Sista besöket.

Lincoln värden var sämre idag och beslutet var tvunget att tas.
Hans husse och matte ville gärna att han skulle få sin sista vila i Borås.
Det finns en fin minneslund vid Blåstjärnan där alla våra andra djur finns.

Så de tog beslutet tillsammans med veterinären nere i Göteborg att hämta honom där nere och köra honom till Borås där han får sin sista vila.

På vägen mellan Göteborg och Borås sa dom till en timma här hemma så att Lincoln skulle få känna att han var hemma igen, och så att jag skulle få ta ett sista avsked av honom.
Maken kör dom så jag var hemma med Chester.

De kom strax efter halv sex och stannade nästan en timma.
Lincoln blev glad när han fick komma hem, han åt lite mat och busade lite, men orken fanns där inte riktigt….

Han satt lite trött i morfars knä, men jag tror han tyckte det var gott att få känna igen sig och få vara här en liten stund, även om vi var ledsna i mellan åt och inte kunde hejda tårarna som rann.

Så var det då dax att åka igen, han hade nog helst stannat inne, men han följde med ut och de bar in honom i bilen.

Innan han åkte viskade jag i hans öra att han skulle hälsa till de andra djuren där uppe som har bott hos oss och varit älskade här i vårt hem.

Nu om någon minut springer han över regnbågsbron till hundarnas äng där uppe i hundhimlen, där alla hundar är sams, mår bra och har det gott.

Älskade lille Visp vad vi kommer att sakna dig……

Tack alla vänner som skickat styrkekramar och tankar till oss, de har värmt och hjälpt.

Kram Annelie

Det ser inte ljust ut…

Det ser inte ljust ut för vår lille Lincoln.
Han har nu fått tre blodtransfusioner och cellgiftbehandling.
Gårdagens transfusion var den sista, under kvällen och morgondagen visar
det sig om den gjort någon slags mirakulös nytta.
Men dottern och hennes sambo är nog helt inställda på att ta beslutet om
att låta Lincoln få somna in.

Våran lille Visp som var så glad och go bara för några dagar sedan.

Jag återkommer så fort jag orkar och känner att jag kan skriva om det.

Idag ska jag följa med käre maken på en akut lungröntgen.
Jag hoppas givetvis att den inte visar något som kan ställa till problem.
Ha det gott alla mina vänner.
Kram Annelie

En ledsam dag..

I förrgår upptäckte vi några blåmärken på en av dotterns små nakenfisar, men eftersom de två små fisarna hade rykt ihop lite dagen innan konstaterade vi bara att Chester fått in ett bett över nosen på Lincoln.

Så var det liksom inte mer med det…

På kvällen upptäckte vi fler blåmärken, bla. på benen…ja ja han fick visst in en hel del bett den korta stund de rök ihop….

I går morse var det ännu mer blåmärken, på magen och på rygg raden och då började vi ana lite oro, så mycket fanns det inte en chans att lille Chester hade kunnat bita, och inte skulle väl blåmärkena komma så långt efter….

Dottern ringde till Blå stjärnan och de bad henne komma in direkt.
Hans blodvärden var jätte dåliga och dom beslöt sig för att behålla honom under helgen. På kvällen blev han sämre och han fick en blodtransfusion för att se om han kunde bli lite bättre…

Men idag vid ett tiden var hans blodvärden så dåliga så de ringde efter hans matte och husse.

Väl där så beslöt dom sig för att åka med honom till Blåstjärnan i Göteborg, för att göra allt i sin makt så det inte ska finnas några frågetecken om det inte slutar bra.
I Göteborg kommer de att ge honom en blodtransfusion till plus att de har närvarande veterinärer där hela helgen, i Borås har dom bara jour veterinärer som rings in om det händer något.

De sa till här på vägen till Göteborg så att jag kunde springa ut till parkeringen och pussa på honom och säga hej då om han inte skulle komma till baka.
Hans chanser var måttliga hade dom sagt i Borås och det låter inte så väldigt positivt.

Usch , tårarna har runnit hela dagen och huvudet känns som om det ska sprängas. Att man kan vara så fäst vid ett djur…..
Älskade lilla Vispen.

Kram

Fortfarande trött…

Nu har det gått några dagar, tisdag och onsdag helt lediga utan några tider att passa.
Igår morse provade jag med att sätta på radion under frukosten, jag klarade inte att lyssna så lång stund innan jag stängde av den och njöt av tystnaden.

Men jag kan sätta på den och lyssna när jag vill, det är gott nog.

