Onsdag…

Jaha, vart håller den här veckan på att ta vägen då, det var ju måndag alldeles nyss och i morgon är det redan torsdag?

Hur kan dagarna bara rusa iväg på detta viset?

Idag öppnade jag på Fritids, det innebär att jag börjar klockan sex på morgon, så även i morgon. Det blir lite tokigt när jag öppnar, för i vanliga fall så öppnar en personal klockan sex, sen kommer jag strax efter sju för att hjälpa till. Klockan halv åtta är det är frukost, då kommer killen jag är anställd för.

Men när jag öppnar, så kan jag ju inte komma klockan sju också, och ingen annan kommer heller, så under ca 1 timma sköter jag två mans jobb.

Bild

Ska försöka få det så lugn och bra som möjligt för ”min” kille samtidigt som jag ska hålla 25 andra elever i schack så att frukosten går lugnt tillväga.

Det går, jag har pratat med eleverna och de flesta förstår faktiskt och är lite lugnare en de är vissa andra morgnar 😉

 

Men har ”min” kille en dålig morgon, ja då får jag koncentrera mig på honom, så klart.

Att det har blivit så här knasigt beror på att en personal har ramlat och brutit handleden så att hon fått operera, så hon är sjukskriven till april och vi har inte fått någon vikarie för henne.

Resten av dagen har i alla fall varit rätt ok, den har i vilket fall som helst gått väldigt fort.

När jag kom hem stod tvättkorgen och väntade i hallen. Den ville bli utburen till tvättstugan.

Jag slängde i en 60 tvätt och en mörk 40, sen in och packa upp det jag handlat på hemväg  från jobbet.

Bild

Ut i tvättstugan för att hänga tvätten efter en stund.

Och vad upptäcker jag då ? Den mörka tvätten ser lite vitprickig ut, jag hade glömt en pappersnäsduk i nån ficka och den hade minsann smulats sönder riktigt oredentligt på att min mörka tvätt.

Sjutton också, men jag skakade, plockade och hade mig, sen hängde jag in tvätten i torkskåpet och började sopa golvet för att få upp alla pappersrester.

Torka ur maskinen så att det inte skulle finnas kvar papper till nästa tvätt..

Men nu är det klar för den här veckan. Till och med strukit har jag gjort 😉

Det är märkligt vad lite tvätt det är nu förtiden, då det bara är Käre Maken och jag….

Nu ska jag snart packa badväskan efter som det är torsdag i morgon och träningsdag för mig.

Förra torsdagen  hade vi sportlov här nere, då fick jag byta arbetstid och jobba sent på , så då missade jag min träningstid.

Så nu längtar jag till den varma bassängen.

Bild

Men precis just nu, ja nu längtar jag mest till soffan och lite soffhäng innan det blir dags för sängen. Det blir tidigt i säng i kväll eftersom väckar klockan ringer fasligt tidigt i morgon bitti.

Egentligen hade jag tänkt duscha i morgon bitti, men jag lurar på om jag ska ta och göra det nu i kväll i stället, så är det gjort.

Eller också gör jag som Chester…..

Bild

Lägger mig gott, sluter mina ögon och bara njuter och kopplar av.

Fast först packning av badväskan, marsch pannkaka……!

Var rädda om er och möter ni någon utan leende, så ge den ditt, så kan ni le mot varandra.

Kram Annelie

En fin dag

Ny vecka nya tag….

Idag har varit en jätte bra dag, med mycket glädje och pratsamma människor.

På bussen har jag alltid trevligt sällskap nu för tiden av en kollega på jobbet, så morgonkram och trevligt samtal hör till morgonrutinerna numera.

Idag på lektionerna på förmiddagen hade vi vår helt nya specialpedagog i klassrummet. Det var inte ”min” kille hon skulle observera utan en annan elev plus klassen som grupp.

Vi jobbade på som vanligt och det kändes bra, det var ju inte vi som var i focus så det kändes lugnt och bra.

När det var dags för lunch kom Specialpedagogen fram till mig och sa.

– Vilket fint jobb du gör, jag blir alldeles tårögd när jag ser vilken fin kontakt ni har med varandra.

Om ni visste vad vad glad jag blev…

Det var så att jag blev tårögd jag också.

 

Bild

På hemvägen i bussen var en annan kvinna med som brukar åka hem samma tur som mig, Vi pratade på som vanligt och hade trevligt de tio minuterna bussen tar.

Sen var det – Hej då, vi ses i morgon.

Hon for vidare med tåget mot Göteborg och jag stegade iväg mot vår lilla bokhandel.

Där inne stod en före detta arbetskollega som slutade tidigt med att jobba med barn, för att istället arbeta med böcker. Hon vikarierar i bland i vår lilla affär.

Hon var pratsam och vi fick oss en liten pratstund.

