnigt att det enda som är utomhus är vädret.

okänd.

Kram och en önskan om solsken.