I tisdags fyllde alltså min svärmor år, hon blev 89 år i år.
Det hade aldrig någon kunnat tro, hon hade TBC som ung och var väldigt dålig.
Läkarna sa, att skulle hon leva tills hon var 40 år skulle hon vara glad.
Där ser man, läkarna kunde ha fel redan på den tiden…

Hon satt och sov så gott i soffan i dagrummet när jag kom. Jag hade köpt med mig vetebröd som är hennes favorit. Naturligtvis hade jag tänkt mig att jag skulle ha bakat bullar till henne, men orken räckte inte till denna gången, så det fick bli två stora festkransar, och dom smakade jätte gott.

Personalen frågade om jag ville stanna över fikat som var klockan tre, och jag kände hur kroppen spändes och jag var beredd på att säga,
-Nej tack det går faktiskt inte.

Men så kom jag på, jag har ju faktiskt ingen tid att passa…så jag tackade ja och stannade och fikade med de boende och fick mig en lugn och trevlig stund. Det kändes faktiskt jätte bra.

En av personalen kände jag lite sen innan, jag var resurs till hennes son på dagis för två år sedan. Hon har ju träffat Bamsefar när vi varit uppe och hälsat på innan.
Nu berättade hon att hennes son precis fått diagnosen ADHD och hon tyckte det var jätte jobbigt.

Jag berättade för henne om den slutna sidan på fb om npf som jag hade blivit inbjuden till när Bamsefar flyttade in till oss, jag sa att den hade gett mig massor av erfarenhet och hjälp.
När jag sa att den var sluten såg jag hur hennes blick slocknade, men jag skyndade mig att säga att jag kunde bjuda in henne.
Tänk att så lite kan göra någon så glad.

Sen gick jag hem i hällande regn, tog ut hundarna på en mycket ovillig promenad, sen bestämde vi oss för att krypa upp i soffan och bara ha det mysigt resten av dagen och kvällen .

Natten till onsdag sov jag hyfsat, men långt ifrån bra. Fast morgonen kändes ljuvlig, när jag kom underfund med att jag inte behövde smyga på tå och försöka undvika att Bamsefar vakande av nåt ljud som han inte tyckte om så att det skulle bli en morgon med ilska….

Jag lär mig nog koppla av så småningom.

Onsdagen var det ett besök hos frissan som var inplanerat, jag planerar inte in så värst mycket utan låter dagen bli som den blir, iallafall den här veckan.

Jag blev nöjd med håret och när jag gick där i från fick jag ett sms från svärdottern om vi var hemma runt sex, för de hade tänkt titta förbi.

Det var verkligen en glad överraskning.

Hannah och Elvin myser i soffan.

Det var verkligen mysigt att få träffas och mysa en helt vanlig onsdagskväll.

Natten till idag har varit hemsk, halv tre låg jag fortfarande och vände och vred på mig och när klockan ringde sju kändes det inte alls bra att gå upp.
Det får nog bli en liten tupplur efter tvättstugan idag.

Ha det fint alla och Sanny och Micke jag passar gärna era små trollungar ;))
Kram Annelie

Flytt i flygande fläng…

Jag är väldigt glad över att vi har ett Nintendo DS liggandes i lådan här i köket, det kommer till användning både nu och då.

I går morse var jag väldigt glad över det.
Vi packade ihop Bamsefars Xbok och tv på söndagskvällen när det var dax att sova.
Bamsefar fick en dos med natt medicin för att komma till ro och kunna somna utan allt för mycket stress så där dagen före flytt.

Han sov till halvsju vilket är helt ok, men eftersom han är så snabb på morgonen och är både påklädd och sängen bäddad redan fem minuter senare, så blir väntan på skoltaxin lång, eftersom den kommer halv nio.

I vanliga fall brukar Bamsefar ägna sig åt en film på sitt rum så dax på morgonen i väntan på frukost och taxin, men det gick ju inte idag.

Bamsefar var givetvis uppe i varv och satte igång med tjat tekniken, när inte den hjälpte så var det massor av ljud och småbråk för att försöka få all uppmärksamhet från mig.
Jag fixade frukosten i ett huj och satte fram till honom.

Under hela frukosten som tog ca en halvtimma så tjatade han -Är jag dum ? Är din mamma död? Var du ledsen då? Bor du här? Vad gör du? Dricker du te? Nu kommer taxin!! Klockan är nio …osv. osv i all oändlighet.

Man hinner inte svara innan han säger va och fortsätter med nästa fråga, men han måste se att man lyssnar,och att man försöker få in ett svar, annars blir det etter värre…

När han inte tjatade gjorde han ljud, med munnen, trummade på bordet, stampade med fötterna osv.