Jag gick sedan vidare mot bankomaten, på väg dit gick jag om en kvinna som var ute och gick med sina stavar. Precis när jag gick förbi henne började hon prata. Hon hade tappat en av sina broddar och var ute och letade efter den….Jag hade sällskap med henne en bit allt medan hon pratade om sin borttappade brodd och vilken väg hon gått.

När vi kom fram till övergångsstället där jag skulle gå över sa vi hej då och jag önskade henne lycka till i sitt sökande.

Jag hann bara över gatan upp på trottoaren, där träffade jag på en kvinna som ojade sig för att trottoaren var så sned, det gjorde ont i fötterna och knät när hon var tvungen att gå på så snett underlag.

Jag höll naturligtvis med henne, för innan jag fick min knäprotes var det så gott som omöjligt att gå sluttande underlag.

Jag fick höra om hennes krämpor och vi stod där och pratade en god stund, innan vi skildes åt när hon med ett stort leende sa att  – Ja då är vi i allafall två som har ont av de här trottoarerna, vi borde skriva ihop något.

Jag log för mig själv när jag gick åt mitt håll, tänk vad några ord främlingar i mellan kan göra dagen till en solskens dag, trots grå väder och rå kall vind.

Bild

Min sista anhalt innan jag begav mig hem var biblioteket. Jag skulle lämna tillbaka en bok och förlänga lånet på en annan.

Där inne hörde jag en ganska välbekant röst, som tillhör en kvinna som jag kände att jag inte hade ork och lust att prata med just då.

Är man elak och dålig som medmänniska om man då smiter in mellan hyllor av böcker och fördriver tiden en liten stund tills personen i fråga säger tack och hej till bibliotekarien och går ut genom dörren?

Inte vet jag, men det var så jag gjorde i vilket fall…döm mig den som vill, men det förändrar ingenting, för gjort är gjort.

Nu sitter jag här tillsammans med Sune, som vankar fram och tillbaka över datorn, jag gissar att han vill att jag pysslar lite med honom istället för att sitta här och knappa på tangenterna.

Bild

Snart ska jag lyssna på radion, femmorna på vår skola ska tävla i Vi i femman och det ska bli spännande att få höra.

Önska dem gärna lycka till.

Kram och ha det fint alla ni som läser min enkla lilla blogg.

 

Värmen är åter…

Idag efter nästan två veckor av kyla på jobbet har äntligen värmen kommit tillbaka.

Men istället möttes vi av en vatten läcka idag…så alltid ska det vara något.

Denna vecka har inte varit något vidare, rent kroppsligt. Jag har varit så frusen när jag kommit hem från jobbet och det har medfört att lederna i kroppen blivit stela och onda.

Dessutom har jag haft huvudvärk i tre dagar nu, känns riktigt jobbigt. Men antagligen beror det på att man gått och frusit , dragit upp axlarna och gått och spänt sig.Vi är många som går omkring och mår ungefär lika dant och många elever är sjuka också just nu.

Bild

Vi började skriva upp hur många grader vi hade i några av våra olika utrymmen. Det var ingen rolig läsning.

Men nu som sagt är värmen tillbaka i skolan, riktigt varmt blev det, 22 grader i vårt klassrum, där gick jag i långkalsonger, jeans, knästrumpor, och tre lager av kläder på överkroppen + huvudvärk….men klaga på värmen, nej det vågar man faktiskt inte göra.
I morgon blir det utan långkalsingar, med linne och en lite tunnare tunika utanpå, det blir nog lagom.

IMG_1952

Sune kommer och möter mig när jag kommer hem från jobbet nu och det är jätte mysigt.
På morgnarna kommer han in jamandes i sovrummet när klockan ringer. Han gillar inte att jag ligger och snozar på klockan.
I går morse ställde han sig på bakbenet och stirrade mig rakt i ansiktet och jamade.
– Ligg inte där och sov, gå upp nu klockan har ringt…..
– Jaja, jag kommer sa jag och kliade honom under hakan.

Sen gosar han runt samtidigt som han stressar på mig lite inne på toaletten..
– Är du inte färdig snart, mjau..ska vi inte gå upp till köket, jag vill ha mat.
– Jaja, Sune, jag är snart klar.
Vi går trappan upp, Sune rusar först så att han står i hallen och möter mig när jag trevar mig fram i mörkret.
Snabbt in i köket, han svansar runt mina ben till jag har lagt upp lite mjukmat och fyllt på torrfodret.
Efter det får jag fixa till mig själv, göra frukost och läsa tidningen.
Då är Sune lugn och vill bara ha lite gos och det får han naturligtvis.
Strax innan jag ska ge mig iväg försvinner han till något av sina gömställen och lägger sig för att sova en stund.IMG_1954

Det kommer bli tomt när han flyttar hem igen, man vänjer sig väldigt snabbt vid en ”liten” gosig katt som sällskap.

Nej nu ska jag sätta mig och titta på Uppdrag granskning som det har blivit så mycket skriverier om, alla tycks prata och skriva om detta just nu, och jag vill ju veta vad det är de pratar om.

