Våren är på gång

Nu börjar vårpirret i magen och snart drar jag till skogs för att göra det stora vårskriket.
Om jag får tid över och om det bubblar över av pirr i magen, vill säga.
Det har hänt , men kanske inte så ofta som jag hade behövt.

Trottoarerna börjar torka upp och vi väntar bara på att vaktmästare och kommunal arbetare ska börja borsta upp allt grus som man drar ini hallen.

Härom dagen när jag stod och väntade på bussen hem kom det en riktigt läcker Amerikanare glidandes förbi i vårsolen.
Chauffören såg ut att njuta där han satt i skinnpaj och cowboyhatt och rattade sin pärla.

Strax efter medan jag fortfarande följde Amerikanaren med blicken hörde jag ett glopp-glopp, glopp-glopp, glopp-glopp,
Jag vände mig om och där kom en vacker häst med en liten vagn efter sig, i den satt en man och såg riktigt lycklig ut…..
Det gjorde säkert jag också, det såg så himla vårligt och fint ut.

I går hade vi utedag på skolan på förmiddagen, vi var i skogen och hade  matte.

Det var jätteroligt, det tyckte även barnen, fast jag misstänker att de gillade matsäcken allra mest.

Jag frös om fötterna ja, efter en stund, spred sig kylan upp genom benen tills hela jag frös. .För naturligtvis hade vi valt vår ute dag just den dagen solen lös med sin frånvaro och dimman låg råkall som ett stort täcke över skogen.

Men nu är det faktiskt så att kroppen förbränner mer när man fryser ( tror jag i alla fall) så det var ju ingen som helst fara med mig. Att stå och bli ”sommarsmal” på arbetstid är ju inte fy skam.

Soc besök,Så här hade vi tänkt att det skulle ha sett ut, med klarblå himmel, som i förrgår och som i´dag, men man kan ju inte få allt man önskar sig.

Efter skogen med eleverna så åt vi mat, hade rast och en lektion till, sen bar det av till varmvattenbassängen i Borås.

Då sket jag faktiskt i om jag gick ner några hg eller inte, då ville jag bara bli varm.IMG_2068Innanför dessa fönster finns den ljuvliga bassängen. De fyrtiofem  minuterna jag hade till mitt förfogande gick lika fort som vanlig. Jag värmde upp med att jogga på djupt vatten med väst. Sen utförde jag mina rörelser i lugn takt och njöt hela tiden.

När jag klädde på mig upptäckte jag att mina jobbar nycklar var borta….åh, så rädd jag blev. Tömde hela väskan, gick igenom varenda ficka i jackan, men inga nycklar……

Var hade jag varit, när använde jag dom senast…skogen, bussen, Västtrafiks biljett försäljning, stadsbussen till sjukhuset och inne på badet, var hade jag kunnat tappa dem…..?

Åh vad tankarna virrade runt i mitt huvud under färden hem.

När jag nästan är hemma, strax utanför vår huslänga hör jag – Åh, Annelie och en tjej i tonåren kommer springandes mot mig.

-Hur är det, frågade hon, sen började hon rabbla gamla minnen, om min familj och hon såg riktigt glad ut.

I mitt huvud som hade varit fullt av nyckel- tankar fram till precis då, hittade inte namnet på tösen. Jag kände inte ens igen henne…men det kunde jag ju inte tala om för hennne.

Jag log åt det hon berättade, frågade lite om skolan och kallade henne lilla gumman ( som jag ofta gjorde till mina dagbarn ) osv. Hon sa vilken klass hon gick i och det la jag på minnet. Jag hade lite tankar på att det kunde vara Moa, men jag såg inga spår av henne i ansiktet….

Nåja, vi kramade om varandra och sa att det var roligt att ses, hälsa till mamma och hon bad mig hälsa till min familj.

Så fort jag kom hem letade jag reda på skolkatalogen och hittade henne i den klass hon sagt hon gick i.

Och jovisst, det var lilla Moa….Hon slutade hos mig när hon var 6 år och nu var hon alltså 14 år, inte underligt att jag inte kände igen henne.

Men jag hade tydligen inte ändrats så vansinnigt mycket under åren som gått.

Nycklarna då….? Jo dom låg i personalrummet på jobbet, pjhu vilken lättnad.

HandlingsdagVar rädda om er och njut av helgen om ni har den stora fördelen att vara ledig.

Annonser

5 thoughts on “Våren är på gång

  1. Åh vad skönt att dina nycklar fanns på jobbet!!!!!!

    Nja…..inte vet jag om det är nåt bra sätt att gå ner i vikt att stå och frysa bort kilona ::( motionen i bassängen är nog bättre 🙂

    Det är inte lätt att känna igen ungarna vi haft hos oss som små när de drar iväg och blir stora! Men de känner igen oss så vi kan ju inte förändrats och blivit äldre då 😉

    Hoppas helgen varit skön för dig ❤

    Kram Maritha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s