Efter frukosten dukade han av och gick ut och borstade tänderna, stoppade ner tandborsten i necessären och så, ja så var han klar.

Jag tittade på klockan det var ca en timma kvar till taxin skulle komma.
Bamsefar vandrade fram och tillbaka från sitt rum ut i köket med bestämde steg.
Jag bad honom marschera ute i hallen istället och det gjorde han.
Men snart var det också tråkigt, det var då Nintendot kom fram.
Bamsefar satte sig på sin älskade kontorsstol, satte på sig hörlurarna och satt där i sin egen värld och blev lugn av spelet.

…och jag andades en stund.

Halv ett kom Bamsefar hem från skolan, klockan ett kom socialsekreteraren som skulle köra Bamsefar och klockan halv två var dom iväg…Det är nog den snabbaste flytt jag varit med om.
Bamsefar var så ivrig att få komma till sin älskade korttidsfröken , men vi han att få varsin kram innan han åkte iallafall.

Så stod vi där och jag försökte känna hur lugnet kom, men det gjorde det inte, hela eftermiddagen gick huvudet på högvarv och det var svårt att koppla av.

Jag skulle tro att det är runt klockan tre i eftermiddag, då han skulle ha kommit hem från skolan som jag känner att det är på riktigt.

På kvällen ringde korttids fröken, allt hade gott bra, men hon blev alldeles förstummad när hon hörde att vi inte fått någon som helst avlastning under den här tiden.
– Det var vi väldigt tydliga med, sa hon, att det behövs från dag ett, annars orkar ingen.

Hon talade om att innan, när Bamsefar var placerad på det här sättet med korttidspersonal ( perioden innan han flyttade hem till oss) så var dom tre stycken som turades om. Men det blev för ansträngde, de hann inte vila upp sig mellan passen så den här gången är det mer personal inblandad som turas om att ta hand om Bamsefar.
Och det satte dom oss på, mig ensam största delen i veckorna och utan någon som helst avlastning, undrar hur de trodde det skulle fungera…?

Igår var allt frid och fröjd i allafall, Bamsefar var nöjd med arrangemanget, egen lägenhet med sin kära fröken, men troligtvis blir det inte lika glatt i kväll när en annan personal möter upp från skolan och Xxx har gått hem till sin familj.
Men som korttidsfröken sa, den smällen får både den personalen och Bamsefar ta….

Efter hennes samtal kändes det faktiskt bra, jag har gjort precis allt jag kunnat,men vi fick aldrig rätt förutsättningar för att klara av uppdraget.
Jag tror inte vi hade klarat det även om vi fått avlastning, för så pass krävande var det, men vi hade definitivt mått bättre.

Idag fyller svärmor år, så jag ska gå upp till henne med en blomma och något som hon kan bjuda de andra boende på, på sin stora dag.

Sen ska jag nog bar vila mellan promenaderna med nakenfisarna, för natten har inte varit god, hjärnan har jobbat för full och allt har handlat om Bamsefar.

Må väl alla fina.
Kram Annelie

Stormen som uteblev……….

Alla farhågor till trots så har helgen varit lugn.
Visst, Bamsefar har varit skör och vi har balanserat på den berömda tråden mer en en gång under lördagsförmiddagen.

Men vi fokuserade på hur roligt det skulle bli att få träffa Xxxxx igen och han längtar till att få träffa henne.

Bamsefar säger att han ska flytta hem till Xxxxx och han vill inte alls lyssna när jag försöker förklara att det kommer vara annan personal där också.

Men jag utmanar inte ödet jag låter det bero, jag är så elak mot personalen och socialen så att jag helt enkelt låter dem ta smällen om den kommer.

Jag har försökt prata med Bamsefar och förklarat, men vill han inte lyssna på mig så propsar jag inte på att få fortsätta.

Lördag förmiddag gick åt till att packa

Det tog inte så lång tid, jag har ju förberett innan i veckan och den lille Bamsefaren äger inte så värst mycket här i livet, sorgligt nog.Det känns lite jobbigt att se han liv nedstoppat i dessa kassar och lådor.

Hyllor och lådor gapade snart tomma och till slut var det bara X-boxen, tv:n och bilmattan som var kvar, och så får det vara tills i kväll då vi kopplar ur och gör det ordning det sista. Motorcykel gardinerna vill han ta med sig, så dom är nedpackade och andra gardiner uppsatta i rummet.

Igår kväll såg vi på filmen Cars, och givetvis ville Bamsefar leka med sina nedpackade bilar idag när han vaknade, men det är ju inte så lätt att leta upp dem, så det fick bli Herbi filmen istället, sen har vi Värsta bilförarna in spelad som han inte hunnit se ännu, det har jag lovat att han ska få se idag.