Ha det gott go vänner
Kramar Annelie

Så var det igång då….

Vårterminen har börjat, ja i morgon sätter den igång i alla fall…

Idag hade vi utbildningsdag och fick information om att ”vår” skola ska bli en byggarbetsplats under år 2013- 2014. Skolan växer, eller det kanske är fel att uttrycka sig så…Näe förresten, eftersom den ska byggas ut  och omplaneras så växer ju själva skolan också, inte bara elevantalet.

Det kommer att bli jobbigt, särskilt för eleverna med särskilda behov, inte nog med att vi haft stora maskiner på skolgården under de senaste månaderna på grund av att de lagt ner bergvärme, som både stört med ljud och sin blotta närvaro, nu ska det byggas runt omkring oss också.

Men en dag i taget och inte ta ut några tråkigheter i onödan, så får det bli. Det kanske är trevliga hantverkare som bidrar till en ännu godare stämning än det redan är på skolan.Bild                      

Idag har jag fått katt , eller det kanske inte är riktigt sant..Jag har fått låna katt. Sune heter han och han ska bo här under Januari månad. Han kom idag och är en liten blyg herre som ligger gömd någonstans i lägenheten och trycker.

När han känner sig lite säkrare på sin nya ”hemmiljö” kommer han nog fram och utforskar lägenheten och undersöker om mitt sällskap kan vara något att ha.

Det känns mysigt att veta att det finns en katt här hemma igen, även om det bara är under en begränsad tid. Hur det än är så saknar man allt Zikorias sälskap.

Nu ska jag koka mig lite te, se på tv:n en stund innan jag tar min bok och går ner till sängen.

I morgon sätter vardagen igång på riktigt, med massor av barn som kommer att bubbla över av saker som ska berättas efter den långa ledigheten. Jag längtar faktiskt efter dom,  det ska bli jätte roligt att möta dom i morgon.

Vi får väl se om jag tycker likadant i morgon eftermiddag.

Var rädda om er där ute i vårt avlånga land!

Kram Annelie

 

Träningsvärk

Först och främst vill jag tala om att jag har bytt blogg adress, jag började bli missnöjd med den jag hade innan och hoppas att den här kommer att fungera bättre.

Sen vill jag önska alla gamla och eventuellt nya läsare välkomna !!

Jag tror inte att ni kommer märka så stor skillnad, jag är ju fortfarande samma gamla Annelie

Dagarna dom går och går,… Torsdag försvann…..Ja lite så som i den gamla barnvisan om veckodagarn, är min vardag just nu. Knappt har måndagen börjat innan det är torsdag och bara en veckodag kvar innan det blir helg igen.

I måndags var jag hos sjukgymnasten och tränade. Jag tog i lite mer en vanligt och det kändes riktigt bra. Igår var vi på höstpromenad med eleverna i klassen för att samla in material till höstdikter. De fick skriva vad de såg, hörde och kände under promenaden. När vi sen var tillbaka i skolan fick de skriva en dikt av orden de hade skrivit ner. Jag måste säga att det var helt fantastiska höstdikter de skapade.

                                                                                       När vi gick förbi en liten kyrka frågade en av barnen varför det inte fanns några gravar på kyrkogården. Det hade jag intet bra svar på, men det hade en av töserna i klassen, hon sa  – Jo det är så här faktiskt, att i vår kyrka gifter man sig och andra roliga saker, dör det gör man i Bollebygd.

Ja det kan ju vara bra att veta vad vi gör här i det lilla samhället jag bor …både döpt och gift är jag, så det är väl bara att dö jag har kvar, så det känns rätt ok att bo här.

Efter höstpromenaden hade vi idrott, då körde vi ett mini rörelse pass, ganska intensivt. Det var jätte roligt, barnen jobbade på ( och jag med) och vi hade jätte kul.

Sen var arbetsdagen slut och jag väntade besök av dottern, med sina hundar och äldsta sonen med två av de små barnbarnen, dom bjöd på goda hembakta muffins.Så det blev fika och lite lek. Sen kom Käre maken hem, vi tog en promenad i regnet till biblioteket och efter det var det middags lagning.

I morse vaknade jag med riktig träningsvärk i benen, inte för det gjorde något, det kändes riktigt gott faktiskt. Dagen på jobbet var lugn, vi hade torsdagsfika som vanligt, och jag tog en liten bit sockerkaka och en banan. Bussen hem 13.35 och direkt upp till sjukgymnasten för behandling och träning. Måste väl erkänna att det var lite segt med träningen, men jag utförde den i alla fall. Vi får väl se hur benen känns i morgon.

Nu ska jag se på Bonde söker fru, som jag spelade in i går, sen blir det halv åtta hos mig och kanske något mer, Men en kväll i soffan i väntan på att sängen ska ropa, det blir det i vilket fall som helst. Jag har jobbat färdigt för idag.

Var rädda om er så får vi väl se när vi ses o hörs nästa gång.

Kram Annelie