Det kom väl kanske inte som en överraskning, men lika jobbigt och tråkigt blev det ändå.
Jag fick det efterlängtade samtalet från soc i dag på morgonen.
Tyvärr blev det inte som de hade lovat, alltså blir det ingen flytt denna veckan.
Personalen var inte tillgänglig förrän på måndag, besluten hade inte fattats så snabbt som det skulle ha gjorts osv.
Sen sa han att det skulle kännas konstigt för Bamsefar att få reda på idag (tex) att han skulle flytta på fredag.
Men det sa jag att det köper jag inte alls, dom har hela tiden sagt att så kort varsel som möjligt, samma dag skulle inte ens vara något problem, men nu helt plötsligt blev det ett argument för att inte flytten kunde ske till helgen.
Dessutom har dom haft tid på sig att informera redan sen i fredags om dom velat…
Nu blev det bestämt att de kommer från soc på fredag efter skolan och talar om för Bamsefar att han ska flytta på måndag, efter skolan.
Käre maken jobbar och kommer inte hem från på lördag eftermiddag så jag får ta hela fredagskvällen och lördagen alldeles själv, vi har ju ingen aning om hur det kommer att bli, hur Bamsefar kommer att reagera när det är bestämt, på riktigt att han ska flytta….
Så blev det, istället för som jag önskat och någonstans längst där inne hoppats på, en alldeles egen fredagskväll och lördagsmorgon med massor av sömn, sen skulle vi fått resten av helgen för oss själva, myst och haft det avslappnat och skönt för första gången på mycket länge. Man ska aldrig planera och hoppas. Visst jag sa ju att jag inte kunde tro på det innan jag sett att vi blev lediga, men innerst inne finns ju hoppet ändå.
Just nu känns det mer en lovligt ledsamt och tråkigt, det känns som om en tung cementfilt lagt sig runt mitt hjärta och kramar åt.
I huvudet är det tomt och ledsamt.
Vilken tur att jag har de små älskade nakenfisarna här hemma, så jag kan få lite kärlek och att jag faktiskt måste ge mig ut på promenad istället för att lägga mig i soffan med en filt över huvudet.
Le mot någon ni möter idag, hon/han kan behöva det!!
Kram Annelie
Vardag hos Mig 
Men ååå alltså! :(Jag tycker gott dom kan ordna med förstärkning i helgen! Vad händer om harn reagerar på ett sätt som en person inte klarar att hantera??Ja, styrkekramar har du redan fått och här kommer fler!Nina
Mina är oxå bönder från Östergötland så jag tror inte heller att vi har något speciellt så men de är ändå skoj att veta. Namn å sådant. Vilka de var. Generationerna bakåt liksom försvinner ut i tomma intet….Ha det gott på promenaden. Vill oxå gå ut men August är dålig idag.
Nej Annelie! Det var verkligen inget bra besked. Hur kan de vänta så länge med att tala om det? och jag säger som Nina, tänk om han blir så orolig och ledsen att du inte klarar av att hantera honom ensam i helgen. Du måste ringa och fråga vad du ska göra då, du måste ju tänka på dig själv i det läget också.Kramar om med alla styrkekramar vännen. Hoppas att det går bra trots allt. Det är ju bara några dagar kvar ändå…Goaste du, tänker på dig//Lena
❤ ❤ ❤ Tänker på dig ❤ ❤ ❤ Kram ❤ ❤ ❤
Tyvärr blir man inte förvånad över detta.Jag känner verkligen med dig.Många kramar till dig.Vi får ta oss tid att bara sitta och prata någon/några kvällar då och då när du är själv hemma.
Så jag önskade att jag fanns närmare och fick ge dig en stor tröstande kram vännen! Jag undrar också som de ovan vad som händer om han blir orolig och kanske jättearg i helgen när du är själv med honom.Tänker på dig och skickar styrka och kärlek!Kram Maritha
Hmm… de kan inte berätta det på onsdag att han ska flytta på fredag p.g.a för kort varsel,, men vad är det då när de ska berätta det på fredagseftermiddag att han ska flytta på måndag.Jisses vad långt de tänker ibland..Förstår verkligen din oro, HOPPAS verkligen att allt löser sig.Det finns ingen chans att din man kan byta nå skift så han är hemma med er hela helgen..??OM det inte går,, gör som Lenaeff skriver,, ring o ta reda på vart du ska vända dig om Bamsefar blir såå orolig & ledsen så han vänder upp å ner på allt.Styrkekramar i massor.. ❤
Hoppas dimman lättar snart, jag vet att det känns som att man trevar fram i tjock dimma när man blir så besviken. I alla fall känner jag så. Känns som att man ska kvävas av ledsamhet. Men vet du. Efter detta besked så kan det ju bara bli bättre :)Kram på dig du fina.Linda