Vi får väl ta oss en liten tur ut också, kanske en biltur och passa på att köpa lite mat för att få dagen att gå.

Jag är så otroligt glad över att helgen gått så bra, det hade jag väl aldrig kunnat föreställa mig.
Men Bamsefar har ju känt på sig att flytten varit på gång, fast att vi inte fått säga något till honom för att socialen ville berätta det.

Nu har han fått klara besked om vad och när det kommer att ske och han har nog funnit ett lugn i det, att inte behöva vara orolig över att någon ska komma och hämta honom rätt vad det är.
Nu vet han precis hur det blir, skolan på måndag och efter det flyttar han, inga överraskningar…

Sen slog det mig helt plötsligt, och det gjorde faktiskt lite ont, hur blir det med min blogg nu då, när Bamsefar flyttar? Det var ju om oss och våran vardag det skulle handla, har jag något intressant att skriva om när Bamsefar flyttar och allt bara blir helt vanligt igen?
Ja det får jag fundera över och se vad som händer.

Ha nu en skön söndag, och för alla er som snörvlar och är dåliga,
Krya på er och var rädda om er.
Kram Annelie

Grått och mulet.

I går eftermiddag talade jag om för Bamsefar att XX och ZZ skulle komma och hälsa på en stund, som idag och prata lite med honom.
Hans första kommentar var,

-Ska dom hämta mig?

-Nej svarade jag, dom kommer och pratar lite bara.

Med det lät han sig nöja. Men när det var lägg dax var det väldigt svårt att koppla av och det var lite stökigt en stund.

Jag beslöt mig för att ge honom den medicinen har har till natten vid behov. Den var han inte ett dugg intresserad av att ta. Det höll nästan på att bryta ut i slagsmål.
Då var jag så ful så jag sa :

– Tar du inte medicinen kommer du bli så trött så du måste stanna hemma från skolan i morgon.

Jo jag vet, man ska inte hota och det var inte just gjort av mig, men medicinen gick ner och inom tjugo minuter sov Bamsefar gott.
Så jag övertalar mig själv att syftet var gott.

Morgonen blev också stökig, hans filmer kastades i världens kraft i golvet så fodralen gick sönder. Men filmerna är ju intakta, så det spelar säker ingen roll.

Sen satte han sig vid sin låtsas dator, satte på ljudet på högsta och sen tryckte han på knapparna så samma mening upprepades gång, på gång,på gång, på gång……

Klockan sex på morgonen innan varken kaffe eller te kan det vara ganska provocerande, så det var till att bita ihop och försöka avskärma sig från ljudet.

Frukosten blev en tjatig historia som bara dom som varit med om det vet hur den kan vara.

Men som vanlig, halv nio kom taxin som en räddande ängel och allt blev lugnt och tyst.

Klockan tre var rasten slut och två socialsekreterare dök upp för att berätta för Bamsefar om den förestående flytten.

Platsen på boendet han ska till har blivit lite fördröjd, så han ska mellanlanda i en lägenhet med samma personal som han hade på sitt gamla korttids.
Det kommer att vara hans älskade korttids fröken som han är väldigt trygg med som kommer att ta emot honom på måndag. Det ser han verkligen fram mot.

Han blev lite sur när han fick höra att det kommer att vara annan personal där också, att dom kommer att bytas av, så det är en personal där från eftermiddag fram till skolan börjar dagen efter, sen kommer nästa personal på eftermiddagen efter skolan och stannar över natten till nästa morgon osv.

Han hade samma slags boende innan han flyttade hit och jag vet att de hade problem när inte ”älsklingsfröken” var där.
Men nu har vi något positivt att fokusera på till måndag eftermiddag, för han längtar efter sin fröken.

Jag hoppas att lugnet och det positiva håller i sig under helgen. I morgon ska vi packa lite bestämde vi och jag själv har bestämt att i kväll blir det natt medicin så att han kan somna lugnt och skönt i kväll, istället för att ligga och fundera.

Maritha skrev om hur det skulle ha varit om alla mina cyber vänner hade bott här i Bollebygd…åh vad jag hade tyckt om att ha er alla här runt omkring mig. Då hade man aldrig behövt vara ensam en endaste minut om man inte hade velat. Vilken underbar tanke.
Men det är inte dumt att ha er här i datorn heller, det är fint med så många vänner.

Nu ska jag plocka fram lite fredagamys och sätta mig inne hos Bamsefar och titta på barnkanalen.

Ha det gott go vänner och ha en fin fredagskväll!!
Kram Annelie